allkonstnarenNär man är i stugan för sista gången för säsongen, lägger sig som ett blött täcke av vemod över hela vistelsen. Jag njuter verkligen av lugnet, stillheten och närheten till havet – men samtidigt känns det vemodigt att veta att det är sista gången för säsongen jag är ute i stugan. Det är likadant varje år, jag tycker alltid att det är lika vemodigt att vara här för sista gången. Samtidigt som det är mycket kul som kommer hända under hösten, så jag har ju en hel del att se fram emot. Det är liksom ett nytt kapitel i livet som tar vid i och med denna höst. På söndag är det dags för hemfärd och då ska stugan göras i ordning inför vintern. Utemöbler ska in och stugan bommas igen med allt vad det innebär. I normala fall brukar det inte göra något om man glömmer något, men nu gäller det att få med allt så att inget blir kvar till nästa säsong.
Jag har haft ett par superfina dagar på skäret rent vädermässigt, det har varit soligt, varmt och alldeles vindstilla. På kvällarna har en glasklar fullmåne lyst över skäret. Men idag har vädret börjat vända och det är inte alls lika skönt att vara utomhus. Det blåser, är mulet och har kommit några regnskurar under dagens gång. Det har inte gjort så hemskt mycket, eftersom jag ändå suttit vid datorn merparten av dagen, men det är klart att det är mysigare att vara här om det är fint väder.
Febrilt håller jag koll i väderapparna så att jag vet att det är bra väder när jag ska åka in till stan på söndag. Vi har normalt sett en tämligen stor båt som det funkar att åka i i relativt hårt väder. Men nu har den båten börjat krångla och den är därför uppdragen på land och inlämnad på verkstad för service. Så nu har jag en liten öppen båt som jag ska åka in till stan i på söndag och det blir lite extra väderkänsligt. Som det ser ut just nu, kommer vädret inte vara något hinder under helgen, men sådant kan vända ganska snabbt. Så jag kommer fortsätta att hålla koll på vädret så att jag inte blir fast här på söndag. Det vore så typiskt om jag skulle inleda mitt nya jobb på måndag med inte kunna dyka upp.
Denna gång har jag sällskap av syrrans lilla pudel när jag är i stugan. Jag brukar vara hundvakt ibland när det behövs och även ta med honom till stugan så han får komma på lite grönbete emellanåt. Nu är det mer eller mindre folktomt på ön och han behöver inte gå kopplad, vilket säkerligen känns jätteskönt. Och det är skönt med sällskap av en liten vovve, liksom att man ju kommer ut med jämna mellanrum på lite promenader – jag blir inte sittande vid datorn precis hela dagarna. Annars är det lätt att bli sittande och inte komma ut överhuvudtaget, om jag känner mig själv rätt.
Och han ska verkligen vara med överallt, det lilla livet. Han ligger bredvid mig när jag sitter vid datorn och sover bredvid mig i sängen om nätterna. Så det är ett bra sällskap att ha när ön i övrigt är i princip folktom.
Jag och sambon har haft upp på diskussion att skaffa hund, men insett att vi helt enkelt inte har tid med ett djur. Det skulle bara bli synd om hunden, som knappt skulle se oss överhuvudtaget. Vi jobbar obekväma tider bägge två och det skulle vara svårt att få det att gå ihop att ha en hund. Visserligen finns det skiftarbetare som har djur och får det att funka, men jag tror inte det helt enkelt skulle gå med våra arbetstider.
Jag har börjat känna mig lite krasslig dock och har bestämt att ta det lite extra lugnt medan jag är här, för att inte riskera att jag inte kan komma till min första dag på jobbet på måndag. Det vore sådan osis om jag skulle bli sjuk lagom tills jag ska börja ett nytt jobb. Samtidigt så typiskt, jag som i princip aldrig är sjuk – så jag hoppas att det inte blir något av detta, utan bara något ytterst tillfälligt. Det är aldrig bra tajming att bli sjuk, men just nu har jag helt enkelt inte tid att bli det.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen till din e-post.
