Livet är inte ett problem som måste lösas, utan en verklighet som ska upplevas

De flesta av mina senaste inlägg har kretsat kring det gångna årsskiftet och julen, men nu är helgerna över och det är dags att så sakteliga återgå till vardagen igen. Min kalender börjar sakta fyllas med nya aktiviteter, nya övertidspass och en lång rad andra saker som utgör min vardag. Och då har vi ändå bara kommit ett par dagar in på det nya året, men vardagen knackar redan på dörren. Inte så konstigt egentligen kanske, med tanke på att helgerna är över och vardagen faktiskt sakta börjar ticka igång. Det är fortfarande klämdag idag och kontorsfolk jobbar inte än, men vi skiftarbetare gör det och måste fylla våra kalendrar för att komma ihåg våra arbetstider, möten och annat som ska fixas med till vardags. Och vet ni vad?! Jag tycker faktiskt att det är lite skönt att helgerna lider emot sitt slut och att vardagen nu tar över igen. Hur mycket jag än tycker om jul och nyår, så är man nu ganska fullmatad med julmat, tomtar, granar, glögg och pepparkakor. Det är nu inte väldigt långt kvar till Tjugondag Knut och då åker julgrejerna ut för denna gång.
Nu har jag börjat förbereda mig för min kurs i psykologi och det är lite småplock att fixa med. Jag har sedan länge registrerar mig för kursen och har nu även aktiverat mitt konto hos Linnéuniversitetet som håller kursen. Sen ska jag ta tag i att beställa studentlitteratur och annat som behövs inför kursstart. Det mesta har jag i form av anteckningsblock, pennor och så vidare – men just litteraturen behöver jag kolla upp vad jag behöver köpa. Det kommer förmodligen inte att bli billigt, jag vet av erfarenhet att kurslitteratur kostar en hel del. Sedan har jag kvar böcker sen förra gången jag plugga psykologi och vet inte i skrivande stund om jag kanske kan använda vissa av dessa böcker, så brukar det ju kunna vara ibland. Sen är det å andra sidan ett antal år sedan jag pluggade senast, så de kan trots allt hända att vissa böcker anses vara lite förlegade och att jag behöver en senare upplaga.

Så har vintern kommit på allvar till Stockholm och senaste dygnet har det fallit stora mängder snö. Jag hade fullt upp när det gällde att köra hem från jobbet idag, trafiken kröp fram trots att det inte var särskilt tät sådan. Trots att man gått ut med att man inte ska ge sig ut i trafiken om det inte var absolut nödvändigt, så var vi många som uppenbarligen var tvungna att bege oss ut i trafiken denna fredag. Jag hade inget annat val egentligen än att ta bilen på grund av dåliga kommunikationer – men körde extremt försiktigt när jag skulle hem, jag tror inte det var många gånger jag var över 50 kilometer i timmen. Inte ens på Essingeleden, där tempot brukar kunna vara ganska högt utanför rusningen. Fram till julen har inte bara undertecknad klagat över hur grått, trist och snöfritt det varit under den här vintern. Det kom lite snö i november, som försvann fortare än den hann lägga sig. Sedan har det varit barmark och mest regnat denna så kallade vinter. Fram tills idag, då snön kom med besked. Jag brukar inte ha så mycket emot snöoväder, men måste man ut i trafiken är det mindre roligt – jag är glad att jag inte haft någon längre resa inplanerad denna helg utan faktiskt ska hålla mig hemma. Eventuellt ska jag jobba extra på söndag, men hoppas att man hunnit snöröja ordentligt fram tills dess.
Sedan verkar det ha varit värre norröver i landet, åtminstone om man ska tro SMHI. Men de jag pratat med, som bor norrut, säger att det ändå varit helt okej och inte kommit så mycket snö som man befarat. Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro, men visst har det varit besvärligt ändå – åtminstone här i Stockholm. Bussar har inte kunnat hålla tidtabellen, alla slags fordon har hamnat i diket och lastbilar har fastnat i diverse backar runtom i länet. Och jag är glad att jag inte jobbar inom snösvängen, då hade jag haft fullt upp på jobbet just nu. Jag hade radion påslagen i bilen och sedan jag kommit hem – och trafikrapporterna har kommit ovanligt tätt, varit ovanligt långa och man har varnat för det besvärliga väglaget denna dag. Tur är väl egentligen att det inte är en vanlig vardag, utan en klämdag då trots allt många är lediga (förutom vi som jobbar skift då).

Själv hade jag hoppats på att 2026 skulle bli ett bättre år än 2025, men vi hann inte mycket mer än passera tolvslaget så nåddes vi av nyheterna kring den hemska branden i Schweiz – där 47 personer hittills avlidit, 22 personer är livshotande skadade och någonstans mellan 80 och 100 är allvarligt skadade. Så året var bara några timmar gammalt när branden bröt ut bland nyårsfirande ungdomar och skördade sina offer. Man drar sig till minnes hur det var med diskoteksbranden i Göteborg 1998 och trodde att lite mer hade hänt sedan dess. I Göteborg var många nödutgångar blockerade, hur det var i Schweiz vet jag inte men det verkar som att viss pyroteknik satt igång branden – som först tagit fäste i taket. Det går knappt att tänka sig paniken när branden bryter ut och folk försöker ta sig ut så snabbt som möjligt.
Så det har blivit en kaotisk inledning på det nya året med en tragisk brand i Schweiz och sedan snökaos i stora delar av Sverige (som ju enligt amerikanarna är samma land). Huruvida snökaoset krävt några dödsoffer vet jag inte, men det har säkerligen varit en och annan skadad i trafiken under dagen. Så för många har dessa årets första dagar inneburit något livsavgörande, oavsett var man befunnit sig. För min del innebar snöovädret att tidningen inte kom denna morgon – men det känns ganska så fjuttigt när man jämför med vad många andra varit med om under nyårsnatten eller denna andra januari 2026.