Apatikerföreningens årsmöte inställt på grund av bristande intresse

Som timvikarie år det lite svårt att planera sin tid emellanåt, framför allt så här i början av en anställning då man inte vet hur mycket man i snitt kommer att få jobba. Jag försöker att ibland planera in andra saker, som att åka till stugan, gå ut eller bjuda hem folk. Och så dyker det upp jobb och jag får planera om för att hinna jobba och tjäna in pengar. För jag har inte riktigt råd att tacka nej till jobb hur mycket som helst – jag har ju som alla andra räkningar som ska betalas varje månad. Men tillsvidare försöker jag att hålla åtminstone vardagarna fria för att kunna åta mig att jobba när tillfällena väl dyker upp. Sedan kommer jag säkerligen att lära mig med tiden hur mycket jobb det faktiskt blir och hur ofta jag kommer att bli inringd. Denna veckan hade jag till en början funderat på att åka till sommarstugan några dagar, det är trots allt en av de sista chanserna innan säsongen slutligen är över för i år. Men så dök det upp en filminspelning i måndags med kort varsel och sedan fick jag några arbetspass på jobbet och bestämde mig snabbt för att planera om veckans övningar.
Så det blev som det brukar bli när man är timvikarie och egenföretagare nästan varenda vecka. Det kan gå från att man är helt obokad till att man får tacka nej till saker och ting för att hinna med. Så mitt livspussel handlar inte så mycket om ungar, fritidsaktiviteter och skjutsande åt höger och vänster – utan mest att hinna med att jobba och tjäna in till brödfödan. Men det är samtidigt roligt att kunna ha en så varierande tillvaro som jag har just nu, jag stortrivs med tillvaron och hoppas på att kunna ha en liknande tillvaro så länge det bara går. Det är trots allt länge sedan jag haft en tillvaro som jag trivts så bra med som den jag har just nu och känner det som en ynnest att få jobba inom ett område där jag hittat mitt rätta element liksom kunna kombinera detta med att filma. Nu återstår att se att jag får det att funka även ekonomiskt – men som det ser ut just nu kommer jag kunna skrapa ihop tillräckligt med timmar för att nästan kunna komma upp i en heltidslön.

Så det blir inte många vistelser i sommarstugan denna säsong, återstår att se om jag kan ta en riktigt sen tripp i slutet av september, men jag tror det blir svårt att få tiden att räcka till till det. Nu har jag egentligen bokat hyrbil för en sommarstugetripp, men det gör ingenting att ha bil till jobbet istället för kuska fram på pendeltågen mellan Stockholm central och Södertälje. Jag har ju en bit att åka till och från jobbet, så det underlättar en del de gånger man har bil. Det känns lite konstigt att ha varit så lite i sommarstugan som i år, men det är förmodligen bara att vänja sig. Ska jag fortsätta att arbeta på timmar, så kommer det vara somrarna man får jobba som allra mest – och det är då det är säsong att vara i stugan. Men det är bara att vänja sig vid att det är så här det är, att man får vänja om sig och anpassa sig efter den situation man har. Och jag är inte bitter, utan jag tycker någonstans att det är värt att ha det så här mot att göra något jag trivs med. Sedan kan man naturligtvis hoppas på en fast tjänst så småningom, med fast schema och fast månadslön istället för att gå på timmar. Men just nu passar det min tillvaro ganska bra att gå på timmar, så jag känner mig tillfreds med att göra det.
Tiden blir lite svårare att planera, det går inte att komma ifrån, men jag tror att jag kommer att vänja mig vid min nya livsstil. Med tiden kommer jag att märka hur ofta jag blir inringd och kan planera därefter. Nu har jag förstått att det kan bli en del timmar framöver på grund av personalläget på jobbet – och det gör mig absolut ingenting. Jag har en skaplig timpenning på jobbet och har räknat ut jag bara i augusti skrapat ihop till en heltidslön. Så jag har inte riktigt råd att tacka nej när det ringer, utan kommer tacka ja i princip alltid jag blir erbjuden pass – det ska till något väldigt speciellt för att jag ska tacka nej. Det är samma sak när det kommer till filmuppdragen, jag behöver just nu alla de inkomster jag bara kan få och tackar ja varje gång det passar.

Det känns lite konstigt att vi gått in i september och årets första höstmånad och det märks verkligen i luften och på vädret att det sakta börjar bli höst ute. Det börjar bli mörkt och kyligt ute och jag njuter för fullt, för jag gillar verkligen hösten. Kanske inte mer än sommaren, men ändå tillräckligt mycket för att jag ska tycka att det är härligt när den kommer. Men sommaren har gått otroligt fort och det har hänt väldigt mycket under de gångna sommarmånaderna. Jag har bytt jobb två gånger och hunnit lära mig en massa nya saker – så därav har väl tiden gått extra fort denna sommar. Och jobbar man, då går tiden extra fort vilket knappast är nyhet heller för mig. Nu har jag jobbat merparten av sommaren, vilket är ovanligt när det gäller mig – jag brukar ta mina fyra veckor i normala fall och det har jag trots allt saknat litegrann. Men inget ont som inte har något gott sig och jag känner inte att jag farit särskilt illa av att inte ha varit ledig något nämnvärt under sommaren. Istället har jag hamnat på en härlig arbetsplats och fått tillfälle att ägna mig åt min firma i väldigt stor utsträckning.
Så jag får se fram emot att vara ledig lite mer nästa sommar istället och vara ute i stugan då istället. Då kan jag förhoppningsvis planera min tid på ett annat sätt än vad jag kan just nu och på så vis kunna planera in lite ledighet. Fördelen som timvikarie är ju trots allt att det går att styra lite mer när man ska jobba och inte, man har trots allt möjligheten att säga nej till jobb. Jag kommer inte göra det i särskilt stor utsträckning, men till viss del kommer det förstås att bli att jobbet krockar med annat man har inplanerat. Men det är i alla fall skönt att ha möjligheten att kunna tacka nej till jobb när det trots allt krockar med något – är det något viktigt som sker, så kan man helt enkelt låta bli att tacka ja till jobb. Jag fyller till exempel år framöver och kan planera in att vara ledig som jag vill när det ska firas. Och sådan fördel har man inte som heltidsanställd.

Nu är i alla fall mina studier i full gång och den här veckan har det varit upprop i båda kurserna. Eftersom ju båda kurserna är på distans, var min tanke att sitta ute i skärgården och påbörja kurserna, men då blev det alltså inte den här gången. Istället har jag suttit hemma och pluggat och varit med på uppropen via Skype. På ett sätt kanske det var tur att jag blev hemma, eftersom internetuppkopplingen i den yttersta av Söderhamns skärgård kan vara lite svajig. Här i stan är uppkopplingen aningen bättre och det är lättare att ha möten via Skype. Dock har jag suttit ute i stugan och jobbat tidigare och däribland haft Skype-möten – och oftast har det fungerat helt felfritt. Men det är alltid lite av en utmaning därute om man är beroende av en stabil uppkoppling. Men fördelen med dagens högteknologiska samhälle är ju just att man kan vara i stort sett var man vill i världen och ändå genomföra en utbildning på ett svenskt universitet. Jag har klasskompisar som sitter i alla möjliga delar av världen – och det funkar hur bra som helst. Oftast är det utlandssvenskar, men vid tidigare kurser har det även varit personer som i olika sammanhang lärt sig svenska och sedan bestämt sig för att göra en distansutbildning i Sverige.
Det kommer bli några tuffa veckor framöver i och med att jag ska läsa två kurser och därmed pluggar mer eller mindre på heltid. Samtidigt ska jag hinna jobba och sköta firman – men jag har en känsla av att det kommer gå bra. I annat fall får jag omvärdera mitt beslut och helt enkelt hoppa av ena kursen för att tillfullo ägna mig bara åt andra. Men det är ett beslut jag får ta med tiden helt enkelt om jag märker att det faktiskt blir för tufft. Jag har en tendens att ibland åta mig för mycket att göra, framförallt när det är saker jag tycker är roliga. Men jag ska lyssna på kroppens signaler och märker jag att det blir för tufft, kommer jag att respektera det och omvärdera hur mycket jag har åtagit mig.