Den som sover på hösten, svälter på vintern

Så har vi med några dagar gått in i september och hösten har kommit på allvar för i år. Sommaren har gått ovanligt fort i år känns det som, men det kan ha med att göra att jag jobbat merparten av sommaren också. I normala fall har jag minst mina fyra lagstadgade veckor ledigt varje sommar, men i år har det inte blivit så. Och det är förstås av två huvudanledningar, dels att jag bytt jobb men också att jag faktiskt ”bara” är timvikare och därmed inte har rätt till semester i samma utsträckning som vid en fast anställning. Men det har ändå känts helt okej att jobba trots allt, sommarstugan står kvar till nästa år och det blir fler tillfällen att vara där kommande somrar. Och jag hann vara där ett antal dagar kring midsommar, vilket känns som det allra viktigaste. Det blev aldrig något midsommarfirande på skäret förra sommaren, så var roligt att kunna komma ut dit i år över midsommar. Jag har firat midsommar i sommarstugan praktiskt taget varje år i hela mitt liv, med undantag som går att räkna på ena handens fingrar. Något år har jag varit sjuk, sedan bott utomlands och några gånger har jag jobbat. Men annars har jag alltid varit där, vilket är en kär tradition i familjen.
Men nu är det höst på riktigt och det blir förmodligen inga fler tripper till sommarstugan i år. Jag är tämligen fullbokad de kommande veckorna och de är möjligen i slutet av september jag kan ha möjlighet att åka ut, återstår att se om vädret tillåter att man gör det. Man får inte ut så mycket av att vara där om höststormarna börjar rulla in, det blir liksom bara besvärligt och tråkigt. Så länge man är kvar på ön kanske det inte gör så mycket att det stormar, det är desto värre om man ska ta sig in till stan med båten – det går liksom inte att gå ut i hur hårt väder som helst. Sommartid är det sällan det stormar flera dagar i rad, men höstarna kan det vara desto värre på den fronten.

Jag har dock inte så mycket emot hösten och det känns skönt att saker och ting nu börjar återgå till det normala igen, att vardagen liksom tickar igång på riktigt. Sommaren har absolut sin charm med all grönska, de ljusa nätterna och allt annat som hör sommaren till. Samtidigt kan jag tycka att somrarna är lite jobbiga emellanåt, det är så mycket man vill och förväntas hinna med under de korta sommarmånaderna att det ibland känns lite stressigt på något vis. Sedan är jag personligen oerhört varmblodad och svettas extremt mycket – så jag kan tycka att det är smått jobbigt med värme emellanåt och trivs därför bra under den kallare delen av året. Nu kan man plocka fram höstkläderna och ställa undan sommarskor och shorts, vilket på sätt och vis faktiskt är skönt. Jag kan tycka det är lite roligt att plocka fram höstkläderna, att få sätta på sig en jacka eller rock när man ska gå ut och så vidare.
Sen ska vi inte tala om de mörka kvällarna när man kan tända ljus och mysa framför TV:n utan att få dåligt samvete över att man borde vara utomhus och göra något vettigt en vacker sommarkväll. För det är så jag ibland kan känna sommartid, att man är utomhus för lite, att man ”borde” göra så väldigt mycket när det är varmt och fint ute. Men bor man – som vi gör – i lägenhet, är det inte alltid så bara att gå ut på något vis – vi har ingen trädgård att vara i eller liknande, så det blir inte lika naturligt att man bara går ut. Och är det något jag saknar med bo i lägenhet, så är det möjligheten att kunna grilla. Enligt hyresvärdens regler får man inte grilla på balkongen, inte ens med elgrill (som jag vet att vissa fastighetsägare tillåter). Det är faktiskt det enda jag saknar med lägenheten jag hade i Upplands Väsby, där jag hade en stor uteplats där det var tillåtet att grilla. Jag hade kvällssol på uteplatsen och nyttjade den väldigt mycket, både för grillning och att sitta i solen på kvällarna.

Men det är inte bara väderleken som gör att jag tycker om att det går emot höst, utan även att det är skönt att vardagen på något vis tickar igång igen. Inte minst när det kommer till firman, är det väldigt lugnt sommartid och det är först framåt slutet av augusti som det börjar ticka in uppdrag att ta tag i. Visserligen är det skönt att vara ledig och ha det lugnt under en period, men det ger också mindre pengar. Och jag är numera mer beroende än någonsin av de pengar som firman kan inbringa, så det är tacksamt ju fler uppdrag jag kan tänkas få. Sen är statistuppdragen sällan särskilt välbetalda, men det är ändå pengar och det är oftast dessa inkomster som gör att ekonomin går runt varje månad. Det är ofta pengarna på företagskontot jag nallar av i slutet av månaden om pengarna tryter. Å andra sidan är det ju sommartid man har möjlighet att jobba riktigt mycket som timvikarie, då kommer man mer eller mindre upp i heltid vissa månader. Nu återstår att se om jag får jobba fullt så mycket framöver, eller hur mycket det faktiskt blir. Heltid kommer jag förmodligen inte upp i alla månader, men förhoppningsvis i närheten i alla fall. Jag har sagt att jag tar i princip alla timmar jag blir erbjuden, så det är bara att hoppas på att jag får de timmar jag behöver för att ekonomin ska gå runt.
Sen har jag litegrann ändrat strategi när det kommer till statistjobb och har trots allt börjat göra en del provfilmningar igen, även om jag fortfarande är väldigt selektiv vad gäller vilka jag gör eller ej. Jag har genom åren gjort en hel del provfilmningar och det känns som rena lotteriet om man får rollen eller ej. Det har hänt att till och med de som hållit i provfilmningen tyckt att jag gjort bra ifrån mig – men ändå får jag inte rollen. Och andra gånger tycker att jag provfilmningen gått skitdåligt och ändå får jag rollen. Men allt som oftast får man inte den roll man provfilmat för, utan nästan alltid får man ett tack men nej tack. Och just därför har jag så smått givit upp när det kommer till provfilmningar, det känns bara som slöseri med tid eftersom man i princip aldrig går vidare i processen. Men nu har jag börjat göra en och annan provfilmning igen, men bara där jag tycker mig ha en rimlig chans att gå vidare. Sedan tror jag att roller som det ska provfilmas för oftare går till personer som är utbildade skådespelare och som kanske också har mer avancera utrustning för att göra en provfilmning. Idag görs ju dessa nästan enbart hemifrån via datorn – på sin höjd via Skype, men oftast genom att jag ska spela in filmsnuttar som jag sedan skickar in. Ibland känns det nästan lite förnedrande på något vis att spela in dessa filmer och det är också därför jag ofta väljer att avstå. Men som det är nu, har jag inte riktigt råd att låta bli provfilmningarna – för det finns ju trots allt en liten chans att man får rollen. Och rollerna kan emellanåt vara rätt välbetalda om det ska provfilmas och så vidare innan.

Så efter denna något annorlunda sommar, har så hösten kommit och vardagen återinträtt. Även om jag jobbat en stor del av sommaren, så har jag hunnit med lite annat också under de kortare ledigheter jag haft. Så det känns ändå som en bra sommar – och nu kan vi vända blad och påbörja ett nytt kapitel i tillvaron. Av någon anledning känns det alltid som att man påbörjar något nytt när hösten kommer, att det liksom blir en omstart på något vis. Många brukar tycka att det är så vid nyår, men jag får en starkare känsla av nystart när hösten kommer och sommaren är över. Sen hör jag visserligen till dem som tycker att nyår att en ganska överreklamerad högtid då det inte gör mig särskilt mycket att jobba och tjäna några kronor extra. Jag vet inte hur många nyårsnätter jag spenderat på jobbet genom åren, men det är tämligen många.
Och jag tycker som sagt att det på många sätt är rätt skönt att hösten är här. Nu kommer lugnet, nu kommer tystnaden och den klara, höga luften. Jag ser fram emot att kunna tända ljus och sitta inne och kura om kvällarna. Jag ser fram emot att kunna ta fram höstkläderna och att inte behöva svettas så fort jag rör mig.