När du klappar en hund får du samtidigt en fast anställning

Jag har alltid varit väldigt förtjust i djur, i synnerhet hundar och katter. Jag har svårt att inte klappa och hälsa på hundar jag träffar och är mer än gärna hundvakt åt min systers hund. När jag var liten ville jag oerhört gärna ha en hund, men insåg nog inte hur mycket jobb det är med djur. Men min fascination av dessa djur finns kvar även i vuxen ålder och jag skulle fortfarande gärna ha en hund eller en katt. Vi har till och med haft det uppe till diskussion hemma, att skaffa en liten hundvalp. Men vi har kommit fram till att vi helt enkelt inte har tid för en hund, det skulle helt enkelt inte funka – framförallt inte så länge vi båda jobbar på obekväma tider. Det skulle bli fruktansvärt besvärligt med vem som skulle ta hand om hunden under kvällar, nätter och helger när vi är på jobbet.
Så någon hund kommer det inte att bli, i alla fall så länge vi har obekväma tider bägge två. Det är liksom uteslutet. Men samtidigt ”slipper” vi ju allt jobb som det innebär att ha hund, för man blir ju otroligt uppbunden av att ha ett djur hemma. Man kan inte bara åka bort hur som helst, man kan inte vara borta hemifrån hur många timmar som helst om hunden är ensam hemma – och så vidare. Så visst är det sina fördelar att inte ha djur, så enkelt är det bara.
Jag hade katt en kort period när jag bodde i Kalmar och insåg snart att det inte bara är positivt med ett djur hemma. Det var besvärligt om man skulle åka någonstans och man behövde ordna med kattvakt när det inte gick att ha katten med sig. Visserligen går det att lämna en katt ensam på ett lite annat sätt än om man har en hund. Men det är synd om katten om den är ensam alltför mycket och inte idealiskt om den får vara ensam ofta och långa perioder. Det märktes på katten jag hade, den trivdes slutligen inte med att vara ensam så mycket som den fick vara i och med att jag jobbade och pluggade och var borta hela dagarna. Så det slutade med att jag lämnade bort den faktiskt. Jag hittade en familj som bodde på en bondgård på Öland, där katten skulle få vara ute – vilket inte funkade att den bodde hos mig.

Så det gäller verkligen att tänka igenom saken om man vill skaffa sig ett djur, för det är ett jäkla ansvar trots allt. Minns ni allt prat efter pandemin om alla människor som skaffat hund under pandemin, eftersom man plötsligt hade väldigt mycket mer tid då man jobbade hemifrån? Och sedan, när tillvaron återgick till det normala, hade man plötsligt inte tid med hunden utan försökte sälja den. Jag kan faktiskt inte förstå att man tänker så fruktansvärt kortsiktigt och skaffar ett djur för att man under en begränsad period har lite mer tid. Det är som att skaffa en sommarkatt, som man sedan bara överger när semestern eller sommarlovet är över. Man borde ju förstå att den dagen kommer då tillvaron återgår till det normala igen efter en pandemi – och man ska även då ha tid och möjlighet att ta hand om ett djur.
Vi är två hemma, men har ändå inte tid att för en hund. Största anledningen är som sagt våra arbetstider, vi jobbar skift bägge två och det skulle helt enkelt inte funka med en hund. Katt har vi faktiskt diskuterat, men någonstans kommit fram till att även det får vara trots allt. Vi har bekanta som har hund och det skulle bli krångligt med en hund på besök om vi har katt. Dessutom är det många i vår bekantskapskrets som är allergiska mot katter och det skulle vara svårt för dem att komma på besök.
Så nej, det blir nog ingen katt heller – även om det skulle vara väldigt mysigt. Jag är uppvuxen med katt och det är väl därför jag har en svaghet för katter förmodar jag. Det skulle förmodligen vara enklare om vi hade bil har jag en känsla av. För det är just det där med att åka bort som blir svårt om man har djur, men med bil kan man i alla fall ta med sig katten vissa gånger. Sen tycker jag i grund och botten att katter ska vara utekatter och inte tvingas vara inomhus hela sitt liv. Men vi bor på femte våningen och det skulle inte funka med en utekatt, utan skaffar vi katt får den vara inne. Och då tycker jag det blir ganska synd om katten i slutändan.

Det får väl bli ett akvarium eller liknande om vi ska ha djur, så enkelt är det väl bara. Eller så kör vi på som tidigare och avstår helt från djur, det är nog den bästa lösningen. För fiskar vet jag inte om jag är så sugen på att skaffa, ska jag ha djur vill jag kunna kela med dem – vilket är svårt om man har just fiskar. Nu reser vi inte så fruktansvärt mycket, det ska väl erkännas – men det lilla vi åker någonstans blir desto besvärligare med djur hemma. Det måste man ändå acceptera och inse. Vi hyr oftast bil när vi ska någonstans och hyrbilar får man sällan eller aldrig ha pälsdjur, så det blir ett extra moment när det kommer till att ha djur. Åker man till stugan, vill man gärna ha djuren med sig – men det blir ganska besvärligt på tåg och buss med packning och allt.
Så jag får intala mig att det finns fördelar med att inte ha djur istället. Man slipper bli så låst som man blir av att ha djur – vilket man ju blir oavsett vilket djur man har. Man måste ha djurvakt om man ska åka någonstans – och ha man hund måste man ha passning även när man jobbar, vilket blir svårt på helger, kvällar och nätter. Man får kanske skaffa djur när man blir pensionär istället, vem vet?! 😉