Innan jag som vuxen flyttade till Stockholm, hade jag varit här ganska mycket. Jag hade en del släkt i Stockholm och var ofta här på lov och över helger. Jag hittade hyfsat åtminstone i innerstan och visste på ett ungefär hur kollektivtrafiken fungerade på det stora hela, så det var inte en helt okänd stad jag flyttade till. Men Stockholms rusningstrafik var något av ett nytt fenomen för min del när jag flyttade hit, eftersom jag ytterst sällan rört mig i Stockholm under rusningen innan flytten. Jag minns hur jag chockades över alla springande människor, trängseln och tempot som uppstod under några timmar varje morgon och eftermiddag. Det gick liksom inte att jämföra med den trafik som utgjorde ”rusningen” i lilla Hudiksvall, där jag är uppvuxen. Visst uppstod det även där bilköer och vissa bussar blev överfulla i morgonrusningen – men inte alls på samma sätt som i storstan. Och tempot var långt mycket lugnare än den stockholmska rusningen. Trots att bussarna gick avsevärt glesare och folk därmed borde vara mer måna om att komma med de få avgångar som ändå fanns.
