Så har det blivit maj 2022 och det känns på något sätt nästan lite overkligt. Trots att jag har gått hemma hela våren, har tiden liksom försvunnit på ett märkligt vis. Sen känns det som att det varit en ovanligt kall aprilmånad i år, man har liksom inte riktigt fattat att det håller på att bli vår på något vis. Åtminstone har det varit så för mig, det har varit svårt att sitta på balkongen eller vara ute på annat vis under den del av våren som redan passerat.
Som varje vår, inser man hur mycket man saknat ljuset och värmen som kommer med våren. Det är så härligt med de ljusa kvällarna och solen som trots allt är framme för det allra mesta om dagarna. Den mörka delen av året är alldeles för lång, så man är minst sagt törstande efter ljus och värme när våren väl kommer.
Jag har i normala fall inget emot hösten och vintern, jag kan gilla de mörka kvällarna, kylan och att det – emellanåt – kommer lite snö. Men det är en alldeles för stor del av året som är mörk och kall, man blir rätt less till sist. Till och med jag, som egentligen inte har så mycket emot mörker och kyla.
