Vardagspusslet 2.0

Så är vardagen igång igen och jag har jobbat mitt första pass efter semestern. Tre timmar per pass är trots allt ganska överkomligt att jobba och jag får passa på att ”njuta” så länge min sjukskrivning varar trots allt. Det är just nu lätt att kombinera jobbet med en välfungerande fritid och kunna hitta på lite annat mellan passen. Till veckan ska jag se till att komma igång med träningen igen och det passar ganska bra in i mitt nuvarande schema att just träna på dagen innan man ska iväg och arbeta på kvällen. Jag har legat på latsidan vad gäller träningen de senaste veckorna, så jag behöver verkligen komma igång igen. Sommartid brukar det bli lite si och så med träningen, så det är inget nytt direkt. Och det brukar märkas på kondisen när man är tillbaka på gymmet, jag brukar inte orka lika mycket efter sommaruppehållet som jag gör under våren. Men förhoppningsvis kommer konditionen tillbaka ganska fort igen.
Sen skulle det inte ha gått att träna sista tiden med tanke på min trilskande höft, som fått för sig att ömma och göra ont under någon veckas tid. Att gå till gymmet med den höften har inte varit aktuellt överhuvudtaget. Men nu mår den så pass bra att det börjar bli dags att försöka komma igång med träningen igen. Jag håller bara tummarna för att det onda inte kommer tillbaka igen när jag börjar träna.

Jag har inte brytt mig om att ställa undan resväskan sedan jag kom hem från stugan igår. Istället står den strategiskt undanställd i klädkammaren några dagar, för snart behöver jag den igen. På torsdag förmiddag levereras hyrbilen och sedan bär det av till Göteborg för några dagar på västkusten. Vi kommer bli kvar till söndag och ska bland annat hinna med konsert med Rammstein och besök på Liseberg.
Det är länge sedan jag var i Göteborg senast, så det ska bli kul att komma tillbaka igen. Den här gången ska vi på ett hotell mitt i stan, bara ett par hundra meter från Göteborgs central. Jag har bott på samma hotell tidigare när jag varit i Göteborg och varit väldigt nöjd, så jag hoppas att de håller samma kvalitet denna gång.
Denna sommar bor jag liksom i en resväska med det flängande som är mellan olika ställen. Under semestern har det varit ett flängande mellan Stockholm och stugan i Söderhamn och de kommande veckorna väntar lite andra resor när jag är ledig. Så resväskan får snällt stå kvar i klädkammaren ett litet tag till innan jag ställer undan den på vinden igen, där den trots allt hör hemma när jag inte är på resande fot.

Det har känts ovant att återigen ge sig ut i den stockholmska kollektivtrafiken efter att ha tillbringat de senaste veckorna på en öde skärgårdsö, långt ifrån all civilisation. Man är liksom inte van vid att se så mycket folk på en och samma gång. Det brukar alltid ta några dagar innan man vant sig vid tillvaron i stan igen efter att ha varit en tid i sommarstugan. Jag brukar inte ha några problem att anpassa mig till lugnet i skärgården, utmaningen brukar vara det omvända när man väl kommer hem igen.
Sen ska jag vänja om mig till de lite mer positiva sakerna i storstan, som bättre öppettider i butikerna till exempel. För det går inte att komma ifrån att vissa saker är enklare i storstan när de flesta butikerna har bättre öppettider och har öppet sju dagar i veckan. Så är det inte nödvändigtvis på mindre orter som Söderhamn.
Men det är det lättare att anpassa sig till, det går inte att komma ifrån. Det gäller bara att vänja sig vid att komma på att butikerna faktiskt har öppet på en söndag och att man faktiskt kan bege sig in till stan vilken dag som helst i veckan. I Söderhamn är i bästa fall de större butikerna öppna på en söndag, men de flesta andra butiker håller stängt. Det tar sin tid att vänja sig till det när man kommer till Söderhamn i början av semestern, sen ska man vänja om sig när man kommer hem igen.

Sen är det skönt att komma hem till somliga andra saker som man saknar när man är på landet. Som till exempel väl fungerande internetuppkoppling och bra täckning på mobilen. Sådant är man inte direkt bortskämd med ute i skärgården. Allt tar en väldig tid när man ska göra något på datorn därute. Vill jag ladda upp en bild på bloggen, kan det ta ett par minuter när jag är i stugan – medan det oftast bara tar några sekunder här hemma.
Just den biten kan jag faktiskt sakna när jag är i stugan. Jag kan sitta en del vid datorn även när jag är i stugan och ibland känns det rätt frustrerande när saker och ting tar en evinnerlig tid. Sådant som normalt tar några få minuter, eller till och med sekunder, tar plötsligt avsevärt längre tid. Ibland får jag börja ladda upp en bild, sedan hinner jag gå och sätta på kaffe med datorn arbetar för att sedan avsluta det hela när kaffet är klart.