Allt arbete och ingen lek är inte bra för själen

Idag har det gått 236 dagar sedan jag slutade på Trafikverket och på pappret blev arbetslös. Det är lång tid, men tiden har gått fruktansvärt fort. Jag har insett att jag inte skulle ha några som helst problem att få tiden att gå om jag hade ekonomin för att inte jobba. Det skulle vara den optimala tillvaron för min del, att få vara hemma och på heltid kunna ägna mig åt det jag själv vill. Men nu har jag nått någon form av kompromiss och jobbar istället deltid för att få ekonomin att gå runt. Det som inte dödar det härdar heter det ju – och det är precis så det har varit med den gångna arbetslösheten. Jag har lärt mig mycket om vad jag vill ägna mig åt, jag har lärt mig att få tiden att gå utan att ha ett jobb att gå till – och inte minst att uppskatta tillvaron utan ett jobb. Jag trodde först att jag skulle gå under tristess om jag skulle gå hemma en längre tid, men så har absolut inte varit fallet. Istället har min kalender varit mer fulltecknad än den brukar vara och jag har flängt land och rike runt på filminspelningar och diverse annat.
Nu har jag mitt timvikariat att gå till och drygar sedan ut kassan med diverse filminspelningar och andra uppdrag på firman. Och det får bli en fin kompromiss så länge, kanske tills jag har råd att vara hemma mer – vilket givetvis inte kommer att ske. 🤣 För de allra flesta av oss är tillvaron sådan att vi måste jobba för att ekonomin ska gå runt, det går liksom inte ihop annars. Jag skulle naturligtvis önska att jag slapp jobba och kunde få ekonomin att fungera i alla fall, men så är det inte för de flesta av oss – utan där med jobb är mer eller mindre ett ont måste. Nu råkar jag ha hittat ett jobb jag trivs bra med och gärna vill fortsätta med om min arbetsgivare tillåter (och jag har inte fått några andra indikationer), men så är det inte för alla. Jag finner en glädje i att gå till jobbet medan det för många är en ren plåga att jobba och inget annat än ett riktigt ont måste. Jag är utbildad inom sjöfart och känner det som en ynnest att få jobba inom sjöfarten även om det inte innebär att vara till sjöss. Att vara till sjöss var från början min tanke att utbilda mig till sjökapten, men jag har med åren blivit bekväm och jag har numera ingen längtan efter att vara borta så mycket som det innebär när man är sjöman.

Nu börjar i alla fall ekonomin se aningen bättre ut än den gjort tidigare när jag bara gått på A-kassa. Nu jobbar jag trots allt stundtals mer eller mindre heltid och kan dryga ut A-kassan rätt bra. Hur det än är, så är det ju trots allt bättre för ekonomin att jobba än att stämpla – det vet alla som någon gång varit arbetslös och varit tvungen att gå på A-kassa. Detsamma gäller förstås om man är sjukskriven en längre tid, man blir inte fet på att gå på bidrag. Men det är väl inte tanken heller, utan A-kassa och sjukpenning ska hålla en flytande ekonomiskt – men inte så mycket mer. Men sakta börjar ekonomin ändå se bättre ut just nu och det känns förstås oerhört skönt. Jag har dragit ner på det jag kan dra ner på och gjort vad jag kunnat för att hålla ekonomin på fötter under min arbetslöshet. Någon gång per år brukar jag gå igenom min ekonomi för se över mina utgifter och ofta brukar man kunna dra ner lite på sina utgifter. Det är något jag gjort i omgångar nu sedan jag blev arbetslös och dragit ner tämligen bra på utgifterna, vilket varit ett måste för att få ekonomin att gå runt. Dock hag jag valt att tillsvidare behålla vissa saker, som jag inte velat dra ner på. Dit hör exempelvis morgontidningar och en del annat som det sitter långt inne att säga upp. Morgontidning har jag haft mer eller mindre utan uppehåll sedan jag flyttade hemifrån för nästan 30 år sedan, så det känns inte så lockande att plötsligt vara utan. Sen har jag ju flera tidningar som kommer på morgnarna, vilket kanske inte nödvändigtvis är ett måste förstås.
Och det är en balansgång mellan att faktiskt kunna unna sig vissa saker och att vara ekonomisk och faktiskt hålla nere på vissa utgifter. En viss levnadsstandard vill man ju trots allt ha, medan man bara har en viss begränsad summa pengar som kommer in på kontot varje månad. Men jag jobbar på och hoppas på att bibehålla en hyffsad inkomst varje månad så att jag kan få ekonomin att gå runt. Nu är semestrarna över för i år och vardagen på gång tillbaka, vilket är oerhört skönt för mig som egenföretagare och timvikarie. Det är nämligen då man har chans att dra in pengar, vilket är svårare under sommartid. Men jag börjar nu återigen få filmuppdrag och har fått en hel del timmar på Sjöfartsverket redan nu, innan jag ens är färdigutbildad. Men från och med nästa helg är det tänkt att jag ska jobba på egen hand, vilket känns både läskigt och roligt. Det är å andra sidan bra att jag nu kan börja jobba själv och på så vis dra in pengar istället för att ”bara” gå dubbelt för att lära mig jobbet. Och hel fullärd blir man nog sällan medan man går dubbelt, utan varm i kläderna får man bli när man jobbar på egen hand.

Samtidigt är det sorgligt att vissa saker ska ske när det är som allra mest olämpligt – som att diskmaskinen bestämde sig för att lägga av för ett litet tag sedan. Det är liksom inte riktigt läge att köpa ny diskmaskin just nu, utan det kunde ha kommit lite lämpligare om några månader när ekonomin kommit på fötter lite mer. Men vi får finna oss i att diska för hand en tid framöver och samtidigt spara lite pengar så att vi har råd med en ny diskmaskin så småningom. Maskinen har krånglat lite under en tid, den började krångla och sedan gick den ett tag – för att till sist ge upp helt och hållet. Det är väl något av ett i-landsproblem förstås, för det är många som klarar sig utan diskmaskin. Men har man vant sig vid denna bekvämlighet, så är det desto svårare att klara sig utan. Så vi är rörande överens om att det ska blir en ny diskmaskin så fort vi har råd att köpa en. Till en början trodde vi att det var så enkelt att det var stopp någonstans i någon slang, men fullt så enkelt visade sig det inte vara – vilket förstås är rätt surt. Vårat sista hopp står nu till vår hyresvärd som kommer hit på måndag för att kolla att det inte är fel på blandare eller liknande. Vilket jag tyvärr inte tror att det är, eftersom den är tämligen ny.
Sen brukar sällan en olycka komma ensam, så nu fattas det väl bara att tvättmaskinen, TV:n eller något annat dyrt går sönder. Det brukar ju ofta vara så, åtminstone med min otur. Och varken disk- eller tvättmaskin ingår i hyran i den här lägenheten, så det är något vi själva har bekostat att köpa in och installera. Så det innebär förstås också att vi inte kan felanmäla till hyresvärden när någon av dem går sönder, utan vi får själva bekosta reparation eller inköp av ny maskin. Så det är surt när någon av maskinerna börjar krångla, det går liksom inte riktigt att komma ifrån.