Äntligen, äntligen börjar det bli lite mer normala temperaturer igen, det börjar faktiskt kännas som just svensk sommar och ingenting annat. Jag kan tycka att det är lite jobbigt med den tryckande värme som varit på senare tid, inte minst när det samtidigt varit så fuktigt. Det har varit en luftfuktighet som skulle gå att jämföra med tropikerna, eller åtminstone Medelhavet. Och det har avspeglat sig i temperaturerna inomhus också. Vi som bor högst upp i ett femvåningshus och dessutom har solinsläpp genom fönstren i princip hela dagen, får det olidligt hett inomhus när det är varmt ute.
Nu har temperaturen gått ner utomhus och vi har passat på att vädra ordentligt. Vi har korsvädrat med i princip alla fönster öppna i lägenheten och faktiskt fått ner temperaturen rejält även inomhus. Det jag själv märkt är att vi dessutom tycks ha lyckats vädra ut det sista av lukten av tapetklister sedan omtapetseringen för några veckor sedan. Fönster och balkongdörr har stått öppna dygnet runt sista två dygnen och det har behövts för att vädra ordentligt. Nu börjar jag känna igen doften av ”hemma” igen – och den doften består inte av tapetklister.
Däremot har det faktiskt varit skönt att komma till jobbet på sistone – där vi har en välfungerande AC. Det har varit något av ett andrum i den tryckande värmen att få spendera några timmar på ett ställe där luften faktiskt går att andas och det är svalt och skönt.

Måste bara berätta något riktigt obehagligt som hände igår. Jag är ju medlem i Vänsterpartiet sedan ganska många år tillbaka. Då jag betecknar mig själv som något av en ”vänsterpartist light”, har jag inte direkt varit särskilt aktiv i partiet utan mest hållit mig till att just vara medlem. Jag håller inte med om allt V står för, men det är nog ändå det parti som ligger närmast mina värderingar. Och jag tycker det är en bra motpol till de högervindar som trots allt blåser över Sverige idag.
Nåväl, snart är det ju val och de flesta partier mobiliserar inför valdagen den 11 september. Jag har vid några tillfällen blivit uppringd och tillfrågad om jag till exempel vill stå i en valstuga och liknande uppgifter. Till sist har jag fallit till föga och gick med att ställa mig i en valstuga inne i city för att marknadsföra Vänsterpartiets politik.
Det var faktiskt rätt kul och jag hade många givande samtal med potentiella väljare, såväl unga som gamla. Och det hela gick jättebra, fram tills några nassar från NMR dök upp och skulle mucka gräl. Det började med att de gick förbi några gånger och filmade mot vår valstuga, för att sedan stanna upp, filma oss och börja diskutera. Vi bad dem ta bort kameran, vilket de inte gjorde – utan de fortsatte filma och uppträda provocerande. Bland annat kom de med en rad förtäckta hot som att ”vänsterpartister är ju kända för att springa fort”.
Men när de märkte att vi inte lät oss provoceras, slutade det med att de slutligen gick. Vi var alla ganska omskakade och polis tillkallades för att ta upp en eventuell anmälan. Tyvärr vet dessa individer i NMR exakt var gränsen gå, exakt hur de ska uppträda för att det inte ska gå att anmäla dem. Så nej, det blev aldrig någon anmälan. Men vi upplyste i alla fall polisen om vad som hade hänt och de lovade att hålla lite extra koll på snubbarna från NMR.
Själv kände jag mig uppjagad och lite småskakis ett bra tag efter det inträffade, det tog ett tag innan adrenalinet la sig och pulsen gick tillbaka till det normala igen.
Trots allt lever vi i en demokrati, där vi har åsiktsfrihet – och det är helt i sin ordning att man kan ha vrickade åsikter utan att det får några konsekvenser. Det är så det fungerar i en demokrati helt enkelt. Men när man inte kan hålla sig ifrån hot, trakasserier och andra dumheter mot sina meningsmotståndare, då går man faktiskt för långt. Alla partier ska kunna ha valstugor med funktionärer uppställda utan att man ska behöva vara rädd för personer som inte är av samma åsikt som en själv.
En av oss valstugan var dessutom mörkhyad och tog extra illa vid sig av händelsen. Det slutade med jag och en till eskorterade henne till tunnelbanan när vårat pass var slut – allt för att vara på den säkra sidan att NMR inte stod någonstans för att ställa till med något. Och det var väl just den biten som gjorde mig själv mest upprörd av hela situationen. Att man ska behöva vara rädd för att man uttrycker sin åsikt, även om den är obekväm för vissa.
Själv tycker jag att nazister har helt sjuka åsikter, men jag skulle inte börja hota dem för det. Hot leder sällan någonstans, framförallt leder det inte till att någon ändrar sina åsikter. Jag tror mer på information, diskussion och sakliga argument.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

2 kommentarer

    1. Ja, de skrämmer mig också kan jag säga! Det var mycket olustigt att de överhuvudtaget var på plats i lördags och dessutom tog kontakt. Jag kände mig skakis bra länge efteråt…

Kommentera

%d bloggare gillar detta: