En oskyldig människa har fått sätta livet till i ytterligare en dödsskjutning. Denna gång är det en 12-årig flicka som var ute för att rasta sin hund och som kom i vägen för skotten. Enligt Polisen tycks inte flickan ha varit måltavlan för skjutningen, utan hon råkade vara på fel plats vid fel tillfälle.
Dock behöver man inte läsa särskilt långt i olika internetforum innan man börjar se moralpredikningar och diverse märkliga spekulationer kring dödsskjutningen. Som diskussioner kring varför en 12-åring är ute mitt i natten, att hon förmodligen var själva måltavlan för skjutningen på grund av något föräldrarna skulle ha gjort med mera.
Man kan givetvis diskutera det lämpliga i att en 12-åring är “ute på stan” halv fyra en söndagsmorgon, men som utomstående vet vi inte vad som faktiskt lett till att hon befann sig just där just då. Och oavsett anledningen till att hon var ute mitt i natten, oavsett föräldrarnas eventuella förehavanden finns det ingenting som på något vis berättigar, förklarar eller rättfärdigar dödligt våld mot ett litet barn. I en sådan här situation finns otroligt mycket bättre saker att ägna sig åt än skuldbeläggning av familjen, som just nu har viktigare saker att ägna sig åt än att behöva känna skuld över sitt agerande. Det största problemet i den här situationen är inte huruvida en ung person är ute mitt i natten, utan att en oskyldig person fått sätta livet till. Oavsett vad föräldrarna eventuellt har gjort eller inte gjort, finns inget som berättigar våld mot ett barn som förmodligen har med föräldrarnas förehavanden att göra överhuvudtaget. Att påstå något annat är enbart brist på sympati och empati.
