De flesta människor är statister i sin egen film

Produktionsbolagen har vaknat till liv igen och nu har uppdragen börjat ticka in, denna vecka har jag inte mindre än tre uppdrag, vilket ger ett välkommet klirr i företagskassan. Det är inte bara välbetalda uppdrag som kommer, utan somliga ger bara några hundralappar – men det är heller inte bara för pengarna som jag gör detta, utan i första hand för att jag tycker det är roligt och att det är något av en hobbyverksamhet som jag ägnar mig åt. Jag ser självklart till att få betalt utifrån vad jag kommit överens om med produktionsbolagen, men pengarna är egentligen inte det viktiga i sammanhanget. Att det sedan ger något av en extrainkomst gör förstås inte jätteont. Nu har jag sprungit på några inspelningar den gångna tiden och ja blir alltid lika full i skratt när det kommer till det där med at ha med sig ombyten. Oftast ska man ju ha med sina egna kläder som statist, det är sällan som produktionen står för kläder. Ibland ska man ha med sig en uppsjö av ombyten inom olika färgskalor, stilar och vad det nu må vara. Men hur mycket man än släpar med sig, så godkänner man nästan uteslutande de kläder man har på sig – det är ytterst sällan man behöver hålla på att byta om inför inspelningen. Däremot är det ofta så, att när man inte ombeds ta med sig några ombyten – då efterfrågas det att man ska kunna byta om till andra alternativ. Är inte det lite märkligt?! Det blir liksom nästan lite skrattretande ibland, när man vissa gånger släpar med sig massor av kläder som man inte behöver – men när man inte gör det, så efterfrågas ombyten. Det känns liksom ett lotteri när det kommer till huruvida man ska anstränga sig eller ej.
Det har gått så långt att jag ibland skippar att ta med mig ombyten eftersom jag ibland kan ana att det inte kommer att efterfrågas att jag ska byta om. Inte minst när det är väldigt specifika kläder man ska ha på sig, som kostym, kavaj och liknande. Då tar jag på mig specifikt det man frågat efter och sedan åker jag till inspelningen – så får man gilla de kläder jag tagit med mig eller låta bli. Andra gånger kör jag den hårda linjen och säger att jag har få ombyten vad gäller det man efterfrågar och att man får godta det jag tar med eller själva ordna kläder som jag kan ha på mig under inspelningen. Oftast försöker jag dock vara tillmötesgående och ta med sådant som kan passa in i det man efterfrågar. Man vill ju trots allt göra sig ett rykte inom branschen, att man är medgörlig och någorlunda proffsig. Och oftast får jag höra att jag blir väldigt omtyckt i samband med olika inspelningar, eftersom jag ser till att komma väl förberedd vad gäller kläder, manus och annat som ska förberedas.

På senaste tiden har det börjat komma ut en hel del olika uppdrag på de sajter där jag är medlem och kan söka uppdrag som statist och skådespelare – och det är jättekul att kunna börja visa sitt intresse för uppdrag igen. Och det är inte bar i Stockholm man söker folk, utan även på många andra orter, vilket förstås är jättekul. Jag åker gärna iväg för att göra olika roller och vid de här laget har det blivit lika olika orter som jag besökt för att göra filminspelningar. Sen kan man ibland sakna att man kanske skulle kunna ha lite fler strängar på sin lyra för att på så vis kunna få fler roller. Som att tal fler språk, spela vissa instrument och så vidare – för det är just sådana saker som ofta efterfrågas. Utseendet kan man ju inte göra så hemskt mycket åt, men vissa kunskaper hade man kanske ibland önskat att man haft. Sen – självklart – vid rätt ersätning kan man raka av sig skägget, låta håret växa och så vidare. Men för ersättningar på några hundralappar så gör jag inga drastiska förändringar på utseendet, utan då får man ta någon annan statist helt enkelt. Det finns garanterat alltid statister som kan raka av sig skägg och spara ut hår får några hundralappar – men jag gör det inte. Jag har sparat mitt eget skägg under tämligen många år och rakar inte av det i första taget, även om jag naturligtvis är öppen för det. Är det något jag ofta fått beröm för på senare tid, så är det mitt skägg – och det gör att jag inte rakar av det i första taget direkt. Men vill man ha specifikt mig till en roll och betalar rätt arvode, så är det få saker jag är främmande till.
Jag har ställt upp på mycket genom åren, som nakenscener, rakning och att på olika sätt förställa mitt utseende. Så till rätt pris funkar det allra mesta, det ska jag villigt erkänna. För ett antal år sedan rakade jag faktiskt av skägget för en reklamfilm för en välgörenhetsorganisation (syns nedan) – och då var det både pengarna och det goda syftet som inverkade. På den tiden hade jag å andra sidan mycket mindre skägg än vad jag har idag, så frågan är om jag gjort samma uppoffring om jag fått frågan idag. Men man vet ju aldrig. I filmen nedan, spelades allt in i omvänd ordning – med skägg spelades in först, sedan rakades jag och de första scenerna spelades in sist. Och jag minns den lilla tjejen extra väl, som var totalt oblyg och inte hade några som helst problem att krama mig och vara väldigt öppen i skådespeleriet.

Så visst kan man göra vissa saker för den goda sakens skull – som för en julfilm för Frälsningsarmén. Här tog jag mig till Uppsala över en dag för att spela in filmen – och lät mig rakas och stylas för att passa in i filmen. Jag minns inspelningen väldigt väl, den var otroligt givande och härlig att vara en del av. Och jag skulle mer än gärna ställa upp i fler liknande produktioner. Sedan är det förstås alltid sådär lite extra roligt när man syns mycket i en produktion. Om jag skulle raka mig igen för en produktion vet jag dock inte, det beror nog på hur bra betalt jag får. Men liknande produktioner är jag som sagt gärna med i igen, just den här var inte jättebra betald eftersom det var för en välgörenhetsorganisation – då är oftast inte budgeten jättehög. Men annars kan man få ganska bra betalt för en väl synlig roll och inte minst om man gör ”ingrepp” som att raka av sig skägget.