Den reser fortast som reser ensam

Egentligen hade jag tänk åka ut till stugan redan i måndags, ett beslut jag tog långt innan jag fick ett jobb. Nu förväntas jag vara tillgänglig för jobb på ett annat vis och har kanske inte tid att vara borta alltför mycket hemifrån. Så efter visst mått av beslutsångest, bokade jag om mina biljetter för att åka upp till Söderhamn idag istället. Och efter att ha mellanlandat i Bjuråker för en begravning (vilket förstås sällan är särskilt glädjefyllda tillställningar) är jag nu slutligen ute på skäret, i lugnet och stillheten. Det är helt enkelt dags för årets midsommarfirande, vilket känns oerhört skönt och roligt. Nu återstår bara att se hur vädret tänker bli över själva midsommarhelgen – de är väl först nu som man kan lita på prognoserna så får se vad vädergudarna bestämmer sig för. Blir det midsommarmiddag utomhus eller inomhus i år? Det känns alltid som ett lotteri från år till år, man vet liksom aldrig hur det kommer att bli. Vissa år är det stekande hett, andra år har det varit varmare på självaste julafton än på midsommarafton.
I år har vi inga barn på plats under midsommarhelgen, vilket känns lite tråkigt – de flesta högtider blir helt enkelt lite roligare med barn närvarande. Inte minst jul och midsommar är sådana högtider som blir roligare om man har barn närvarande. Men det får helt enkelt gå ändå och jag tror vi kommer att få en bra helg i alla fall.

Jag slapp i alla fall något tågstrul när jag åkte upp idag – man vet ju aldrig i dagsläget om tågen går som de ska, såsom det har varit de senaste åren. Visserligen ska man komma ihåg att de allra tåg går som de ska, men det är en alltför stor andel som inte gör det. Hittills har jag haft skaplig tur när jag åkt tåg, det har inte blivit något större tågkaos de gånger jag åkt tåg genom åren. Så jag ska väl inte klaga alltför mycket trots allt, som mest har jag varit med om någon halvtimmes försening vilket kanske inte är så mycket att jiddra om. Men precis som midsommarvädret, känns det som ett lotteri ifall tåget är i tid eller ej. Följer man nyheterna, hör man ju titt som tätt om signalfel, solkurvor, spårspring och annat som kan drabba tågtrafiken. Det känns som att det är strul i tågtrafiken tämligen ofta – jag brukar ha radion på hemma och där är det trafikinformation var och varannan minut. Visserligen är det bara den stockholmska trafiken man rapporterar om i första hand, men just tågtrafiken får man höra en hel del om. Och då är det ofta det är signalfel, spårspring och annat strul man rapporterar om. Vissa saker kan visserligen vare sig Trafikverket eller SJ rå över – som att obehöriga får för sig att springa omkring i spårområdet.
Andra saker är kanske mer politiska beslut, som exempelvis vilken budget Trafikverket får för att kunna ta hand om våra järnvägar. Jag är tämligen övertygad om att Trafikverket trots allt gör vad man kan för underhålla järnvägen utifrån de premisser som politikerna sätter. Sen kanske det ibland blir felprioriteringar och annat som vi inte kan lasta politikerna för. Så det är säkerligen till viss del ett delat ansvar.

Förra året spenderades midsommarhelgen i stan, vilket är ovanligt när det gäller mig. Det går att räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag genom åren inte varit på skäret för att fira midsommar. Någon gång har jag varit sjuk, midsommarafton 1997 spenderades i London där jag då bodde och jobbade – och så vidare. Ibland kommer livet emellan helt enkelt. Nu är det alltså två år sedan jag firade midsommar på skäret, så det ska bli skönt att få göra det i år. När det kommer till andra högtider är jag inte lika ”kräsen” om vilken plats jag ska fira på, utan är mer liberal på den punkten. Under julen åker jag helst inte utomlands, utan vill vara hemma i Sverige – men i övrigt är jag inte så petig på var jag firar någonstans. Påsk spelar ingen roll överhuvudtaget, jag har inga större påsktraditioner alls på det viset och har inte ens påskris intaget i lägenheten. Så då kan jag till och med åka utomlands och göra en långweekend någonstans. Men midsommar vill jag helst vara på skäret bland måsar, fiskebåtar och brusande hav.
Nu är jag alltså på plats, efter att ha varit på resande fot större delen av dagen. Det har varit visst flängande, men det har det också varit värt. Men det är nog också första gången jag packat med mig kostymen när jag ska till stugan, det är en sak som är säker. Å andra sidan har det nog aldrig hänt att jag varit på begravning i samband med en vistelse på skäret heller.

Nu ska det bli en vecka i lugnet på skäret, vilket känns oerhört skönt – det är precis vad jag behöver efter att ha stressat runt som jag gjort på sistone. Det är få ställen jag känner ett sådant lugn och sådan inre frid på som just på denna lilla skärgårdsö. För min del spelar inte vädret någon som helst roll, jag kan vara här i veckor även om det regnar och stormar konstant. Jag har rensat kalendern under en veckas tid och ska nu bara ta det lugnt dessa dagar. Jag vet inte hur mycket det kommer bli att vara i stugan denna sommar, så det gäller att passa på att njuta när nu tillfälle ges. I normala fall brukar jag tillbringa merparten av semestern i stugan, men i år tror jag inte att jag får så mycket semester så det blir förmodligen inte många veckor på skäret. Men några vistelser ska jag försöka få till och förhoppningsvis blir det några tripper till under sommarens gång. Och kanske några dagar framåt höstkanten också, jag brukar tycka om att vara här på hösten när det inte är så mycket folk men fortfarande skapligt väder. Då pratar vi kanske en bit in i september – senare än så brukar jag inte ha någon längtan efter att vara i stugan. Det är alltför kallt, alltför blåsigt och regnigt för min smak.
Men nu är det midsommar och långt kvar till hösten, så det är inte mycket att tänka på just nu. Hösten känns trots allt ganska avlägsen som det är så här i juni, det är inget som man tänker på så här i mitten av juni. För dess har vi både juli och augusti att avverka, vilket jag ser väldigt mycket fram emot.