Det har inte ens gått en vecka på min nya diet, så har jag gått ner cirka tre kilo. Och då har jag till och med syndat litegrann och inte helt levt som jag lär. Det triggar mig i alla fall att fortsätta med dieten, att fortsätta på den inslagna vägen och med tiden kanske nå någon form av målvikt. Jag tror inte att det kommer fortsätta i samma takt, men förhoppningsvis kommer det ändå att fortgå nerför rent viktmässigt. Det är trots allt målsättningen – att jag med tiden jag ska komma i kläderna på ett bättre sätt och faktiskt också orka mer. För det tär på krafterna att släpa runt på dessa extrakilon, det går liksom inte att komma ifrån. Tre kilo märks inte direkt på kläderna än, men några kilo till och jag kommer säkerligen märka även på kläderna att det är lättare att komma i dem.
Det är visserligen inte roligt i sig att banta och ständigt tänka på vad man stoppar i sig eller ej – men det är roligt när det faktiskt ger resultat. Jag saknar många saker från min vanliga tillvaro när jag nu försöker gå ner i vikt. Nu har det bara gått en knapp vecka med dieten, men jag börjar känna igen situationen från tidigare gånger jag kämpat med viktnedgång och försöka få bort alla överflödiga kilon. Sen trodde jag inte att jag skulle märka så stora resultat så snabbt som jag har gjort. Jag menar, tre kilo på en knapp vecka är väldigt bra – och väsentligt mycket mer än jag vågat hoppas på.

Annars är nu en hektisk vecka över och jag kanske får tillfälle att hämta andan litegrann. Jag har haft något inplanerat varje dag under den gångna veckan och inte riktigt haft tid att hämta andan någonstans. Så det är tur att jag har ett jobb och en bisyssla som jag trivs så otroligt bra med. Det är fortfarande roligt att gå till jobbet och min bisyssla inom film brinner jag verkligen för. Hade jag inte trivts med tillvaron, hade jag haft svårt att hålla igång så mycket som jag faktiskt gör. Den gångna vecka har varit exceptionell, inte minst ur jobbsynpunkt och jag har jobbat mer än jag brukar göra. Till det har jag haft en av få filminspelningar på sistone. Så det har inte varit mycket ledig tid, utan mest jobba, äta och sova som gällt under den gångna veckan. Men det gör inte så mycket när det ändå känns kul att göra det man håller på med. Jag skulle kanske inte vilja ha det så här varje vecka, men någon gång här och där funkar det trots allt.
Nu väntar en till synes lugnare vecka och jag hoppas på att kunna få vara hemma lite och kanske till och med kunna ta en och annan sovmorgon. Men som alltid när man är timvikarie, vet man ju inte hur en vecka kommer att bli – utan det kan ändras snabbt från en lugn vecka till att man har tämligen mycket att göra. Jag har sakta börja vänja mig vid tillvaron som timvikarie och att på sätt och vis alltid ha ”jour i hemmet” eftersom telefonen när som helst kan ringa och ett arbetspass dyka upp.

Den kommande veckan har jag dessutom fått tid för att vaccinera mig mot lunginflammation, vilket känns oerhört skönt. Jag brukar åka på lunginflammation lite då och då – inte minst i samband med förkylningar – så det börjar bli dags för en vaccination. Jag har fått rådet från vården att vaccinera mig, så då gör jag som jag blir tillsagd. Det brukar jag göra när vården säger något, jag försöker vara så mån om min hälsa som det bara går. Och det har kommit med åren, att jag blivit noggrannare med hälsan än jag varit tidigare. Kanske för att man inser att ens tid är begränsad på jorden och att det är viktigt att ta hand om sig. Jag tänker därför alltmer på vad jag gör för att må bra, för att i möjligaste mån hålla mig frisk. Och då gäller det att göra som läkare och sjuksköterskor säger. Sen har jag turen att ha vårdpersonal inom familjen, som jag kan fråga om saker kring hälsa och vård. Sådana kontakter är bra att ha ibland och slippa belasta vården i onödan.
Jag blev positivt överraskad när jag kontaktade vårdcentralen i förra veckan för att boka tid för vaccination. Någonstans tänkte jag att det skulle ta några dagar innan jag skulle få en tid, men jag fick frågan om jag ville komma redan nästa morgon. Jag kunde dock inte den dagen, utan frågade om jag kunde komma någon dag till veckan istället – och fick en tid nu på onsdag. Ofta brukar det ju vara viss väntetid för att få en tid på vårdcentralen, men inte denna gång. Och det är trots allt väldigt positivt att det är på det viset. Jag är väldigt nöjd sedan jag bytte vårdcentral för ett antal år sedan – och upplever att det är mycket lättare att få tider och hjälp än vad det var på vårdcentralen här i Bagarmossen. Sedan kan det ha blivit bättre här, men jag tänker inte chansa och byta tillbaka. Enda fördelen med vårdcentralen i Bagarmossen är att jag har typ ett kvarter att gå när jag ska dit – och ser vårdcentralen från vardagsrumsfönstret. Men det är inte bara geografisk närhet som räknas, utan även vilket bemötande man får och hur snabbt man får hjälp.

Så har jag något mindre roligt inplanerat under morgondagen, jag ska nämligen gå till tandläkaren. Det är dags för årlig kontroll och ta bort lite tandsten och annat som brukar behövas varje år. Sista gångerna har man klankat ner lite grann på att jag varit dålig på att använda tandtråd – och jag vet att jag är det, jag slarvar alldeles för mycket med tandtråden. Jag borstar tänderna noggrant två gånger om dagen, men tandtråden är lite si och så – precis som för många misstänker jag. Däremot har jag ytterst sällan hål i tänderna – eller rättare sagt i princip aldrig. Jag har bara en lagning och hoppas på att kunna hålla mig till denna enda lagning. Jag äter generellt väldigt lite sötsaker och dricker inte nämnvärt mycket läsk, vilket säkerligen spelar in – samt att jag som sagt är noga med tandborstningen.
Men även om jag sällan behöver göra några större saker med tänderna när jag går till tandläkaren, så är det inte direkt någon favoritsysselsättning att gå dit. Jag har inte tandläkarskräck, men det är inte roligt att lägga tid och dyra pengar på sådana besök. Dock har jag en ”prenumeration” som gör att jag betalar en fast summa i månaden, som sedan inkluderar årligt tandläkarbesök, besök hos tandhygienist vid behov samt vissa behandlingar och ingrepp. Jag tror det ingår en lagning och en utdragning av visdomstand per år eller något sådant. Nu har jag inte behövt nyttja prenumerationen mer än för de årliga besöken, men man vet ju aldrig. Det gör i alla fall att jag inte behöver lägga ut stora klumpsummor varje gång jag går dit, utan det känns som att man kommer undan ganska billigt på något vis.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa