Den som gräver en grop åt andra jobbar ofta svart

Sakta börjar jobbsökandet ge någon form av frukt, det verkar som jag når fram genom bruset när jag skickar in mina ansökningar. Jag har skickat ett stort antal ansökningar, vissa har jag nog inte räknat med ska leda till ens en intervju utan mer ett tack för visat intresse. Vissa jobb har jag hoppats lite mer på, vissa har känts lite mindre intressanta. Men sökt har jag gjort och jag har gått på ett antal intervjuer under den gångna tiden. Och jag har fler intervjuer inplanerade framöver, så fler ska det bli. Och jag har som sagt inte varit särskilt orolig för ifall jag ska få ett jobb eller ej, utan mest tänkt att det trots allt är en tidsfråga och ingenting annat. Sen har det gått aningen fortare än jag trott i vissa av processerna, jag har snabbt blivit kallad på intervju och man har i en av processerna börjat kontakta mina referenser. Så det är förvånansvärt snabba puckar hos somliga arbetsgivare.
Sen kan jag nästan bli lite frustrerad när det kommer till andra potentiella arbetsgivare, där det inte är fullt lika snabba puckar. Jag har låtit det gå någon dryg vecka efter genomförd intervju och har sedan hört av mig för att fråga hur det går – men inte ens fått något svar. Och det känns oerhört nonchalant i min värld. Att inte ha något besked för tillfället är också ett svar, det kan man ju svara isåfall. – och jag skulle inte tycka att det vore något konstigt. Men att inte svara alls blir väldigt konstigt. Jaja, de kommer säkerligen med någon form av besked i något skede, men man vill ju gärna veta också.

Jag lägger oerhört mycket tid på mitt jobbsökande, det är verkligen en heltidssysselsättning att ägna sig åt detta. Till en början sökte jag i princip allt som dök upp, men har sedan blivit lite mer kräsen i mitt sökande. Det blir fortfarande mycket att göra, många kräver att man gör tester för att man ska komma vidare i processen, andra vill att man fyller i olika formulär. Så det är långt mer att göra än att bara skicka in en ansökan och sedan gå på en eventuell intervju. Jag har ändå gjort det bekvämt för mig, jag har på datorn en mall på mitt CV, som jag sedan modifierar lite utifrån det jobb jag ska söka. Det gör att det går tämligen fort att få iväg en specifik ansökan och jag behöver inte lägga timmar på att knåpa ihop en ansökan varje gång jag hittar ett jobb att söka. Och uppenbarligen har jag lyckats nå igenom bruset av ansökningar, eftersom jag faktiskt blivit kallad på flera intervjuer redan. Det är just detta som gör att jag inte är särskilt orolig över min jobbsituation, utan är tämligen övertygad om att jag snart har ett nytt jobb att gå till. Låter inte alls självsäkert, eller hur?! 😂
Sen blir man ju lite fundersam när man ibland hör folk som kan söka 200 jobb i månaden utan att komma på en enda intervju – vad gör man då för fel? Söker man jobb som man inte har en chans att få? Hur har du utformat ditt CV, sticker det ut ifrån mängden? Tyvärr förekommer fortfarande en del diskriminering på arbetsmarknaden – och har du ”fel” namn blir det svårare att komma på intervju, även om du är välmeriterad. Inte minst om du söker jobb hos mindre, privata företag är jag tämligen övertygad om att det tyvärr fortfarande går till på det sättet. Sedan är det självklart inte enda förklaringen till att vissa inte kommer på intervju. Somliga är helt enkelt för dåliga på att marknadsföra sig själva.

Och intervjuer är alltid lika mariga att gå på tycker jag, det är mycket svårare att marknadsföra sig själv i en sådan situation, än när man i lugn och ro kan knåpa ihop ett CV med personligt brev. Ibland tycker jag att jag fått lite rutin på det där med intervjuer, men det beror helt och hållet på vem som håller i intervjun och vilka frågor som kommer upp. Vissa verkar nästan sträva efter att göra mig som sökande lite obekväm och osäker på vad jag ska svara. Sen har jag varit på intervjuer som känts oerhört slentrianmässiga och där den som hållit i intervjun mest ställt frågor av bara farten och inte riktigt lyssnar på vad man svarar. Vissa gånger är det verkligen svårt att få grepp om vad man tittar på eller ej vid en intervju, vilka svar det förväntar sig och hur man ska bete sig för att göra bästa möjliga intryck. Är man sedan lite extra intresserad av jobbet, då är man extra mån om att göra ett gott intryck – och det är svårt att inte bli besviken om man får besked om att man inte går vidare.
Även om jag tycker mig ha fått rutin på att gå på intervjuer (det har blivit ett antal genom åren), så är och förblir det alltid en viss anspänning att gå på en intervju. Oftast är det ju ett jobb man gärna vill ha, så man är mån om att inge ett gott intryck vid en intervju, jag tar sällan lättvindigt på att gå på en sådan. Framförallt nu, när man är arbetssökande och gärna vill vara tillbaka på arbetsmarknaden så fort som möjligt. Framförallt av ekonomiska skäl, men även för att det blir tråkigt i längden att bara gå hemma och inte göra något.

Sen kan jag inte låta bli att tycka att situationen är lite spännande, att inte riktigt veta vad jag kommer ha för vardag och tillvaro inom de kommande månaderna. Förhoppningsvis har jag ett jobb där jag kan ha den tillvaro jag önskar mig, det vill säga arbetstider som tillåter att jag har den fritid jag vill ha. Det har blivit viktigare med åren att ha en meningsfull fritid och att allt inte bara går ut på att arbeta. Inte minst efter min sjukdomstid för ganska exakt tio år sedan, har jag omvärderat saker och ting i ganska hög grad. Vissa saker har blivit viktigare än andra varit genom åren – och där är just att ha en meningsfull fritid en av de saker som jag börjat värdera mycket högre. Allt är inte bara jobb och att ägna sig åt att få vardagen att fungera, livet är så otroligt mycket mer än så. Så det har i min jakt på jobb blivit viktigt att kunna ha de arbetstider jag vill ha, för att kunna ha en fritid som känns meningsfull. Och för min del passar det oftast inte att arbeta kontorstider, utan jag vill ha någon form av skiftgång. På så vis har jag tid och ork att ägna mig åt min firma, mitt skrivande – och eventuellt även plugga lite, som jag väldigt gärna gör vid sidan av mitt arbete.
Jag kommer förmodligen inte i dagens läge tacka nej till ett jobb med kontorstider, det skulle ge problem med A-kassa och Arbetsförmedlingen. Men man får se hur länge man då blir kvar – det beror helt och hållet på hur jag trivs. Det kan självklart vara ett jobb som är otroligt intressant och givande – och då får jag överväga vad jag lägger min fritid på istället. Mitt företag är förstås inget som tillvaron bär eller brister med, så är det ju. Hittar jag ett riktigt intressant jobb, får man göra vissa val – eller uppoffringar om du så vill.