Det bästa botemedlet mot sömnlöshet är en måndagsmorgon

Så är en ledig vecka över för den här gången i natt börjar vardagen igen med fyra nattpass. Den gångna veckan har gått oerhört fort, men jag har också fått mycket gjort – saker som jag tänkt fixa med väldigt länge. Bland annat har jag lämnat in min resedator på reparation. Jo, det är sant! Jag har en liten dator som jag använder när jag reser eller av någon annan anledning inte är hemma. Den har fungerat fläckfritt fram tills för något år sedan, när musplattan bestämde sig för att sluta fungera. Jag har kört med en vanlig mus inkopplad till datorn, men har saknat att kunna använda musplattan. Så nu har jag fått tummen ur och lämnat in datorn för reparation. Det är ingen superdator på något vis, så jag övervägde faktiskt att köpa en helt ny. Men ekonomisk och miljövänlig som jag är, tänkte jag i alla fall kolla vad det kan tänkas kosta att laga den gamla datorn. Och det blev inte så farligt dyrt trots allt, eller rättare sagt väsentligt mycket billigare än att köpa en ny dator. Så nu har jag återigen två fullt fungerande datorer, vilket känns otroligt skönt.
Inte minst onsdagen var i övrigt en otroligt effektiv dag. Jag började med en visit hos dietisten och direkt därifrån in till stan, där jag var till guldsmeden och hämtade ut ett armband som jag lämnat in för reparation. Därefter gick jag till urmakaren och lämnade in en klocka som gått sönder (ja, allt jag äger verkar gå sönder just nu) och tog sedan tunnelbanan till datorverkstaden för att lämna in datorn. Däremellan hann jag även sitta ner och ta en kaffe en stund. Väl hemma mitt på dagen, tog jag tag i det sista av kvartalsredovisningen för min firma och gjorde även de privata räkningarna. Först framåt sen eftermiddag, när mörkret fallit och sambon kommit hem från jobbet kunde jag andas ut och anse med klar med dagens övningar.
Men det är inget ovanligt att mina dagar kan se ut så här när jag är ledig. Jag hittar ständigt saker att göra och gör upp långa minneslistor över vad jag ska hinna med under mina lediga dagar. Sen har jag sällan ro att bara vara hemma och slappa en hel dag, jag vill liksom gärna ha dagarna uppbokade med saker och känna att jag gör lite nytta även när jag är ledig. Skulle ni se min kalender, skulle ni förstå hur min vardag ser ut – den är ganska hektisk även när jag är ledig. Ibland känns det som att jag får gå till jobbet för att vila upp mig… 😂

Nu jobbar jag fyra nätter och är sedan ledig ytterligare en vecka innan jag övergår till att jobba dag. Om jag planerat in något under nästa lediga vecka?? Ja, visst har jag gjort det! På måndag åker jag till Åbo med min systerson, som så gärna vill göra en ålandskryssning till sedan vi gjorde en förra sommaren. Och nu ska det slutligen bli av, när det trots allt är höstlov. Onsdag och torsdag ska jag på filminspelning under kväll/tidig natt och fredag är det dags att gå ut och äta middag och på lördag blir det eventuellt ett besök hos svärföräldrarna. Den enda dag jag inte har något inplanerat är söndag. I alla fall än så länge.
Dagen idag inleddes med en kort filminspelning varefter jag har kommit hem och vilat några timmar innan det är dags för veckans första nattpass. Så det blir till att dygna detta första nattpass, men det har jag gjort förr så det ska nog funka även denna gång. Och jag är så pass ny på jobbet att jag liksom inte känner någon direkt söndagsångest, snarare är det fortfarande roligt att gå till jobbet. Jag lär mig fortfarande en massa nya saker varje dag och känner att varje pass är något av en ny utmaning. Det kommer säkerligen en dag då även detta jobba blir vardag, men det känns som att det är ett bra tag tills dess. Jag hoppas det inte kommer en dag då man känner att man gjort sitt, att jobbet blir tristess istället och inte längre känns kul och stimulerande.

Nu har jag i alla fall fått läkarbesök för att få resultatet av min senaste magnetröntgen. Först 15:e november är det dags, så det är ju ett tag kvar innan plåstret dras av och jag får veta hur det har gått. Just nu känns det som en evighet att gå och vänta drygt två veckor till innan jag får beskedet. Samtidigt tänker jag, att om man hittat något väldigt oroväckande, hade man säkerligen försökt hitta en tidigare tid – om inte annat en telefontid eller liknande. Så jag känner mig ändå ganska lugn inför läkarbesöket, jag tror faktiskt inte att man hittat något denna gång. Det är ju som sagt en anspänning varje gång jag gör dessa undersökningar, i och med vad man hittat vid tidigare tillfällen. Man har ju trots allt hittat cellförändringar vid tidigare tillfällen och det vill jag helst inte vara med om igen. Det blev en lång sjukskrivning som en följd av det förra fyndet och jag fick genomgå en lång strålbehandling innan cellförändringarna var helt borta. Nåja, så ska det dock inte bli denna gång, det är jag helt bestämd på!