En lugn vecka 11

Så är det söndag och och vi kan lägga ytterligare en vecka till handlingarna. Jag har känt mig allt piggare ju mer tiden gått och börjar nu sakta känna mig redo att börja jobba igen om en vecka. De senaste nätterna har jag återgått till sova mer normala antal timmar och vaknat i bra tid då jag känt mig utvilad. Just sömnen har annars varit en av de biverkningar jag känt av mest under och efter behandlingen. Jag har haft ett enormt sömnbehov och sovit tio till tolv timmar per natt. Nu är jag tillbaka på mer normala åtta till nio timmar per natt och känner mig fullt utvilad när jag vaknar på morgnarna.
Jag tyckte till en början att det kändes mycket att ha så många veckors sjukskrivning efter avslutad behandling, men det har faktiskt behövts. Jag har varit jättetrött och haft en glupande aptit när det kommer till mat. Jag är i vanliga fall rätt stor i maten, men den gångna tiden har det varit värre än någonsin. Jag har ätit omåttliga mängder mat, vilket väl inte är jättebra för midjemåttet.

Innan behandlingen började, fick jag rådet att försöka leva så normalt som möjligt och det är också vad jag försökt att göra – med undantaget att jag inte jobbat. Vi har bland annat genomgått en flytt mellan två lägenheter, vilket varit en utmaning när jag varit så trött efter behandlingen. Jag har dock haft som målsättning att jag ska göra något varje dag som är relaterat till flytten. Sen kan det vara att bara hänga upp en tavla eller sortera in saker i ett skåp. Men jag har hållit min målsättning och det har även givit resultat här hemma. Nu är det allra mesta på plats och det börjar faktiskt kännas som ett hem. Jag njuter verkligen av de ytor vi plötsligt har att röra oss på, det känns så otroligt skönt att ha en större yta än vad vi tidigare haft. Även om det är större, så är det mer lättstädat och inte lika trångt som i den tvåa vi tidigare bodde i. Sakta börjar jag beteckna den nya lägenheten som “hemma” och det är den lägenhet jag ser framför mig när jag tänker på just mitt hem.

Eftersom det mesta är ordnat här hemma efter flytten har jag haft en lugn vecka, som mest fyllts av småplock och vila. Vårvädret har visat sig från sin bästa sida och det har verkligen piggat upp. Solen har skinit och det har varit åtskilliga plusgrader ute de senaste dagarna. Idag fick jag lite oväntat besök av min syster och systerson och det blev en fika i solen på det lokala fiket i Bagarmossen. Det var ett roligt avbräck i vardagen här hemma och det är full fart på min sexårige systerson, som stimmar runt som alla barn i den åldern gör. Jag brukar vara totalt slutkörd de gånger jag suttit barnvakt åt honom kan jag säga, det finns inte mycket energi kvar när man varit barnvakt åt en sjövild sexåring.

Nu har jag en vecka kvar på min sjukskrivning och jag börjar faktiskt känna mig redo att återgå till vardagen igen. All ära i att vara hemma och kunna lägga upp sin tid själv, men det skulle bli långtråkigt i längden. De 11 veckor som gått har gått förvånansvärt fort trots allt, men så har jag ju också haft att göra när det kommer till flytten. Det började med sex veckors strålbehandling, då hela tillvaron kretsade kring de dagliga behandlingarna. Veckorna efter har kretsat kring vila och att ordna med flytten. Det är tur att vi ändå är två, för jag hade inte orkat annars med allt att styra och ställa med när det blir nytt boende.