Vänlighet är den gyllene kedja av vilken samhället hålls ihop

Mitt i en fullklottrad vecka tiden liksom svischar förbi i en dundrande fart. Måndag och tisdag var det dags för filminspelning, denna gång i Strängnäs av alla ställen. Mer än så får jag tyvärr inte säga, eftersom det är ett groteskt hemlighetsmakeri kring denna inspelning. Det är både trist och frustrerande ibland när man inget får säga kring inspelningarna man varit på, i alla fall inte innan programmet/filmen ifråga har sänts. Först då brukar det vara fritt fram att prata om sin medverkan, men innan dess kan det bli en hel del tråkigheter om man yppar så mycket som en suck kring inspelningen. Så jag håller mig till att säga att jag denna vecka varit två dagar i Strängnäs, mer än så säger jag inte. I alla fall inte just nu. Men det har varit två roliga och intensiva dagar, som nu följts av en rad andra måsten under dagen idag.
I morse klev jag upp tidigt för att bege mig till bilverkstaden och lämna in bilen på reparation. Halvljuset har inte fungerat, vilket varit ganska enerverande när man ägnat sig åt mörkerkörning. Det har gått helt okej att köra i dagsljus med bara varselljus på bilen, men så fort det blivit mörkt har det varit desto jobbigare. Jag har börjat komma upp i den åldern då jag tycker att mörkerkörning är ganska jobbigt, även med fungerande lysen på bilen. Så ni kan föreställa er hur det är när lyset inte fungerat i princip alls. Nu var det ett ganska enkelt fel i alla fall, det var inte svårare än att man behövde byta glödlampor – och det var skönt att det inte var något elfel någonstans som kunde hoppat iväg och blivit ini hoppsan dyrt. Det är en sådan vånda man har när man har bil, att det ska bli dyra reparationer som tär på kassan lite väl mycket ibland.

För att inte riskera något när jag körde till och från Strängnäs under måndagen och tisdagen, så valde jag att boka en hyrbil. Detta då jag visste att jag skulle köra hem på kvällarna efter mörkrets inbrott och jag ville då ha fungerande lysen på bilen. Jag hämtade bilen i måndags och för ett par dagar har jag varit i besittning av inte mindre än två bilar, vilket var en lite udda känsla. I morse var det istället dags att lämna in den ena bilen hos verkstaden och kort därefter var det dags att lämna tillbaka hyrbilen – så under några timmar idag var jag istället helt utan bil, vilket i sig mer eller mindre är vad jag borde vara van vid eftersom jag i normalfallet inte har bil. Men verkstaden var snabb och ringde redan under förmiddagen och meddelade att bilen var klar. Så det var bara att bege sig tillbaka dit för att hämta bilen – och sedan var ordningen återställd här hemma igen.
Samtidigt var de på ett konstigt sätt skönt att det faktiskt var fel på bilen. Jag själv är nämligen totalt oteknisk och inte särskilt händig när det kommer till bilar – så det skulle mycket väl kunna vara någon inställning jag kommit åt utan att märka det. Samtidigt tycker jag mig ha gått igenom alla reglage i bilen och inte lyckats hitta någonstans att halvljuset skulle vara avstängt. Men någonstans i mitt inre fanns tanken att man skrattande skulle ringa från verkstaden och säga att nu har vi minsann slagit på halvljuset åt dig!

Nu väntar jobb ett par dagar och imorgon ringer väckarklockan vid halv fyra så att jag kan bege mig till jobbet i god tid till förmiddagspasset. Det är en jäkla tid att stiga upp, men samtidigt börjar jag vänja mig vid att vara vaken den tiden. Det är sådant man får leva med när man jobbar skift, att helt enkelt vara vaken på de mest udda tider. Som tur är var jag uppe tidigt i morse, vilket gör att jag förhoppningsvis somnar tämligen ovaggad ikväll och därmed kan bege mig till jobbet någorlunda utvilad imorgon. Visst är man nästan alltid mer eller mindre trött när man stiger upp den tiden, det är nästan oundvikligt. Men det är alltid lättare att somna i tid på kvällen om man redan kommit in i lunken att vara uppe tidigt på morgnarna. Så ikväll väntar inga sena övningar direkt, utan det kommer bli tidigt i säng – och med tidigt brukar jag oftast mena innan 21:00. Det blir ändå inte särskilt många timmars sömn, även om man är i säng vid 21 och ska upp halv fyra, så det brukar oftast bli en eftermiddagslur efter jobbet när jag jobbat förmiddag.
Det har annars varit ovanligt lugnt på filmfronten de senaste veckorna, jag har bara haft några enstaka uppdrag. Visserligen är det skönt med ett lite lugnare tempo, men det blir ju också mindre pengar på firman att röra sig med. Trots allt har man gjort sig lite beroende av den sidoinkomst som filmandet ändå inbringar. Även om det inte är pengarna man gör detta för, så går det inte att komma ifrån att det är en extrainkomst – som vissa månader kan vara tämligen välkommen. Sen blir det också lite tråkigt när man inte ”får” ägna sig åt sin hobby, när det finns väldigt få uppdrag att söka och i slutändan att få. För i första hand är det trots allt en hobby och ingenting annat.

Hur många har varit med i veckans matprisuppror, då? Det har ju verkligen blivit som ett drev att vi ska bojkotta de stora matvarukedjorna denna vecka och istället handla i andra butiker – som en markering mot de höga matpriserna. För våran del blir det svårt att vara med i en sådan bojkott, eftersom vi bara har de stora kedjorna representerade inom rimligt avstånd från oss. Visst är det fullt möjligt för oss att handla i andra butiker, men det skulle bli ett extremt flängande mellan olika stadsdelar och butiker. Det skulle helt enkelt inte bli försvarbart varken miljömässigt, tidsmässigt eller ekonomiskt. Tänk vilka påfrestningar det blir på miljön om man ska kuska runt i bil mellan olika stadsdelar för att handla – och det ligger ju i tiden att tänka på miljön också, inte sant?! Så tyvärr hör ni, jag kommer inte vara med i upproret eftersom det helt enkelt inte är praktiskt genomförbart för min del. Sen håller jag med om att priserna gått upp väldigt mycket, att maten har blivit dyr – allt annat är lögn att säga. Och visst sticker det då i ögonen att vissa matvarujättar delar ut miljarder till sin aktieägare medan matpriserna stiger så markant. För var kommer dessa miljarder ifrån, om inte oss kunder?
Det hade självklart varit något annat om de stora matvarukedjorna kämpade för sin överlevnad och var tvungna att höja priserna för att inte gå omkull. Men nu är inte läget sådant, utan det verkar snarare vara tvärtom – att man gör större vinster än någonsin. Och visst har vi kunder en enorm makt, så är det ju – är man tillräckligt många som bojkottar en eller flera kedjor under en tid så blir det förstås märkbart. Men ska något verkligen hända, då behövs det uppror som är längre än en vecka.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1