De bitande kommentarerna kommer först när man tappat tänderna

Ibland kan jag bli riktigt, riktigt trött på hela grejen kring att hänga på sociala medier. Jag har gjort det ganska frekvent under de senaste två decennierna och allt som oftast är det roligt – men ibland blir jag bara så trött, så trött på somliga saker. Framförallt att det aldrig går att dela ett inlägg utan att man på ett eller annat sätt möts av otrevliga kommentarer från folk som inte kan bete sig. På själva bloggen är jag relativt förskonad från otrevliga kommentarer, de tillhör trots allt ovanligheterna. Men på Facebook och X är de desto mer frekvent förekommande. Det går liksom inte att ens dela ett matrecept utan att någon ska komma med en spydig kommentar – om alltifrån att det låter äckligt till att något enstaka stavfel kanske smugit sig in i receptet. Jag brukar oftast låta de otrevliga kommentarerna förbli oemotsagda, jag går sällan in i klinch med dem som kommenterar på ett otrevligt sätt. Det är liksom sällan någon vettig idé i att ta diskussionen helt enkelt – men ibland är det svårt att låta bli.
Oftast känner jag att varför ens lämna en otrevlig kommentar? Känner du dig illa berörd eller upprörd av ett inlägg, hur svårt är det att bara scrolla förbi, ignorera det aktuella inlägget? Framförallt när alternativet tycks vara en bitsk, sårande och/eller kränkande kommentar. Att man sedan blir upprörd över ett inlägg med ett recept är för mig en gåta. Inte minst om man på ett elakt vis måste kommentera en skitsak som ett stavfel eller liknande.

Många hävdar sin rätt till yttrandefrihet, att yttrandefriheten ger rätt till att vara otrevlig helt enkelt – liksom att yttrandefriheten kränks om jag kommer med ett spydigt svar på kommentaren eller plockar bort de otrevligaste kommentarerna. Själv vill jag hävda motsatsen, att yttrandefriheten inte alls ger rätt till att vara otrevlig och än mindre att den kränks om jag ger mothugg eller plockar bort de otrevligaste kommentarerna. Ska vi nu diskutera yttrandefrihet, besitter även jag en sådan och har alltså i så fall rätt att hävda mina åsikter utan bli otrevligt bemött – om man ska gå efter hur dessa ”kommentatorer” resonerar. Yttrandefrihet innebär dock inte att man får hävda sin åsikt oemotsagt eller att alla håller med om det man säger – liksom att du inte har rätt att hävda din åsikt i vilken media som helst. Din yttrandefrihet kränks inte för att insändaren till en viss tidning nekas eller en kommentar i en Facebook-grupp plockas bort – precis som att den inte heller kränks för att du får mothugg.
Det är trots allt lite festligt att så många hävdar just yttrandefrihet när det kommer till att lämna olika kommentarer – inte minst när det kommer till ”rätten” att vara otrevlig. Självklart är det kul med kommentarer på inlägg man skriver, självklart är det roligt med reaktioner. Men när det övergår till onödigt otrevliga kommentarer, rena påhopp – då är det inte fullt lika roligt längre. Och man behöver faktiskt inte på ett spydigt sätt påpeka skitsaker som enstaka stavfel eller andra mindre fel i ett inlägg. Istället kan man i vänlig ton påpeka sådant om man nu tycker att det är viktigt att påpeka.

Jag lägger upp väldigt blandade inlägg både på bloggen och på Facebook, alltifrån recept på mat till dagboksinlägg och satiriska bilder/teckningar av olika slag. Och ett oskyldigt recept tänker man ju att det inte ska väcka särskilt starka känslor, men det gör det. Det tycks inte som att det spelar någon roll vad man lägger upp i sociala medier, utan vad än inlägget handlar om så kan man väcka känslor och få spydiga kommentarer. Och det gör att man gärna tröttnar ibland på att vara aktiv i sociala medier. Samtidigt försöker jag tänka att näthatarna faktiskt vinner om de får mig att tystna, om de gör att jag slutar vara så aktiv som jag vill vara i sociala medier. Det gäller ibland att vara hårdhudad och inte ta åt sig av de otrevliga kommentarer som trots allt alltid kommer när man är aktiv på internet. Och detta var värre på den tid då jag hade bättre besökssiffror på bloggen och kunde ha bortåt ett par tusen besökare per dygn. Även om det inte var jätte vanligt, så kom det då fler otrevliga kommentarer än vad det gör idag. Numera har jag kanske ett par hundra besökare om dagen och därmed har antalet kommentarer också sjunkit – både de trevliga och de otrevliga.
Men det lustiga är att allt tycks väcka känslor, hur oskyldiga inlägg man än lägger upp. Och hittar man inget i själva inlägget att reta sig på, då kan man hitta något annat på bloggen eller i min Facebookprofil. Jag har fått mer eller mindre påhopp om mitt skägg, layouten på bloggen och en lång rad andra saker – som man egentligen inte väntar sig att folk ska störa sig på. Jag har fått frågor om ifall jag konverterat till islam, blivit islamist på grund av att jag odlat ett ganska stort skägg. Andra har varit väldigt upprörda över att min blogg kräver att man godkänner cookies, har reklam och en viss layout. Och jag kan inte låta bli att tänka att ingen tvingas att läsa min blogg. Stör du dig på att mitt eller bloggens utseende – ja men klicka dig vidare på internet då! Ingen tvingar dig att läsa min blogg, eller hur?!

Det är trots allt stor skillnad på att framföra sin åsikt och att vara otrevlig. Du kan framföra din åsikt i god ton och på så vis slippa såra folk, slippa göra någon ledsen, slippa få din kommentar bortplockad – och kanske dessutom få ett trevligt svar tillbaka. Men jag har varit med om kolleger, vänner och klasskompisar som lämnat tämligen otrevliga kommentarer på olika inlägg jag gjort genom åren – så det spelar liksom ingen roll ifall man känner varandra eller ej utanför internet, de otrevliga kommentarerna låter inte vänta på sig när man diskuterar vissa ämnen. Framförallt om man diskuterar invandring, Sverigedemokraterna eller liknande ämnen, då låter kommentarerna inte vänta på sig. Och jag har inget emot att få kommentarer eller att man har olika åsikter i en fråga – det är när folk inte kan hålla en vettig ton som jag börjar känna mig rätt less. Allra mest när det är folk man känner ”utanför” internet – som exempelvis kolleger – som lämnar otrevliga kommentarer så svider det lite extra.
Vi håller inte med varandra i allt, så enkelt enkelt är det – och diskussion är en sak, men att komma med otrevliga kommentarer, påhopp och liknande för att man har olika åsikter är bara omoget, okunnigt och visar brist på argument. Jag är benhård på min Facebooksida, där jag obönhörligen plockar bort ”vänner” som inte kan bete sig i diskussioner. Sedan får man tycka att jag kränker deras yttrandefrihet, att jag är onödigt hård eller vad som helst – men i mina sociala medier beter man sig på ett korrekt sätt. Annars har du ingenting där att göra – och tycker du att din yttrandefrihet kränks för att jag plockar bort och/eller till och med blockerar dig, då får du läsa på mer kring vad yttrandefrihet faktiskt innebär och vad begreppet betyder.