allkonstnarenJag har i princip alla sociala medier du kan tänka dig. Facebook, Twitter, Instagram – och så min blogg förstås. I grunden tycker jag det är ett ganska trevligt påfund, annars hade jag inte varit så pass aktiv som jag är på sociala medier. Det är kul att hitta gamla klasskompisar, vänner, kolleger och ex och se vad det blivit av folk genom åren.
Men ibland undrar jag om det är så jäkla bra påfund trots allt, för det är få ställen som är en sådan grogrund till konflikter som just Facebook känns det som. Jag minns tjejen jag var tillsammans med för herrans många år sedan, som blev svartsjuk för att jag lade till kvinnliga kolleger som vänner på Facebook. Och att samma person hotade med att göra slut om jag inte lade upp min relationsstatus på Facebook. Hon tyckte att jag skulle tänka igenom hur seriös jag var i mitt förhållande till henne om jag inte kunde lägga upp just en relationsstatus. Och då ska tydliggöras att jag alltså inte utgav mig för att vara singel när jag inte var det – utan jag har aldrig haft min relationsstatus utlagd på Facebook, det fältet är helt enkelt tomt. Så min motfråga var ju förstås om inte hon borde tänka igenom sitt förhållande till Facebook istället. Fanns det inga seriösa förhållanden innan Facebook kom? Hon begärde inte ens att jag skulle lägga upp att jag var i ett förhållande med just henne, utan bara att jag var i ett förhållande. Men i och med att hon ställde till med en scen kring det hela blev jag obstinat och vägrade vara tillmötesgående. Hade hon däremot i snygg ton sagt något i stil med att “Du… Det skulle betyda mycket för mig om du…” – ja, då hade det förmodligen varit en helt annan sak. Det gick så långt att jag till sist gick ur Facebook för ett tag eftersom jag inte orkade med alla diskussioner. När sedan förhållandet tog slut, gick med igen – och har aldrig råkat ut för liknande diskussioner med någon annan jag varit tillsammans med.
Sen ska vi inte tala om min tidigare kollega, som jag hade som vän på Facebook. Vi umgicks aldrig, varken när vi jobbade ihop eller efter det – utan vi jobbade ihop under några år och that’s it. Så lade jag upp ett inlägg på Facebook, där det visade sig att vi hade lite delade uppfattningar i ämnet. Min före detta kollega gick ganska hårt fram i diskussionen som uppstod i kommentarsfältet – och hade en ganska burdus ton både emot mig och andra som deltog i diskussionen. Det hela slutade med att jag stängde av kommentarsfunktionen till inlägget och faktiskt tog bort den för detta kollegan som vän. Några dagar senare kom ett surt formulerat mejl från honom, där han bland annat tyckte att jag kränkte hans yttrandefrihet genom att plocka bort honom som vän när vi hade olika åsikter i en diskussion.
Det är givetvis ett ställningstagande som får stå för honom, men min bestämda uppfattning är att hans yttrandefrihet aldrig kränktes för att han inte längre fick vara min vän på Facebook. Han har på grund av sin åsikt i frågan inte förföljts av några myndigheter, utsatts för tortyr eller fängslats för att han uttryckt sin åsikt – med andra ord förblev hans yttrandefrihet helt intakt. Däremot godtar inte jag vilka tongångar som helst i kommentarerna till mina inlägg – och tvekar inte att stänga av kommentarsfunktionen, eller som en yttersta konsekvens ta bort någon som vän eller rentav blockera vederbörande.
Men detta är långt ifrån de enda konflikter jag hamnat i på Facebook – eller på grund av Facebook. Skulle jag rabbla upp alla, skulle förmodligen de flesta sluta läsa efter en tredjedel av inlägget – så långt skulle inlägget bli. Men som exempel kan nämnas att jag blivit kallad för fascist för att jag valt att jobba inom Polisen – och detta av en av mina barndomsvänner, som jag hade aningen högre tankar om än så.
Jag har insett att personer som jag haft tämligen höga tankar om egentligen haft ganska vrickade åsikter, ibland nästintill främlingsfientliga på grund av olika inlägg på Facebook. Andra har jag rykt ihop med över totala skitsaker, som någon jag trodde var någon form av vän men som kallade mig energitjuv när jag i ett inlägg beklagade mig över ett nytt bokningssystem hos ett taxibolag.
Ja, som sagt, konflikterna har varit många på och kring Facebook. Så till den milda grad att jag ibland övervägt att faktiskt gå ur, att helt plocka bort min profil för gott. Men det vore givetvis rätt tråkigt samtidigt, för jag vill egentligen inte låta dem som inte kan bete sig vinna. Så jag har bestämt mig för en ny strategi, som är attans så mycket mer effektiv: Vill du vara min vän på till exempel Facebook, då ska du fasen också bete dig! Det funkar inte att vara otrevlig, komma med diverse påhopp och/eller personangrepp om du vill vara kvar på min vännerlista. Det funkar alldeles utmärkt att ha en annan åsikt än mig, men då ska den läggas fram sakligt och i god ton.
Men kan du inte hålla dig till denna enda och ganska enkla regel, då kommer du förr eller senare bli bortplockad från min vännerlista – helt utan pardon! Jag gör inga undantag och kommer inte lämna någon förvarning – plockas du bort, plockas du bort. I dagsläget har jag ett par stycken så kallade vänner som ligger i riskzonen för att bli bortplockade – och jag hoppas att det inte ska bli fler. Men i mitt flöde är det inte okej med otrevliga kommentarer på påhopp, där ska alla må bra och känna sig trygga – och det gäller inte bara mig själv utan alla andra också. Jag vill inte öppna Facebook och mötas av en massa hat, knäppheter och dumheter. Så vill man vara min vän, då får man helt enkelt sköta sig!
