allkonstnarenDet där med yttrandefrihet är en frihet under ansvar. Ett ganska stort ansvar dessutom, då det är en frihet med vissa begränsningar som inte ska blandas ihop med åsiktsfrihet. Jag får exempelvis tycka att du är en ful idiot, men det är inte nödvändigtvis förenligt med yttrandefriheten att jag talar om det för dig. Det är inte olagligt att ha åsikten att alla invandrare är pedofiler som ritualmördar små barn och gifter sig med minderåriga, men det kan falla under hets mot folkgrupp att uttala sådana åsikter.
Du kan heller inte förvänta dig att ventilera dina åsikter – oavsett vilka åsikter det är – på vilken plattform som helst. Kommenterar du på en blogg eller någons Facebooksida, är det upp till sidans administratörer om de vill låta kommentarerna ligga kvar eller ej. Och det är inte censur om administratörerna tar bort dina kommentarer.
Inte minst från högerhåll tramsas det ofta väldigt mycket om det där med yttrandefrihet och vad som är censur eller ej. Jag själv brukar inte dra mig för att plocka bort personer som har – enligt mig – alltför obekväma åsikter om olika saker från till exempel Facebook. Somliga har jag till och med blockerat. Jag vill helt enkelt inte ha en massa hat och befängda åsikter om invandrare i mitt flöde. Men jag får då ibland höra att de tycker sig ha blivit censurerade och utsatta för både det ena och det andra. Trots att de själva spritt en massa hat och annan skit omkring sig, men det är något som de enligt sin egen uppfattning har rätt att göra i yttrandefrihetens namn.
Nu senast har jag läst en artikel om Sanna Nielsen och det näthat hon utsätts för i princip efter varje sändning av Allsång på Skansen får utstå hat och kränkningar från tittare som inte gillar hennes programledarskap. Nu är jag inget jättestort fan av Sanna Nielsen, det är det väl på sin plats att erkänna. Men det gör inte att jag börja slänga iväg elakheter mot henne och hennes person. Jag tittar ibland på Allsången och har inte sett att hon någon gång gjort något som berättigar till sprida näthat och kränkningar omkring sig.
Och ju mer offentlig du, är ju mer lovligt offer tycks du vara när det kommer till att utsättas för näthat. Oavsett om du är provocerande eller ej. När jag säger näthat, syftar jag givetvis inte på att ha en debatt kring saker man har olika åsikter om. Det ska man självklart kunna ha, men det är stor skillnad på det och att börja gå till rena personangrepp och att sprida hat omkring sig. Vi har flera gånger sett hur elitidrottsmän fått utstå stormar av hat efter att ha gjort en eller annan tabbe i något mästerskap. Något som de flesta av oss andra slipper om vi gör en tabbe på jobbet… Min lik förbaskat är det många som tar sig sådana friheter mot personer som är offentliga på ett eller annat sätt.
Visst får man kanske “tåla” vissa saker som offentlig person – men hat, hot och personangrepp ska det inte finnas något utrymme för alls om ni frågar mig.
Jag är själv ingen offentlig person och har på det stora hela varit ganska förskonad från näthat, något som inte riktigt alla bloggare kan skryta med. Jag vet mig att vissa ämnen kan väcka heta känslor när man bloggar om dem – och i sin tur arrendera i ganska argsinta kommentarer i olika forum. Men det finns också gånger jag skrivit ganska harmlösa inlägg, som inte alls är provocerande formulerade, men som lik förbaskat kan skapa heta känslor hos somliga läsare. Man slutar helt enkelt inte förvånas över vad som trots allt kan väcka ont blod och hat hos folk. Och då kan jag bara fantisera kring hur det är för bloggare som har långt fler besökare per dygn än vad jag har.
Jag tror inte att de som sprider hat omkring sig egentligen är särskilt modiga människor, snarare är de nog väldigt fega. De skulle med största sannolikhet aldrig våga säga något rent ut om de hade vederbörande framför sig. Men sitter du och gömmer dig bakom en skärm, är det något helt annat – framförallt om det är på något forum där du kan vara anonym och inte behöver skylta med din identitet. Då behöver du inte stå till svars för dina uttalanden helt enkelt, utan kan nonchalera jobbiga svar på dina hatiska kommentarer.
Det är väl just anonymiteten på internet som ofta möjliggör för att hat och hot kan spridas i den utsträckning som ändå görs. Behöver du inte stå till svars för dina uttalanden, är frestelsen för stor för somliga att börja sprida dynga omkring sig och kränka sina medmänniskor. Det har ingenting med yttrandefrihet att göra, utan är bara rent och skärt hat. I förlängningen skulle jag hävda att näthatet är ett hot mot yttrandefriheten, eftersom det skrämmer många från göra offentliga uttalanden. Jag kan bara gå till mig själv som bloggare; hade jag haft en större läsarkrets och därmed utsatts för hat i större utsträckning hade jag förmodligen tänkt efter både en och två gånger när det kommer till vilka ämnen jag väljer för mina inlägg. Något som är helt fel, eftersom man då ger segern till näthatarna.
Relaterade artiklar
Aftonbladet 1
Kompasskurs – Nio saker om yttrandefrihet som alla vuxna borde ha koll på
