Du ska ha respekt för sjön, för sjön har inte respekt för dig. Så brukade min mormor säga när hon tyckte att vi barnbarn lekt lite för våghalsigt på vattnen kring ön där vi har sommarstuga. Och med åren har jag blivit alltmer försiktig när det gäller att vara till sjöss. Jag trodde nog någonstans att min utbildning till sjökapten för ett antal år sedan skulle leda till att jag blev lite ”sturskare” när det kommer till att vara till sjöss. Men det har snarare varit tvärtom, jag har blivit mer medveten om riskerna och blivit försiktigare när det kommer till vilket väder jag går ut i med vår lilla fritidsbåt. Det finns en hel del riskfaktorer att ta hänsyn till – som alltifrån blåst till åska och dimma.
Sen ska det blåsa rejält mycket för att det egentligen ska vara någon risk att gå ut med vår – trots allt – stabila båt, inte minst med tanke på att vi enkom åker inomskärs och inte ute på öppet hav. Det ska blåsa väldigt mycket innan det finns någon som helst risk båten till exempel slår runt som en följd av sjögången. Men sen finns det andra riskfaktorer att ta hänsyn till; att till exempel få motorhaveri i hårt väder är inget drömscenario i en liten båt som – storleken till trots – inte ens går att ro.

Min utbildning och sjövana till trots, har jag blivit avsevärt mycket försiktigare när det kommer till vilket väder jag väljer att gå ut i, inte minst när det kommer till vindstyrka. Jag har alltmer börjat tycka att det är lite obehagligt när det gungar, hur väl jag än vet att det ska blåsa rejält innan det är någon påtaglig fara innan något händer.
Sen ska tilläggas att det inte är många gånger som jag låtit bli att åka som planerat på grund av vädret. Allt som oftast blåser det inte så hårt att jag ens funderar om jag ska åka eller ej. Det har bara skett två gånger under alla år att det blåst så mycket att jag tyckt att det varit obehagligt. Och bara en enda gång under alla år, har jag överraskats av dimma när jag varit ute till sjöss. Och då menar jag inte lite lätt dimma, som är helt okej att åka i, utan rejäl tjocka med bara några få meters sikt. I en fritidsbåt har man sällan den navigationsutrustning som gör att man kan ta sig fram med så dålig sikt – till skillnad från fartyg, där man oftast har all upptänklig utrustning för att kunna ta sig fram oavsett siktförhållanden. Och har man själv inte upplevt tjocka till sjöss, är det nog svårt att sätta sig in i hur snabbt man tappar all form av orientering när man bara har sikt på några få meter.
Två gånger på senare år har det hänt att jag valt att vända och gått tillbaka till land efter att ha chansat lite när det kommit till vinden. Och med tanke på hur många båtresor det blir per säsong, så är det ganska bra statistik trots allt. Det säger nog mer om vädret än mig som båtförare har jag en känsla av. Oftast är det helt enkelt inte så hårt väder att man tvingas vända – eller väljer att vänta med att åka.

De flesta med någorlunda sjövana och sjövett, håller nog med om att man inte ska gå ut med båt om man inte känner sig trygg med rådande väderförhållanden. Det är mycket som kan gå fel till sjöss om det vill sig riktigt illa, inte minst om det är hårt väder – så oftast är det inte värt risken att gå ut i hårt väder om man inte måste. Man är väldigt utelämnad till sjöss, det går inte att jämföra med att få motorstopp med bilen längs någon väg. En båt med motorstopp i hårt väder, driver rätt hejdlöst och det är svårt att manövrera överhuvudtaget utan motor om det blåser hårt. Vill det sig riktigt illa driver man ut på öppet hav, med rejält höga vågor som kan bli en riktig fara för en liten båt.
Det finns inga sjövägsregler som säger att man inte får gå ut i vissa väder förhållanden, utan det är helt upp till befälhavaren eller den som ska köra. Här kommer just det där med sjövett in, för sjövägsreglerna säger att man ska iaktta sjövett i många situationer. Så i den bemärkelsen kanske man kan hävda att det är brist på sjövett att hå ut i hårt väder. Däremot har vissa rederier efter Estoniakatastrofen infört policys om att fartygen inte lägger ut från kaj när väderprognosen förutspår vissa vindstyrkor (jag har inte siffrorna i huvudet, men gränserna finns där vad jag hört). Så det säkerhetstänk finns även inom yrkessjöfarten, att man ska ta det försiktigt vid hårda vindar. Där har man ansvar för så många människoliv liksom laster till – många gånger – väldigt höga värden. Så man vill helt enkelt inte ta risken att något går fel på vägen över havet.

Just nu befinner jag mig sommarstugan ute i Söderhamns skärgård – och i lördags var det just en sådan dag, då jag valde att vända för att gå tillbaka mot land. Vindarna iland var lugna och kändes inte särskilt respektingivande. Men när jag kom ut en bit, insåg jag att det kändes för riskfyllt för att fortsätta färden mot ön i det yttersta av skärgården. Med största sannolikhet hade det gått bra om jag bara tagit det lugnt. Men det finns den där lilla, lilla risken ifall motorn lägger av liknande och jag ville inte ta risken att fortsätta i den förhållandevis hårda vinden – som blåste allt starkare, ju öppnare havet blev.
Det är självklart en besvikelse, när man kört de dryga 25 milen från Stockholm för att åka till sommarstugan – och sedan hindras man av vädret. Tur i oturen, har jag ju släkt häruppe så jag behövde aldrig åka tillbaka till Stockholm igen. Det blev en övernattning i stan, för att göra ett nytt försök på söndagen. Och då var det helt andra vindar, både vindriktning och vindstyrka var gynnsamma och det var inga som helst problem att ta sig ut till skäret.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

1 kommentar

  1. Helt rätt gjorde du i det att du vände och inte åkte ut, man ska ha respekt helt klart. Bra du hade släktingar så du slapp åka hem igen. Jag har alltid haft respekt för vatten och kommer alltid ha, min kusin drunknade när vi var i tonåren, jag var inte med, men han var ute och skulle dra upp nät och sögs bara méd ner i dynga gyttja och slam eller vad allt heter och tog sig inte upp igen. Token hade heller ingen flytväst på sig det är ju sååååå viktigt, men det var inte så noga för 20 år sedan, allt mer uppmärksammat nu med all respekt

    Din mormor var en klok kvinna

Kommentera

%d bloggare gillar detta: