En dagbok är ett märkligt ting – det man tiger om är viktigare än det man skriver ned

Så har ytterligare en vecka gått till sin ända och jag har stretat på med jobb och en lång rad andra aktiviteter under den gångna veckan. Jag började veckan med att jobba på både tidig morgon och sen kväll. Därefter har en rad saker följt vad gäller att-göra-listan och veckan har flugit förbi i en hejdundrande fart. I torsdags blev det en vända till Norrköping i jobbet och sedan har jag jobbat en stor del av helgen. Men det har blivit lite nöjen också, igår i form av studentfirande – så jag har inte bara ägnat mig åt arbete under den gångna veckan, vilket naturligtvis är skönt. Det gäller att ha något annat på agendan än bara olika måsten och det brukar jag vara noga med. Det är viktigt för ens välmående att ha saker att se fram emot, det har jag lärt mig sedan länge. Inte bara varje vecka, utan helst varje dag ska man ha något att se fram emot. Sen behöver det inte vara stora saker, utan små sådana som inte kostar särskilt mycket – som att ringa till någon man tycker om, se sitt favoritprogram på TV eller äta något extra gott till middag.
Jag blir dock lika överraskad varje gång en vecka går mot sitt slut, lika överraskad över hur snabbt tiden svischar förbi och vi kan lägga vecka efter vecka till handlingarna. Så här snabbt gick inte tiden när man var liten, det är först nu som vuxen som tiden går så här extremt fort. Går tiden fortare, eller är det ens tidsuppfattning som ändras? Plötsligt är en vecka ingenting i tid, medan en vecka kändes oerhört lång för 30 år sedan – så någonting har uppenbarligen hänt med ens tidsuppfattning genom åren.

Mycket av tiden kretsar just nu förstås kring mitt nya jobb och att få in alla nya kunskaper i skallen. Det är ett gediget arbete att plugga in allt och få det att sitta, liksom att plocka fram mina gamla kunskaper från tiden till sjöss och återigen få grepp om saker som förtöjning, fartygsmöten, kommunikation över VHF-radion och så vidare. Samtidigt försöker jag förstås ha lite fritid och se till att ägna mig åt firman i den mån det går, tid ges och orken tillåter. Så det kanske inte är så konstigt att tiden flyger iväg, med tanke på att schemat just nu är ganska fullspäckat. Jag antecknar mycket under arbetspassen och skriver ner sådant kom kan vara av vikt att komma ihåg, sedan sammanställer jag anteckningarna och har fått ihop ett ganska gediget kompendium över de anteckningar jag gjort och som jag sedan försöker plugga in. Det är lite en påminnelse av studentlivet, att sitta och plugga på kvällarna och försöka få alla nödvändiga kunskaper att få fästa i skallen.
Samtidigt måste jag tillåta mig att koppla bort jobbet ibland och tänka på lite annat också, det är bra för inlärningen helt enkelt. Och jag gör mitt bästa för att få möjlighet att tänka på annat också och att göra saker som inte har med jobbet att göra – även om det kanske innebär att jag ägnar mig åt det arbete som firman innebär. Men det ger i alla fall hjärnan en andningspaus att ägna sig åt annat än förtöjningar, radioanrop och allt annat som jag ska kunna i mitt nya jobb.

Nu väntar ytterligare en intensiv vecka, då också det där med filminspelningar ska börja dra igång på riktigt igen. Jag har två inspelningsdagar inplanerade den kommande veckan och det ska bli riktigt kul att komma igång igen med denna del av tillvaron. Det är ju några veckor sedan sist, som jag var på en filminspelning och nu ska jag äntligen få köra igång igen. Och förutom att det är roligt, så ger det förstås inkomster på firman – som jag verkligen behöver just nu. Även om man inte på något sätt blir rik på att vara statist, så ger det en bra extrainkomst vid sidan av arbetet. De tusenlappar jag trots allt drar in på att vara statist gör att ekonomin går runt varje månad – inte minst nu som timanställd. Nu behövs firmans inkomster mer än någonsin och det känns extra angeläget att ta det uppdrag man trots allt kan få. Jag har börjat lägga mer jobb på mitt CV som statist och ser till att ha en uppdaterad profil på de sidor jag använder för att söka uppdrag.
Trots allt är det – som jag vet att jag varit inne på tidigare – mycket kringarbete kring att vara statist och egenföretagare, arbete som man egentligen inte får betalt för men som ändå måste göras. Som företagare gäller det att sköta bokföring och redovisning att kvitton, liksom att se till att fakturera i tid efter avslutat uppdrag. Och som statist förväntas man göra provfilmningar för vissa roller, vilket också är att klassa som en form av obetalt arbete. Just när det kommer till provfilmningar, har jag dock blivit lite petig och det är inte ofta jag faktiskt gör sådana. Mycket för att det är så ytterst sällan som man faktiskt får rollen ifråga, genom alla år tror jag det är två gånger jag fått en roll jag provfilmat för – och då har jag gjort hundratals provfilmningar under min tid som aktiv statist. Så jag tycker egentligen inte att det är värt besväret att hålla på och göra en massa provfilmningar åt höger och vänster eftersom det så ytterst sällan faktiskt leder till en roll. Oftast går dessa roller till personer som förmodligen har någon form av skådespelarbakgrund och som kanske har en helt annan utrustning hemma för att kunna filma sig själv. För det är en kvarleva sedan pandemin – innan dess var nästan alla provfilmningar fysiskt på plats, medan man numera förväntas filma sig själv och skicka in filmerna till produktionsbolagen. Och jag tycker det är så svårt att gör egna provfilmningar när man inte har någon som kan ge regi och mer påvisa vad det faktiskt är man vill se från mig som statist.

Men det blir inte bara filminspelningar, statistande och jobb till veckan, utan en hel del annat. Bland annat har jag lyckats styra mina tider till att vara ledig onsdag och torsdag, då vi checkar in på Grand Hotell i Saltsjöbaden för en natt. Det är inplanerat sedan en tid tillbaka och sammanfaller (lustigt nog) med att vi firar tio år som par. Jag kan inte fatta att det redan gått tio år, men så är det faktiskt. Vi träffades strax innan jag fick min cancerdiagnos 2014 och det är enkel matematik trots allt att se att det är tio år sedan. Men det känns inte som så många år sedan, utan det skulle kunna vara mycket kortare tid om någon frågade och jag inte gav mig tid att räkna efter.
Sen är det lite lustigt med vistelsen på Grand, för vi var där för några månader sedan och hade köpt ett paket med hotellrum, mat och tillgång till spaet. Men strax innan vi skulle åka dit, ringde man och meddelade att man av säkerhetsskäl akut varit tvungna att stänga spaet. Vi fick frågan om vi ville komma ändå eller avboka. Vi bestämde oss efter visst velande för att åka, men frågade om vi fick någon form av kompensation för att vi inte fick vad vi betalat för. Och det fick vi – i form av en ny övernattning med tillgång till spaet. Det enda vi nu behöver betala för är maten. Så det är det vi nu utnyttjar för att fira vårat tioårsjubileum.

Eftersom jag inte får någon sammanhängande semester i år, så får det bli lite småutflykter här och där istället när jag är ledig. Grand i Saltsjöbaden är en sådan utflykt, men det har blivit ett par andra också. I förra veckan blev det en tripp till Söderköping, där vi tog en lunch och åt glass. I onsdags åkte vi till Siggesta gård på Värmdö för att spela minigolf, äta lunch och glass. Vi brukar ofta göra sådana utflykter, inte minst sommartid när vi oftast är bilburna. Det finns mycket att se i vackra Sverige, inte minst under somrarna – och tänker man en till två timmars bilfärd från Stockholm, så är trots allt radien rätt stor och det finns en hel del att se. Bilresan till Söderköping tog ganska exakt två timmar, vilket ju är väldigt överkomligt. Och vi har varit i många städer inom den radien runt Stockholm, det är så lätt att åka iväg över dagen, titta lite på stan, äta lunch, ta en fika och sedan åka hem. Och kanske ta en minigolf, eller vad som nu finns i den stad man besöker.
Vi var i Söderköping även förra året, men då överraskades vi av ett skyfall som höll i sig i flera timmar och därmed förstörde vistelsen i denna söta lilla stad helt och hållet. I år hade vi strålande solsken och över 20 grader varmt, så det var perfekt dag att gå runt lite i stan och sitta på uteservering för att äta lunch. Detsamma gällde när vi var på Siggersta gård, då vi hade strålande fint sommarväder och kunde sitta ute när vi skulle äta – liksom dessutom fick lite färg medan vi spelade minigolf.