Ingen kan bli framgångsrik om han inte älskar sitt arbete

Jag vet inte vid de här laget hur många jobb det är jag har sökt sedan jag slutade på Trafikverket i januari. Men det är ett tämligen stort antal ansökningar som jag har skickat iväg under den tid som gått och jag har varit en del i många rekryteringsprocesser. Jag har haft turen att Arbetsförmedlingen inte ställt krav på att jag ska söka ett stort antal arbeten varje månad, utan sex stycken per månad har räckt för att de ska fortsätta beteckna mig som aktivt arbetssökande. Sen har jag de allra flesta månader sökt fler jobb än så, jag har sökt de jobb jag hittat och som verkat vara intressanta i olika bemärkelser och där jag bedömt att jag haft tämligen goda chanser att åtminstone gå till intervju. Ibland har det gått vägen och jag har kommit till intervju, andra gånger har jag fått svaret ”tack men nej tack”. Så har jag ju haft turen att nu få mitt nuvarande vikariat på Sjöfartsverket, vilket är fantastiskt roligt och jag hoppas förstås att det ska leda till något mer än ett vikariat. Om inte annat ser det bättre ut i mitt CV att jag jobbat de senaste veckorna istället för att bara gå hemma.
Jag känner mig inte särskilt bitter över avslutet hos Trafikverket, utan har valt att se hela händelsen som en nystart och möjlighet till något annat. Sen har jag absolut många åsikter kring det som hänt, men läget är nu som det är och jag väljer att inte gräva ner mig i bitterhet kring det inträffade. Det är bara slöseri med energi att gräva ner sig i sådant och låta sig nedslås för att man haft oturen att få en chef som inte är lämplig för sin position. Jag är nämligen relativt säker på att det gått annorlunda om jag haft en annan chef, men det är en helt annan historia.

Däremot har jag vissa åsikter om de personlighetstester som många arbetsgivare använder sig av i samband med sina rekryteringsprocesser. Jag förstår att man till vissa positioner behöver ha olika tester för att det ska bli rätt person som erbjuds tjänsten i slutändan. Men ibland känns det som att man blint går på resultatet av olika tester, som kanske egentligen inte borde vara mer än rådgivande i en rekryteringsprocess. Jag har gjort massor av dessa tester genom åren och tycker aldrig att de ger en rättvis bild av vem eller hur jag är som person. Det är mer än en gång jag ställt mig frågan vad det är man tittar på när man tittar på resultaten av dessa tester och gör en bedömning av om en kandidat ska gå vidare i processen eller ej. Hur högt ligger ribban för att man ska gå vidare? Hur behöver jag som sökande prestera för att bedömas som lämplig för att gå vidare i processen? Hur mycket väger man in testresultaten i förhållande till övriga meriter och färdigheter som en kandidat kan visa upp?
Själv tycker jag inte alltid att dessa tester ens har varit relevanta för det jobb man sökt, att de ens känts som något som behövs för tämligen enkla arbeten som inte ens är särskilt välbetalda. Jag kan förstå att man har gedigna tester för tjänster som är väldigt ansvarsfulla och avancerade. Men för mer enkla jobb kan jag inte förstå att man tar till dessa tester – i synnerhet tycker jag att man lägger för stor vikt vid testerna och inte låter dem vara just rådgivande. Har jag en dålig dag när jag gör testerna, kan de ge ett resultat, medan det kanske ger ett helt annat om jag har en bra dag.

Jag tror de flesta som någon gång sökt jobb under en tid genomgått någon form av dessa personlighetstester och vet på ett ungefär vad jag pratar om. Testerna ser ungefär likadana ut och man ska visa prov på olika färdigheter som slutledningsförmåga, koncentration, reaktionsförmåga liksom olika ställningstaganden i olika givna situationer och dilemman. Ofta har man en viss tid på sig att göra dessa tester, det vill säga att de ska vara gjorda innan ett visst datum. Och jag tänker att det beror på hur jag sovit, ätit, hur jag mår i olika aspekter påverkar vilket resultat jag får på testerna. Jag kan vara utvilad och ätit helt okej under de gångna dygnen innan jag gör testerna – men så har jag bråkat med sambon innan hon gick till jobbet och vips har jag ändå en dålig dag. Samtidigt som det kanske är sista dagen jag har på mig att göra testerna innan det är försent. Sedan görs många av testerna på tid, vilket i sig kan påverka testresultatet. I vissa aspekter behövs det naturligtvis att man gör testerna på tid, men i andra inte.
Idag vet jag inte hur många gånger jag gjort tester i olika rekryteringsprocesser, men det är väldigt många. Ibland har det gått vägen och andra gånger inte, men jag står alltid där som ett frågetecken – oavsett om jag går vidare eller ej i processen. För det är med dessa tester som med en anställningsintervju – jag kan tycka att det gått jättebra och ändå går jag inte vidare, samtidigt som det andra gånger känts som att det gått åt helsike och ändå går man vidare till nästa steg.

Men det är som det är med rekryteringsprocesser – som amatör och sökande blir man aldrig klok på vad som sker under processen gång. Ibland blir man erbjuden en tjänst och ibland inte. Ibland räcker mina meriter, testresultat och prestationer och ibland inte. Trots att jag ibland kan känna att jag gjort bra ifrån mig och har meriter som borde räcka för att åtminstone komma till intervju, så kommer jag inte ens till det steget i rekryteringsprocessen. Samtidigt som jag vissa gånger tycker mig ha underpresterat och samtidigt går vidare. Sen spelar det förstås in vad jag har att konkurrera med, det kan man aldrig komma ifrån. Jag kan vissa gånger gå vidare för att jag står mig i konkurrensen – medan konkurrensen blir för tuff om jag söker samma tjänst vid ett annat tillfälle. Mycket beror förstås på vilka personer som i övrigt söker tjänsten samtidigt om jag gör det – och vilken bakgrund dessa personer har i form av meriter, utbildning och andra saker som är viktiga för den aktuella anställningen.
Dock är jag fortfarande lite anti dessa tester som man ibland ska göra för att bedömas som lämplig alternativt olämplig i en rekryteringsprocess. För somliga jobb tycker jag fortfarande att dessa tester är totalt överflödiga och inte alls ger en rättvis bild av mig om sökande av en tjänst. Jag kan som sagt förstå att testerna behövs i somliga fall, men ibland känns de totalt överflödiga – och ger inte en rättvis bild av mig som sökande. Det läggs alldeles för mycket tillit till dessa tester och enligt mig borde man inte alls lita så mycket på dem som man trots allt gör.