Det måste vara en mänsklig rättighet att tycka att det är fint att vara ensam också på en julafton

Vi närmar oss jul med stormsteg och om ett par veckor är det dags för årets största köp- och handelshögtid – en högtid som gör de rika knösarna ännu rikare och oss fattiga konsumenter ännu fattigare. Jag kan inte låta bli att slås av vissa saker när jag rör mig i julruschen i centrala Stockholm, när jag armbågar mig fram bland julklappsshoppande medmänniskor. Någonstans inser jag hur lyckligt lottad jag är, som har råd med ett ”normalt” och faktiskt vettigt julfirande. Det är inget överdåd av julklappar, det är inga dyra klappar för flera tusen styck under granen hos oss, däremot kostar vi gärna på lite extra julmaten och tillhörande juldryck. Det är inget överdåd, men i min familj finns ändå ekonomi för en fin och traditionell jul.
Men jag tänker på dem som inte har råd med en jul med tillhörande mat och klappar. Det slår mig när jag rör mig i julruschen, hur många är det som egentligen inte har råd, som kanske skuldsätter sig för att ha råd med en vettig jul? Och hur många är det som helt uteblir från julruschen för att de faktiskt inte har råd? Julen är trots allt en relativt dyr högtid om man ska tänka på all mat och klappar som ska inhandlas under december. Även om man gör all mat själv, så blir det en hel del pengar man ska ut med under några få veckor innan denna högtid.

Det är farligt med den lätthet som idag förekommer när det kommer till att skuldsätta sig. Jag är nog inte den enda som kreditkort, som är en rätt dyr ägodel att ha. Sedan har vi lättheten att köpa varor på avbetalning via företag som till exempel Klarna. Det måste vara lockande för många, som kanske inte har råd att köpa alla klappar och all mat kontant, att istället skuldsätta sig för att ha råd med ett vettigt julfirande. Under en stor del av hösten matas vi med erbjudanden och reklam om diverse inköp inför julen, om hur lätt det är att köpa saker och betala för dem lite senare eller på avbetalning. Ofta till ganska dyra avgifter och räntor.
Det är inte bara handlarna som skor sig på julhandeln, utan även kreditbolagen gör sig säkerligen en rejäl hacka under december för att folk ska ha råd med sina julklappsinköp. Själv har jag hållit mig till ganska billiga klappar i år, med ett enda undantag – en klapp som är tämligen dyr. Men ingen av klapparna är köpt på avbetalning, utan alla är köpta kontant för pengar som är mina och som jag har. Och det är så jag hoppas att de allra flesta ändå resonerar! Köp de klappar du har råd att köpa, som det faktiskt finns pengar till. Sedan händer det att även jag köper saker och ting på avbetalning, men det är när jag vet att jag har pengar på intågande och att jag faktiskt kommer ha råd att betala räkningarna när de väl kommer.

Och det är inte bara de som har dåligt med pengar jag tänker lite extra på under denna högtid. Det är svårt att inte tänka på alla som ofrivilligt sitter ensamma över helgerna. För många är helgerna inte en plåga för att man har ont om pengar, utan för att man sitter ensam över jul och nyår. Eller kanske rentav båda delarna, så kan det naturligtvis vara för många – dubbelt elände liksom.
Självklart finns det personer som själva väljer att sitta ensamma över jul och nyår, men då är det självvalt och man behöver kanske inte så mycket medlidande direkt. Jag har suttit ensam vissa nyårshelger och det har inte gjort mig särskilt mycket – men julen skulle jag nog inte vilja sitta ensam så länge det fanns alternativ. Men det är skillnad på att ofrivilligt sitta ensam över helgerna och att själv välja det. Jag har till exempel själv valt att sitta ensam vissa nyårshelger och det gör mig ingenting – och så är det säkerligen för många. Man kanske inte gillar hela hysterin kring julen, alla köphets och alla krav – utan man kanske tycker det är skönt att sitta ensam och fly undan kraven. Men har man inte alternativet till att sitta ensam, då blir helgerna en plåga istället. Och anledningarna kan ju vara många till att man helt enkelt inte har någon att fira med när det är storhelg. Men oavsett anledning, är storhelgerna en plåga om man inte har någon att fira med.
Jag ser inget fel i att sitta ensam över helgerna så länge man väljer att göra det själv. Det är inget jag själv skulle välja så länge jag hade alternativ, men vi är alla olika. Däremot har jag stort medlidande med dem som inte har möjlighet att välja att vara med nära och kära under dessa helger. Julen i synnerhet är ju en familjehögtid som präglas av att vara tillsammans och det måste svida lite extra att inte ha någon att fira med.

Och just i år känns det lite extra motigt att njuta fullt ut av storhelgernas överdåd och sällskap av nära och kära när man tänker på allt elände som pågår runtom i världen. Vi har krig på tämligen nära i håll, i såväl Ukraina som Gaza – med alla hemskheter som hör därtill. Elände förekommer hela tiden runtom i världen, så är det tyvärr. Men just i år kommer eländet extra nära i och med Ukraina och Gaza, där krigen rasar utan någon som helst förskoning. Det är svårt att inte tänka på alla människor på flykt, alla som verkligen inte har möjligheten att njuta av vare sig julen eller något annat i livet just nu. På något vis blir eländet extra påtagligt när julen närmar sig, när dt verkligen förväntas vara idylliskt härligt och fantastiskt på alla sätt och vis – med mat, godis, presenter och närvaro av nära och kära.
Det blir liksom svårare att njuta av allt det roliga för oss som har det så bra under julen, när det pågår så mycket elände i vår omedelbara närhet. När man sätter det i kontrast hur bra de flesta av oss har det under helgerna till hur många har det i till exempel Ukraina eller Gaza. Krig förekommer ju hela tiden runtom i världen, men det blir extra påtagligt när det kommer så nära som Ukraina och Gaza.
Det är för oss i trygga Sverige förmodligen svårt att föreställa sig krigets fasor oavsett tid på året. Men just i juletider brukar jag skänka en extra tanke till krigets offer – oavsett om man dött eller skadats i krigets fasor eller befinner sig på flykt.

Jag har ibland övervägt att avstå till exempel julklappar för att istället skänka en slant till någon välgörenhetsorganisation. Det skulle kännas bättre att avstå en del av vårat överdåd under julen och istället skänka en slant till dem som verkligen behöver pengarna – istället för att de ska hamna i fickorna på redan välbärgade varuhusinnehavare. Men egoist som man är, så har det lik förbaskat blivit julklappar istället varje år – i alla fall i någon utsträckning.
Å andra sidan skänker jag pengar varje månad till olika välgörenhetsorganisationer, så jag är inte egoistisk rakt igenom. Utan en del pengar går varje månad till bättre behövande – och jag hoppas att pengarna i slutändan gör nytta för någon.

Relaterade artiklar

Svenska Dagbladet 1