Ett årsslut är varken ett slut eller en början, utan ett pågående

Så är det dags att författa årets sista inlägg och dags att lägga ut sista inlägget för år 2025. Nästa gång jag klickar på ”publicera” är det januari 2026 och vi har påbörjat ett nytt år likt ett oskrivet blad. Det känns som att 2025 fått ett tufft avslut, med två uppmärksammade mord i mellandagarna och en allvarlig bussolycka här i Stockholm med flera skadade. Så det blev ett abrupt slut på året på något vis med en hel del elände, även här på hemmaplan. Nu hoppas jag att början på 2026 blir bättre och att vi kan lämna allt elände bakom oss. Det går naturligtvis inte för de drabbade familjerna, som befinner sig i världens chock just nu – men jag hoppas att även de med tiden kan gå vidare och på något vis lära sig att leva med det trauma som drabbat dem. För oss som inte står mitt uppe i traumat är det lättare att gå vidare, även om man naturligtvis berörs av vad som skett. Det är en ung kvinna i Rönninge och en kvinna i Boden som bragts om livet under hemska omständigheter – och det är svårt att inte beröras. Det är så onödigt och meningslöst våld som inträffat och inte minst när det kommer till en 25-åring som bragts om livet gör att man känner sig illa till mods. Som någon form av plåster på såren har man i alla fall i båda fallen en känd gärningsman. Gärningsmannen i Boden sköts av polis och i Rönninge har man en person häktad som misstänkt för mord och en rad andra brott.
Jag är kanske inte världens största fan av nyårsfirande, utan det brukar bli ganska lugna tillställningar för mig och sambon. Oftast är vi hemma, äter lite gott, tittar på TV och kryper sedan i säng strax efter tolvslaget. Det har till och med varit år då vi lagt oss innan tolvslaget, men då har det oftast haft med att göra att vi ska upp tidigt och jobba på nyårsdagen. Annars håller vi oss normalt vakna till tolvslaget, skålar in det nya året och kryper sedan i säng. De senaste åren har vi dock haft lite mer storslagna firanden med supé, champagne och hotellvistelse. För två år sedan åkte vi på kryssning till Helsingfors, vi åkte dagen före nyårsafton, spenderade nyårsafton i Helsingfors och åt sedan nyårssupé på kvällen, satt i en av barerna på kvällen och drack champagne fram till tolvslaget – och hade en i allmänhet angenäm nyårshelg. Förra årsskiftet var vi på Grand Hotell i Saltsjöbaden och firade in det nya året. Vi åt femrätters middag i restaurangen, drack champagne på tolvslaget och såg fyrverkeri som ordnades av hotellet. I år blir firandet mer småskaligt när jag jobbar och sambon firar med några släktingar.

Så har jag gått igenom schemat för januari och börjat fylla på kalendern med arbetspass, både vad gäller ordinarie arbetspass och upplärningspass för min nya tjänst. Även januari månad kommer att bli en intensiv månad med mycket övertid, inlärning inför tillträdet till min nya tjänst och en hel del annat. En filminspelning har jag hittills inplanerad i januari och det återstår att se om jag får fler att ägna mig åt, det vore angenämt med tanke på hur få inspelningar det har varit på sistone. Den filminspelning jag i dagsläget har inplanerad, ringde man om redan i slutet av november och det är ovanligt att produktionsbolagen ringer med så bra varsel. I normala fall ringer man i bästa fall en vecka, tio dagar innan. Men just den här är inplanerad sedan länge och det är ska bli kul att återigen få stå framför kameran och flanera runt. Nu börjar jag i alla fall ha koll vad som ska ske i januari och har det uppskrivet i kalendern för att inte missa något. Jag är trots allt glömsk av mig och behöver skriva upp saker för att inte missa något. Så nu börjar jag känna igen min kalender, det börjar bli sig likt med en fullklottrad kalender igen – till skillnad från hur det har varit under helgerna.
Vilan under jul och nyår har varit välbehövlig och nu kan jag med nya krafter ta tag i att börja jobba som vanligt igen. Hur det än är, så är det alltid lugnare även på jobbet under storhelgerna – och på så vis blir det någon form av återhämtning även om man är på jobbet. Nu håller jag för fullt på att kolla på hur jag ska lösa det logistiska för att allt praktiskt ska fungera under januari med övertid, inspelningar och flängande kors och tvärs genom Stockholms län. Det kommer förmodligen bli hyrbil vissa gånger och taxi andra gånger för att allt ska fungera så smidigt som msöjligt. Jag är van vid att pussla, trixa och fixa för att få vardagen att fungera så detta är ingen ny situation för min del. Bilhyran jag är inne på just nu kommer behöva förlängas med något drygt dygn för att jag ska få de närmsta dagarna att fungera. Sedan får jag klara mig med kollektivtrafik och taxiresor, men det är jag van vid.

Nu verkar vädret vända över Stockholm och vintern vara på gång, åtminstone tillfälligt. Ett par dagar har det varit kallt och nu har man gått ut med varningar om hårt väder med snö och vind under nyårsdagen. Vilket inte riktigt passar in i min planering eftersom jag behöver ge mig ut i trafiken just under nyårsdagen. Men jag får ta det lugnt och be till gudarna om att det är bra vinterdäck på hyrbilen jag fått. Kanske är det samtidigt bra att jag hyrbil, för kollektivtrafikenbrukar ju inte fungera överhuvudtaget när snön kommer – snöröjningen på gatorna brukar fungera lite smidigare trots allt. Sen kör jag mest längs de större vägarna och där brukar snöröjningen funka om möjligt ännu bättre. Så länge jag slipper gå ut, gör det mig ingenting med om det snöar – då kan det rentav av vara riktigt mysigt med lite snöoväder. Men nu ska jag ut och köra – även om det bara är inom stan – så då får man gärna ta det lite lugnt med snöandet.
Samtidigt tycker jag om att det kommer lite snö och är några minusgrader, hellre det än det slask som annars råder i Stockholm under den årstid som normalt kallas vinter. Är det något jag saknar sedan jag bodde i Norrland, så är det de rejäla vintrarna. Annars brukar jag inte se många nackdelar med min tillvaro i storstan, men just rejäla vintrar saknar jag år efter år. Det är mest mörkt, regnigt och slask och inte alls mycket till vinter när man är söder om Gävle. Vilket är väldigt synd om man frågar mig.