Nu är glada julen slut, slut, slut…

Det är inte första advent än, men julförberedelserna är ändå i full gång i Bagarmossen. De första klapparna är redan inköpta och jag har börjat titta på var man hittar en billig julgran. Vi behöver köpa en ny adventsstake och lite mer adventspynt, eftersom vi bor lite större nu än förra julen. Det stora dilemmat kommer vara var vi ska ställa julgranen när det väl är dags att klä den. Även om lägenheten till ytan är större än den förra, är rummen mindre och mer effektivt utnyttjade med möbler. Så det är ett litet dilemma var vi ska ha granen faktiskt. Men det finns ett par ställen som fortfarande inte nyttjas i lägenheten, så en liten gran ska vi nog få plats med. Men det blir förmodligen inte i vardagsrummet, utan mycket pekar på att granen får stå i hallen. Och det blir en liten gran, med betoning på liten – för en normalstor har vi helt enkelt inte plats med. Jag har tittat runt lite på nätet och det går att hitta jättesöta små granar, så det ska inte vara något problem.
I år håller vi i familjens julfirande och det känns lite ovant att firandet ska vara hemma hos oss. Det är första gången sedan jag flyttade hemifrån som jag kommer spendera julhelgen hemma hos mig. Men det ska bli kul också, vi ska bra få plats med alla gäster någonstans. Som tur är, är det inte så många som kommer att sova över – och det är bra eftersom vi inte har så många sängplatser att frambringa. Det kommer i alla fall bli en traditionsenlig jul med dopp i grytan, Kalle Anka, tomte (kanske i alla fall) och klappar. Vi kommer även ha barn med på julafton, vilket gör mycket för stämningen om man frågar mig. Det blir liksom en helt annan julstämning med förväntansfulla barn som spanar efter tomten och river i paketen under granen.
Fortfarande återstår en del planering kring mat och klappar, men det är ett kärt besvär. 12 personer kommer vi vara på julafton, så det är en hel del logistik som ska fungera. Vi brukar köra knytkalas när det kommer till maten och så blir det i år också. Återstår gör att komma överens om vem som ska göra vad, men det brukar sällan vara några större problem när det ska delegeras.

Varje år brukar jag tänka, att nu ska jag passa på at njuta av advent och tiden innan jul – för själva julhelgen passerar så oerhört fort. Men sedan försvinner bara tiden på något märkligt vis och det blir inte riktigt tillfälle att njuta. Det brukar vara mycket stök och förberedelser inför jul och nyår under december, så tiden räcker knappt till. Den snarare försvinner i en rasande fart, decembermånaden är liksom alldeles för kort.
Men jag se fram emot en hel del under december. Få smaka årets glögg, äta julbord, skinksmörgåsar, gå på julmarknad och en massa annat som hör jul och advent till. Varje år brukar vi gå på Skansens julmarknad, vilket är fantastiskt stämningsfullt. Så trots att jag börjar närma mig 50 års ålder, uppskattar jag fortfarande att en gång per år gå på Skansen. Sen brukar vi ytterst sällan titta på djuren, utan det är själva marknaden vi vill gå på. Ibland gör man något enstaka fynd av saker, bland annat har vi hittat oerhört vackra ljusstakar ett par år i rad, stakar som vi använder väldigt mycket året om.
Så blir det förstås julbord på restaurang även i år, en tradition i brukar hålla ganska hårt på. I år har jag ordnat med en liten överraskning åt sambon i mitten av december. Det enda hon vet är att vi ska äta julbord och vara borta över natten, i övrigt har jag inte berättat någonting utan allt ska bli en överraskning. Lite sådant behövs i vardagen ibland känns det som, eller hur?! Vardagslyx och överraskningar till varandra sätter lite extra guldkant på tillvaron på något sätt. Vi brukar vara ganska duktiga på att unna oss saker emellanåt, unna oss saker utöver det vanliga. Saker som restaurangbesök, hotellövernattningar och små weekendresor. Sådant som man behöver för att fly vardagen, även om det kanske bara är för några timmar.

När det började närma sig slutet av min sjukskrivning, var jag någonstans lite skeptisk till att återgå till en normal tillvaro igen. Jag tyckte jag hade det rätt bra när jag inte jobbade så mycket, hade en normal dygnsrytm utan vaknätter och jag kände mig rejält utvilad. Egentligen tvivlade jag inte på att jag skulle orka, men jag tyckte däremot att jag hade det ganska bra som deltidssjukskriven.
Men nu tycker jag enbart att det är skönt att vara igång igen, att ha en normal tillvaro och faktiskt kunna hålla igång som vanligt. Inte minst nu inför helgerna, är det skönt att vara tillbaka på banan igen – även om det innebär att jag jobbar mer. Det är mycket som behöver ordnas inför helgerna och jag behöver inte känna att jag behöver hålla tillbaka på någonting. Som sjukskriven vet man inte hur mycket man orkar eller ens får hålla igång för att man ska kunna behålla sin sjukpenning. Nu är det verkligen bara tiden som sätter gränserna – ja möjligen till viss del energin kanske, men det är väl högst normalt. Man orkar inte hur mycket som helst även när man inte är sjukskriven.
Så nu håller jag igång med jobb, studier i ryska och har även kommit igång med min firma igen och tar lite filmuppdrag. Och så till det julförberedelserna. Så jag har liksom inte tid att bli uttråkad, det är en sak som är säker. Det lugnar väl ner sig en aning när helgerna är över, men planen är att fortsätta plugga ryska även till våren. Så jag kommer ha att göra även då. Det är inte omöjligt att jag håller igång lite för mycket, men både ryskan och firman är sådant jag tycker är väldigt roligt – så det känns faktiskt inte särskilt betungande. Kanske kommer det kännas annorlunda till våren, när ryskan blir mer invecklad och förmodligen tar mer tid i anspråk. Så jag kommer hela tiden känna efter och göra avvägningar så att jag inte bränner ut mig igen.