Få stora män skulle klara en anställningsintervju

Genom åren har jag gått på ett stort antal anställningsintervjuer, jag har faktiskt vid det här laget tappat räkningen på hur många intervjuer det blivit. Och man får glatt erkänna att det är väldigt olika hur intervjuerna läggs upp och vad som förväntas av mig som sökande. De allra flesta intervjuer är vanliga intervjuer, man sitter vid ett bord och pratar med den eller dem som håller i intervjun. På senare tid har det blivit allt vanligare med intervjuer via till exempel Skype, vilket jag egentligen inte känner mig fullt lika bekväm med. Det är säkerligen en kvarleva sedan pandemin, då man förmodligen upptäckt att att detta är väsentligt mycket behändigare i många avseenden. Jag tycker dock själv mycket bättre om vanliga, fysiska intervjuer där man faktiskt träffar den eller dem som håller i intervjun – jag kan inte riktigt motivera varför, men det känns bekvämare på något märkligt vis.
Men hur intervjuerna läggs upp är väldigt olika – och ibland undrar man verkligen vad det är som rekryterarna tittar på i samband med intervjuerna. Det är ju inte alltid man får en motivering till varför man exempelvis inte går vidare efter en intervju. Och där står man sedan som ett frågetecken och undrar vad man skulle kunnat gjort bättre för att eventuellt lyckas i rekryteringsprocessen. Ibland skulle man önska lite utförligare svar från rekryterarna så man vet varför man inte gått vidare – så att man kanske kan prestera bättre vid nästa intervju. Vissa gånger kan det givetvis vara så att man kanske inte kan säga varför jag inte gått vidare i processen, men allt som oftast tänker jag att det förmodligen inte är en hemlighet.

Jag minns så väl en intervju jag var på för några år sedan på en statlig myndighet. Man hade anlitat en rekryteringsfirma med kontor mitt inne i Stockholm city, där en gruppintervju med flera kandidater hölls samtidigt. En del av intervjun gick ut på att vi kandidater skulle hålla ett fingerat möte kring ett påhittat scenario. Det skulle föras protokoll, vi skulle ha en ordförande för mötet och hela kittet för hur ett möte ska hållas inom den statliga sektorn. Vi skulle sedan redovisa för rekryterna vad vi kommit fram till och hur vi löst det påhittade problemet som mötet handlade om. En sådan här ”intervju” – eller vad man ska kalla det – är ju lite mer konkret vad gäller vad rekryterarna tittar på. De vill se hur man agerar i grupp helt enkelt – misstänker jag i alla fall. Vem tar för sig i en grupp och hur agerar man? Det känns i alla fall någorlunda relevant för en rekryteringsprocess. Men jag har varit på intervjuer där man inte alls förstår vad som är relevant för den kommande rekryteringsprocessen.
Vid en annan intervju för ett privat företag, skulle man förbereda en redovisning för en given situation och hålla denna redovisning i flera minuter. Ämnet för redovisningen behövde inte ens ha med det aktuella yrket att göra, utan man var väldigt fri i att välja ämne för redovisningen. Redovisningen skulle hållas inför den grupp av andra kandidater som sökt det aktuella jobbet och följdes av att vi i grupp skulle lösa olika dilemman som kan dyka upp i jobbet vi sökt. Samma sak slog mig här – vad är det man tittar på egentligen under en sådan ”intervju”? Jag gick aldrig vidare och man lämnades med frågan vad jag kunnat göra annorlunda för att ha förbättrat mina chanser att gå vidare i processen.

En annan gång hade jag en intervju via Skype med en annan statlig myndighet än ovan exempel. Jag fick innan intervjun några frågor skickade till mig som man sa att jag skulle klura på svar till inför intervjutillfället. Jag reflekterade inte så mycket över det, utan klurade lite på frågorna och kom fram till vad jag skulle säga. Så kom intervjutillfället och man inledde med några korta frågor som jag besvarade – och sedan fick jag beskedet att jag skulle få prata fritt i 15 minuter kring de tre frågor jag fått mejlade till mig innan intervjun. Jag fick en klump i magen och visste knappt vad jag skulle säga för att fylla ut tiden jag givits. Men jag babblade på om det ena och det andra, försökte att hålla mig till ämnet – även om jag några gånger insåg att jag svävade ut en hel del eller snöade in på detaljer som kanske inte var helt relevanta.
Men jag kunde inte förstå vad det var man tittade på, vad man var ute efter att jag skulle ta upp för att så att säga klara intervjun. Nu gick jag inte vidare där heller, men jag undrar någonstans vad jag skulle ha sagt och gjort under den kvart jag fick till mitt förfogande under intervjun. Vad är vettigt att ta upp och vilka ämnen vill man att jag ska avhandla under en sådan intervju? Hade det inte någonstans varit bättre med en frågebaserad intervju, där man helt enkelt frågar efter den information man vill ha? Nu är jag inte rekryterare eller HR-specialist, men jag skulle själv föredra en sådan intervju om jag skulle anställa någon, det måste jag ändå säga. Det måste vara många som faller bort under en sådan intervju, som kanske egentligen är fullt meriterade för det aktuella jobbet.

Nåja, nu går det trots allt ganska bra ändå i mitt jobbsökande trots ibland tämligen konstiga intervjuer. Jag har på bara ett par månader avverkat två jobb, först på Manpower där jag nu varit en månad – för att nästa vecka påbörja nästa anställning på Sjöfartsverket. Det är ju alltid så när man söker jobb, att man är mer eller mindre intresserad av de jobb man söker. Och just nu känns det som att det kanske var meningen att jag ska få just detta jobb just nu. Jag har sprungit på en lång rad intervjuer under de gångna månaderna och hur många jobb jag sökt vet jag faktiskt inte. Vissa gånger har jag känt mig rätt besviken när jag inte gått vidare i någon rekryteringsprocess, andra gånger har det känts lite bättre att jag inte gått vidare. För vissa jobb har jag kanske egentligen inte varit så intresserad av utan sökt för att jag måste söka ett visst antal jobb per månad enligt kraven från Arbetsförmedlingen. Hittills har jag dock inte behövt tacka nej till något jobb, vilket känns bra – eller rättare sagt, jag riskerar ju A-kassan genom att tacka nej till ett jobb jag blir erbjuden. Så det är skönt att jag inte hamnat i den situationen.
Nu påbörjar jag som sagt min nya tjänst på Sjöfartsverket till veckan och det ska bli hur kul som helst. Äntligen har jag ett jobb som ligger ganska nära vad jag pluggat till en gång i tiden och det känns skönt att jobba inom det området. Och intervjun var inga konstigheter, utan en helt vanlig anställningsintervju utan några som helst krusiduller och inslag av märkliga moment.

Relaterade artiklar

Dagens Nyheter 1