Fakirernas fackförbund har spikat nästa årsmöte

Jag har varit trogen medlem i ST sedan jag först blev statligt anställd för 24 år sedan – och sedan har jag varit kvar, med några få gästspel hos andra fackförbund när jag haft andra arbetsgivare. Endast en gång tidigare har jag behövt vända mig till A-kassan för hjälp, då var jag arbetslös ungefär en månad och gick på ersättning från A-kassan. Det har under alla år fungerat friktionsfritt, åtminstone någorlunda bortsett från ett tillfälle för 18 år sedan då jag börjat plugga men valde att vara kvar i facket under studietiden. Då betalade man fortfarande via pappersfakturor och jag betalade lydigt min medlemsavgift varje månad. Men vid ett tillfälle lyckades ST på något märkligt vis slarva bort min betalning. Jag kunde styrka med kontoutdrag att fakturan var betald, men ST vägrade ändå att gå med på att den var det och krävde att jag skulle betala fakturan på nytt. Det slutade med att jag i protest lämnade facket.
Sen har ST varit i princip det enda alternativet på somliga arbetsplatser, så jag har valt att gå tillbaka dit, lite med mössan i handen och varit medlem igen. Och det har som sagt fungerat friktionsfritt trots allt – fram tills jag nu under en tid varit arbetslös och haft en hel del med ST:s A-kassa att göra. Det började redan när jag först ansökte om ersättning, då man ville att jag skulle bevisa att jag inte själv orsakat att jag blivit uppsagd. Sedan är det som att man varit efter mig blåslampa under hela min arbetslöshetstid – inte minst sedan jag i somras började jobba deltid, men fortsatte att stämpla upp till heltid. Och då ska tilläggas att jag inte på minst vis har fuskat, det enda som hänt är att jag vid ett ynka tillfälle råkat missa att rapportera ett arbetspass – och alltså fått lite för mycket i A-kasseersättning. Pengar som jag erbjudit mig att betala tillbaka.

För tydlighetens skull: ja, det är helt i sin ordning att man bekämpar bidragsfusk och att vem som helst inte ska få ta del av våra skattefinansierade bidragssystem. Självklart ska man göra kontroller, självklart ska jag som går på A-kassa foga mig och skicka in de papper som A-kassan kräver. Men jag har ibland ställt mig frågan om inte ST:s A-kassa fått saker och ting om bakfoten och tar sin uppgift på lite för stort allvar. Jag vet att regering och riksdag stramat åt reglerna för bland annat A-kassan och jag har i ärlighetens namn ingen uppfattning om ifall alla A-kassor jobbar exakt likadant. Men under det dryga år som gått sedan jag började stämpla i januari förra året, har jag fått lägga vansinnigt mycket tid på administration kring min stämpling – mer tid än vad jag kan tycka är rimligt. Värst av allt har nog ändå varit bemötandet jag fått, att man varit ganska burdus i tonen när man varit i kontakt med mig – och det tror jag inte är något som regering och riksdag förordat, utan där har jag nog haft otur i mitt val av vilken A-kassa jag ska vara med i. Eller så har jag haft otur när det kommer till vilken handläggare jag fått, det är svårt för mig att yttra mig om.
Förhoppningsvis kommer jag aldrig mer behöva vända mig till A-kassan och be om hjälp igen. Nu hoppas jag på att kunna ha jobb fram tills jag går i pension om ungefär 20 år. I och med att jag har en fast, statlig tjänst numera, så känns det som att det ska mycket till innan jag blir uppsagd – och jag kommer inte säga upp mig själv heller som det känns just nu. Så jag hoppas på att aldrig behöva ta reda på om min erfarenhet av ST:s A-kassa är unik eller om det finns fler A-kassor som beter sig på liknande sätt. Man hoppas ju på att alla jobbar likadant, att samma sak gäller för alla som stämplar och befinner sig mellan två jobb – det är åtminstone så det borde vara. Men det känns som att ST går väldigt hårt fram, som att man övertolkar saker och ting litegrann – men självklart hoppas jag att jag har fel.

Om jag skulle ställa frågan till ST, skulle de med allra största sannolikhet slå ifrån sig och säga att man jobbar efter de regler som är uppställda av regering och riksdag. Och det hoppas jag att man gör, på sätt och vis hoppas jag att det är lika hårt vilken A-kassa man än vänder sig till. Sen kan jag ha haft otur med vilken handläggare jag fått, vissa kanske inte riktigt förstått det där med hur man bemöter människor – även om man jobbar på en A-kassa. För även där kan det vara av vikt att bemöta sina klienter med värdighet och lite hyfs känns det som. Nu har min handläggare inte varit direkt otrevlig, men ändå har det känts som att hen haft lite väl burdus ton ibland och kanske dragit saker och ting till sin spets vissa gånger. Och oavsett vilket system man har för A-kassorna, så kommer man förstås aldrig ifrån att det är människor som i slutändan ska jobba med det hela och människor är olika, så är det bara. Det kommer alltid in rötägg i alla branscher, personer som av olika anledningar inte ska jobba med just detta. Och kanske just min handläggare borde fundera på att göra någonting annat – där man inte har så mycket med människor att göra, där man inte tar beslut om så pass viktiga ting som folks rätt till ersättning.
Nåja, nu slipper jag i alla fall A-kassan framöver och behöver inte bekymra mig om vilket bemötande man får eller inte får. Från och med nu betalar jag bara avgiften och bekymrar mig inte om vad som sker om man är i ”andra änden” där man får pengar utbetalda istället. Och vet ni vad? Det ska bli så skönt!!