Faran är inte att datorer börjar tänka som människor – utan att människor börjar tänka som datorer

Det är ganska frustrerande på sitt vis – ofta kommer kommer jag på ämnen till bloggen när jag inte har någon som helst möjlighet att sätta mig vid datorn för att skriva. Det är när jag är på jobbet, på stan eller i något annat sammanhang som inte möjliggör att ens göra en anteckning om uppslag till bloggen. Ofta gör jag en notis i mobilen eller liknande för att komma ihåg ämnet som ploppat upp i mitt medvetande – men vad ska jag göra när den möjligheten inte finns? Eftersom jag vet att ämnen ofta ploppar upp när jag ska sova, har jag en anteckningsbok liggande bredvid sängen för att kunna göra anteckningar när jag får uppslag till kommande inlägg – framförallt om det är något jag känner att jag bara ”måste” skriva om, något som känns extra angeläget om att faktiskt skapa ett inlägg kring. För lite så fungerar man nog som bloggare, att vissa saker blir extra roliga att skriva om – medan det också blir lättare att knåpa ihop lagom långa inlägg i sådana ämnen. Men när man står någonstans och inte ens ha möjlighet att göra en notis kring idén som ploppat upp i ens medvetande, då blir det ganska frustrerande.
Nu är jag generellt sett ganska duktig på att göra notiser i mobilen eller min anteckningsbok när idéer ploppar upp om ämnen att skriva om – det är trots allt ganska sällan jag behöver känna denna frustration som uppstår ibland. Men visst är det irriterande när man kommer på idéer på bra inlägg och inte kan göra något av dessa idéer – för tro inte att det alltid är så att man kommer ihåg det hela tills man väl sitter vid datorn och tänker sig att skriva ett bra inlägg. Det är min största frustration tror jag, att inte alltid komma ihåg när man får bra idéer på inlägg – och inte kunna göra dessa viktiga notiser. Ibland kommer idéerna tillbaka till en, ibland gör de inte det.

Sen känner jag en viss stress kring att publicera varje dag, kring att faktiskt hinna med att få ut inlägg varje dag. Det är inget eller ingen som kräver av mig att jag ska publicera varje dag, men eftersom jag gjort det 585 dagar i rad vid det här laget, vill jag gärna fortsätta så länge det bara går. Jag är fullt medveten om att det förr eller senare kommer att bli så att jag måste hoppa över en dag eller två här eller där framöver – men jag fortsätter med mina dagliga inlägg så länge det bara går. Det började när jag slutade på Trafikverket i januari 2024 och gick arbetslös under några månader. Då hade jag verkligen tiden att blogga varje dag, det blev bara så liksom. Och sedan jag började jobba igen förra sommaren, så har det liksom blivit en grej att fortsätta blogga så mycket det bara går. Självklart är det alltid en avvägning mellan kvalitet och kvantitet – jag tänker inte pumpa ut inlägg bara för publicera något, utan har jag inget att skriva om så blir det inget inlägg. Men frustration eller ej över att inte kunna göra anteckningar över de idéer som ploppar upp – hittills har jag lyckats publicera med en skaplig kvalitet trots allt. Och det känns trots allt väldigt roligt att kunna vara så produktiv som jag varit under de nästan 600 dagar som gått sedan jag började blogga med så täta intervaller.
Jag har alltid bloggat mer eller mindre dagligen sedan jag började blogga för drygt 15 år sedan, men det har alltid blivit lite ”glapp” på enstaka dagar här och där. Jag har inte haft en så lång svit av inlägg som jag är mitt uppe just nu, utan detta är nog något av ett personligt rekord. Många andra bloggare kanske inte tycker det är någon större bravad att publicera varje dag under närmare ett och ett halvt år. Det är säkerligen många som bloggat dagligen under avsevärt längre tid än vad jag gjort. Men jag kan bara utgå ifrån mig själv och tycka att det är något av en bravad att fått ut kvalitativa inlägg med så täta mellanrum – framförallt när jag kombinerar det med ett heltidsjobb och att driva en firma. Går man hemma en stor del av dagarna eller jobbar deltid, är det kanske inte fullt lika svårt att vara så produktiv på en blogg. Men visst kan det ibland bli något av ett stressmoment när man ställer sådana här krav på sig själv, att få ut inlägg med jämna mellanrum. Det är tur att inget händer den dag jag måste stå över att få ut inlägg – mer än att jag får börja om från noll i räkneverket som håller reda på hur många dagar i rad jag publicerat inlägg.

Tur är väl trots allt att man numera har möjligheten att fördatera inlägg och på så vis kan skriva flera inlägg och sedan ställa in när de ska publiceras. I skrivande stund har jag fyra inlägg liggandes, som väntar på att publiceras när det väl är dags. Och det blir allt fler inlägg och allt fler kategorier att sortera in inläggen under. Det är roligt som bloggare att se hur bloggen växer i antalet inlägg och kategorier – och även när det kommer till antalet besökare. Även om antalet besökare går upp och ner från dag till dag, så går besökssiffrorna sakta men säkert upp om man tittar till ett längre tidsperspektiv. Och jag tycker det är roligt att blogga, det har blivit något av en märklig hobby utöver att går på filminspelningar – som är min hobby nummer två. Det blir mycket tid framför datorn när jag är ledig för att få ut mina inlägg, men också en hel del klurande över vilka ämnen jag vill skriva om. Tidigare har jag varit extremt personlig på bloggen, medan jag med tiden blivit alltmer mån om mitt privatliv – så jag har plockat bort bloggar, tagit bort vissa inlägg och kategorier genom åren och har nu på senare tid hittat den väg jag vill gå vad gäller mitt bloggande.
Min ursprungliga blogg som grundades 2007 (om jag inte minns fel) är sedan många år bortplockad. Där var jag extremt personlig och kan idag inte förstå hur jag resonerade kring de ämnen jag trots allt skrev om. Jag tror det enda ämne som fredades var mitt sexliv – i övrigt lade jag ut det allra mesta kring livet och vad som hände i mitt inre. Idag skulle jag aldrig ens komma på tanken att skriva sådana inlägg som jag skrev för 18 år sedan. Man måste trots allt tänka på att vem som helst kan läsa det man lägger ut så länge man inte lösenordskyddar bloggen – personer som kolleger, arbetsgivare, familj och så vidare. Och man ska inte lägga ut något som inte är villig att berätta för vem som helst. Jag kan fortfarande vara tämligen ärlig i somliga inlägg, men är mycket försiktigare med vad jag skriver än vad jag var till en början som bloggare.