Det svåraste med att banta är att hålla klaffen om det

Så är jag igång igen, men nu på fullaste allvar – något jag sagt förr, men kanske inte riktigt menat det utan av plikttrogenhet rabblat för att kanske göra folk nöjda, vad vet jag? Nåja, denna gång ska det bli lite annat och detta efter att jag ställde mig på vågen häromdagen och insåg att jag gått upp alldeles för mycket i vikt. Jag har inte vägt mig ett tag och har någonstans trott att vikten åtminstone varit tämligen oförändrad – men så var alltså inte fallet. Jag har liksom inte orkat ta tag i det där med vikten även om jag pratat om det flera gånger att just ta tag i det hela. Men nu är det dags att göra något åt det hela – och jag vet ungefär var problemet ligger. Jag tar lite för stora portioner och framförallt är jag aningen för omåttlig med sådant jag tycker är gott – det funkar inte riktigt för mig att ta några få godisbitar, en eller två öl och så vidare, utan istället blir det omåttliga mängder av det jag tycker om. Nåja, det är väl inte så att jag vräker i mig kilovis med godis eller dricker mig redlös när jag ska ”ta en öl” – men det blir alldeles för stora mängder för att vara bra för midjemåttet. Så nu ska jag sonika dra ner på mängderna och antalet tillfällen som jag tar av dessa saker. Socker tar jag bort helt, jag drar ner rejält på alkoholintaget liksom intaget av snabbmat och annat onyttigt. Jag ska striktare hålla på att vissa saker höra till helgerna och inte intas under veckorna – ja, allmänt hålla nere på saker och ting helt enkelt.
Sen har jag en läkartid senare i augusti och då ska jag ta upp detta med min vikt och se om det finns någon medicinering eller liknande man kan ta till. Bland annat har jag förstått att det kommit nya riktlinjer vad gäller diabetesmedicinen Ozempic, som tidigare skrivits ut för viktnedgång men då tog slut för diabetiker – som ju varit i större behov av dessa mediciner. Men nu är monopolet slut för denna medicin som jag förstått det hela och därmed är tillgången en helt annan. Jag vill själv inte medverka till att diabetiker blir utan livsnödvändig medicin, men är nu tillgången tillräckligt stor för att även vi överviktiga ska kunna ta del av medicinen – då ger jag gärna det hela en chans. Så just detta kommer jag ta upp under läkarbesöket om ett par veckor och se vad läkaren säger. Förhoppningsvis får jag ett recept och kan börja sakta gå ner i vikt med tiden. Jag har provat en del andra mediciner tidigare, med varierande resultat – en hjälpte visserligen, men gav starka biverkningar och en annan skulle ha kostat mig 12.000 kronor i månaden att använda, så det var liksom inte riktigt aktuellt. Nu hoppas jag på att få en medicin som inte har alltför kraftiga biverkningar och heller inte kostar en förmögenhet.

Jag har gjort flera försök att faktiskt gå ner i vikt, men det är länge sen jag gjorde ett radikalt försök och faktiskt lyckades gå ner några kilo. Den viktminskningen har jag gått upp igen, så det känns rätt trist att jag inte ens kunnat behålla viktminskningen. För det är trots allt nästa dilemma – visst kan jag banta och gå ner i vikt, men hur behåller jag sedan vikten utan att falla tillbaka i gamla vanor igen? Det är nog den biten som varit det svåraste genom åren tror jag, att bibehålla vikten när man väl lyckats gå ner några kilo. Något som gör det lite extra motigt att försöka igen på något vis, eftersom det är så svårt att behålla vikten – men det krävs inte bara kortsiktiga förändringar, utan mer långsiktiga också. Jag vet någonstans ungefär vad det är jag behöver ändra på, det svåra är att faktiskt göra det. Hur märkligt det än må låta, så är vissa vanor så rotade att det inte bara är att ändra på dem över en natt, jag behöver jobba långsiktigt på att ändra mina vanor.
Förutom matvanorna, så är det förstås grejen att röra på sig – något som jag också slarvat mycket med på sistone. Jag har tidigare haft gymkort som jag betalat månadsvis via autogiro, men i januari förra året sa jag upp abonnemanget eftersom jag tänkte utnyttja min dåvarande arbetsgivares ganska frikostiga friskvårdsbidrag. Men strax därefter blev jag av med jobbet och det blev inte så mycket med det där med friskvårdsbidraget. Och sedan har det inte blivit av att jag skaffat något nytt gymkort, trots att jag vet med mig att jag behöver hålla igång mer än vad jag gör. Nu har jag slutligen en fast tjänst hos en annan arbetsgivare med bra friskvårdsbidrag, så nu har jag liksom inget att skylla på när det gäller att låta bli träningen. Grejen är att jag tycker att det är vedervärdigt tråkigt att träna, det är inte många saker som är värre om man frågar mig. Det är inget annat än ett ont måste, till och med värre än att gå till jobbet.

Men med hjälp av hård vilja, lite mediciner och regelbunden träning ska jag nog kunna komma tillrätta med det hela har jag en känsla av. Mediciner är givetvis inte allt, men jag tror att det kan vara en bra push till att börja med. Och Ozempic ska vara effektiv har jag hört, och jag tror att det kan vara ett bra komplement till att i övrigt lägga om levnadsvanor och träna. Sen är det fantastiskt tråkigt att banta, det finns mycket roligare saker att ägna sig åt. Men ibland måste man lägga om sina levnadsvanor litegrann, det är inte alltid som vissa saker funkar i längden. Nu har jag misskött vikten alldeles för länge, så det börjar liksom bli dags att göra något åt detta. Jag står inte efter att ha någon atletisk kropp, men blir jag av med ett antal kilo så är jag mer än nöjd. Jag har ganska många kilo att gå ner till min idealvikt, så man får se om jag har tålamod att hålla ut ända tills dess, eller om jag tar det hela i etapper. Med all säkerhet blir det det sistnämnda, men under tiden kanske jag hittar levnadssätt som gör att jag kan bibehålla min vikt också och inte bara pendla upp och ner i vikt hela tiden. Något som nog heller inte är bra för kroppen i långa loppet.
Sen har jag redan börjat ta tag i det hela och faktiskt redan märkt viss skillnad, även om det inte är jättestora skillnader än så länge. Ett par kilo har jag gått ner – och det märks på vissa kläder att de sitter lite bättre och inte stramar åt här och där över kroppen på samma sätt längre. Och det är väl just det som är målsättningen, att jag ska fortsätta komma i mina kläder och inte behöva köpa nya, större plagg hela tiden. Nu är det många plagg jag inte kommer i, eller som inte sitter särskilt bra och det är just sådant jag vill komma ifrån. Förutom hälsoeffekterna naturligtvis, det är trots allt inte bra att väga för mycket utan jag vill gardera mig en aning emot skadeeffekterna som övervikten faktiskt har. Men det mest påtagliga är ändå i nuläget att kläderna sitter dåligt och att det är svårt att hitta kläder som sitter bra – det gäller såväl skjortor som byxor. Men från och med nu tar jag bort socker och skräpmat, håller nere rejält på alkohol och håller koll på storleken liksom antalet för mina portioner. Uppföljning lär komma om hur det går. 😊