Internet är så stort, kraftfullt och meningslöst att det för somliga är en ersättning för livet

Jag har lite svårt att släppa tanken på ytterligare en blogg, en anonym sådan. Det är emellanåt oerhört frestande att lägga ut sådant som man kanske inte vill skylta med med namn och bild. Men jag inbillar mig att somliga saker i de flestas tillvaro skulle dra till sig en hel del läsare. Vi har nog alla saker i tillvaron som vi kanske inte skulle lägga ut i ett öppet forum på internet, men som ibland bara vill ”komma ut” och diskuteras. Man kanske vill utbyta erfarenheter inom vissa områden, höra andras åsikter om vissa saker och helt enkelt diskutera sådant man inte vill ha sitt namn eller bild intill. Jag tänker att somliga bloggare förmodligen håller med mig, att det är en eggande tanke att ha en sådan blogg – där du kan skriva helt fritt utan att det förknippas med dig om person. Man kanske dessutom skulle våga lite mer på en anonym blogg, våga vara lite mer provocerande, våga utmana gränserna lite mer i sina inlägg på en blogg där man har sitt namn och sin bild. Jag håller själv inte tillbaka särskilt mycket på min nuvarande blogg, men visst det ämnen jag avstår att diskutera – svårare än så är det inte. Och visst händer det att man låter bli att diskutera vissa saker för att slippa ta alltför mycket skit i form av otrevliga kommentarer och annat som gärna hänger med när man lägger ut saker och ting offentligt på internet.
Vad hindrar mig då? Jo, i första hand tiden – jag har i perioder knappt tid att uppdatera en blogg, hur ska jag då ha tid med två stycken? Sen finns det en aspekt till som man alltid ska ha med i beräkningarna när man lägger ut saker och ting på internet – och det är att du aldrig vet vem som läser det du skriver. Även om du skriver anonymt, kanske du inte förblir anonym i all oändlighet. Rätt vad det är skriver du om något, där någon känner igen sig i det du skriver – och vips är din identitet röjd. Säg att du skriver om en sexuell upplevelse och plötsligt läser den eller de du delade denna upplevelse med ditt inlägg och känner igen sig. Sedan sprids det som en löpeld att du lägger ut sådant på internet. Ja, ni förstår säkerligen vad jag menar.

Så visst finns det anledning till att inte försöka vara alltför anonym på nätet, det är nog ganska svårt i längden skulle jag tro. Även om risken kanske inte är särskilt stor, så finns den trots allt och för att din identitet röjs – även om du gör vad du kan för att skydda den. Så man ska vara ytterst försiktig med vad man lägger ut – oavsett om man gör det under sin riktiga identitet, anonymt eller under pseudonym. Och även om du kanske inte nödvändigtvis direkt råkar illa ut på grund vad du lagt ut på internet, så kan det ju bli ytterst pinsamt som exempelvis sexbravader når fel personer. Du kanske inte vill att föräldrar, syskon eller partners nödvändigtvis vet vad du har/haft för dig i sängen. Och det finns garanterat en hel del du inte vill ska nå fel personer, inte bara sexhistorier. Till det kan det förstås bli tråkigheter om man för frispråkigt lägger ut vissa saker – det kan bli rättsliga processer om förtal med mera om du lägger ut saker som lätt kan spåras till en viss person. Och polisen blir allt duktigare på att spåra personer på nätet, även om man är anonym. Det är lätt att lockas till uttalanden som man kanske annars inte skulle stå för till exempel. Vilket skapa en del problem om din identitet läcker fram i något sammanhang.
Så jag håller mig trots allt ifrån att starta en anonym blogg, det får helt enkelt vara för min del. Jag är dessutom rätt nöjd med den blogg jag redan har, jag har inget uppdämt behov av att diskutera en massa saker som är tabu eller där jag inte vill skylta med mitt namn av olika anledningar. Jag tycker bara om att leka med tanken ibland kring att det vore en rolig och frestande idé. Sen krävs det lite mer av en när man bloggar anonymt, det gäller inte avslöja alltför mycket om sig själv för att inte röja sin identitet – liksom även hålla koll på det där med IP-nummer och liknande för att inte kunna bli spårad. Det går inte ens att använda sin egen mejladress i anknytning till bloggen för att inte riskera att bli röjd. Så det blir nog krångligare än det blir roligt och givande har jag en känsla av.

Och jag känner inte att jag vill ha fler moment som distraherar från den nuvarande bloggen heller just nu, jag har flera olika skrivprojekt på gång och har svårt att hinna med det skrivande jag har idag som det är – utan att ha ytterligare ett projekt. Jag har försökt tidigare att ha ytterligare en blogg, men insett svårigheten i att hinna med två stycken. Det är verkligen inte helt lätt, utan åtminstone jag själv håller mig nog till en blogg, där jag skriver om ungefär det jag vill – men utelämnar kanske vissa saker som inte är avsett för vilka läsare som helst. För oavsett om man är anonym eller ej, så ska man alltid tänka på att en blogg ligger helt öppen för vem som helst att läsa. Det är inte bara närmsta familjen som förmodligen läser det man skriver, utan även kolleger, arbetsgivare, chefer, vänner, partners, grannar – och så vidare – som kan råka ramla in på ens blogg. Och man måste tänka på att man ska kunna stå för det man skriver även inför dem – liksom tänka på vad man vill att folk ska få veta om en. En blogg är inte vilken dagbok som helst, utan en dagbok som vem som helst kan läsa.
Det tar mycket tid att skriva för min del just nu, inte bara själva bloggen – utan som sagt även andra projekt som jag har på gång. Och dygnet har bara sina 24 timmar, då man ska hinna med annat än att skriva också. För hur roligt jag än tycker att det är att skriva, så vill och måste jag hinna med annat också under min vakna tid. Jag försöker hinna med ett blogginlägg per dag på den här bloggen – ska man sedan hinna med lika mycket på en blogg till liksom andra skrivprojekt då blir det snabbt stressigt. Inte minst om man ska jobba, äta, sova och hinna vila lite också däremellan.

Det märkliga när jag själv skriver, är att jag gärna glömmer både tid och rum när jag är inne i mina ”flow” och har inspirationen sprutandes ur öronen. Jag kan sitta i timmar och skriva och har knappt koll överhuvudtaget på vad som händer omkring mig – allra minst på klockan. Plötsligt har en dag gått och jag har inte gjort annat än skrivit – och jag skulle ledigt kunna sitta lika många timmar till och otröttligt knappa på tangenterna. Förr tillbaka hade jag inga problem att sitta uppe halva nätterna och skriva också, men det är det ytterst sällan jag gör numera. Jag har blivit mer mån om min skönhetssömn och tycker inte längre det är lika spännande att sitta uppe om nätterna och sedan sova en stor del av förmiddagen. Så jag får mycket producerat de dagar jag har gott om inspiration, men tiden måste finnas för allt också – vilket den inte gör.
Så ja, jag lägger ner tanken på att ha mer än en blogg, det får jag helt enkelt vara nöjd med. Det går inte att kombinera två bloggar – åtminstone om inte så länga jag inte lever på att blogga och kan ägna mig åt det på heltid. Det hade det varit en helt annan sak, men nu går en väldigt stor del av min tid åt till den blogg jag har – och det kommer bli svårt att tro att man kan ha en blogg till. I alla fall om man vill hinna med att uppdatera på regelbunden basis. Man behöver trots allt inte uppdatera dagligen, som jag gör, men några gånger i veckan i alla fall är ju att sträva efter.

Det som är lockande med en anonym blogg, är att kunna vara mer personlig, att kunna lämna ut mer om sig själv utan att folk förstår att det är mig bloggen handlar om. Men det är alltid svårt i det långa loppet att hålla en blogg så anonym, inbillar jag mig åtminstone. Jag har försökt någon gång för länge sen, men kände ganska snart att det var svårt att hålla den anonyma nivån. Ibland är det kanske tvunget att avslöja vissa detaljer om sig själv, som bostadsort, ålder och så vidare – och börjar någon lägga ihop pusselbitarna, misstänker man kanske ganska snart vem som ligger bakom bloggen. Och mycket av det jag kanske isåfall vill lägga ut, inkluderar andra människor – vilket också kan göra att om ”fel” person hittar bloggen så kan hen också räkna ut vem som skrivit inlägget. Men visst är det en eggande tanke, att kunna lägga ut saker helt anonymt, visst är det lockande att kunna skriva om saker utan att folk vet vem man är. Jag har lite svårt att förstå dem som skriver böcker under pseudonym, men blogga anonymt kan jag förstå desto mer.
Trots allt känner jag att jag kan vara tämligen frispråkigt på den blogg jag har, att jag kan skriva väldigt mycket om det som faller mig in redan nu. Men man blir begränsad när man skriver under sitt eget namn och man måste alltid ha i åtanke att vem som helst kan hitta bloggen och läsa den. Så det gäller att inte vara för personlig, att inte lämna ut alltför känsliga uppgifter om sig själv. Själv var jag extremt ärlig och öppen till en början på bloggen, men har valt att successivt dra ner på öppenheten eftersom jag kände att jag ville börja värna om mitt privatliv. Men ibland kan det vara frestande att lägga ut dessa privata saker utan att det kan härröras till just mig – och då är en anonym blogg väldigt bra.