Om man stjäl en almanacka så finns det stor risk att man får en sådär tolv månader

Nästa gång ni tittar på en deckare, lägg lite extra notis vid vittnesförhören. Jag förundras alltid över hur väl folk kommer ihåg vad de gjort ett visst datum när de får frågan. Själv kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde förra veckan, men på film kommer alla ihåg vad de gjorde förra månaden – utan att ens tänka efter. Tänk dig själv om du får frågan ”Vad gjorde du den tolfte förra månaden?” – skulle du komma ihåg det utan att ens tänka efter? Jag skulle förmodligen inte göra det, såvida det inte hänt något ytterst speciellt just den dagen. Vissa dagar kommer jag fortfarande ihåg vad jag gjorde, det gör jag. Som 11 september 2001 minns jag väldigt väl fortfarande, trots att det gått ganska exakt 23 år sedan den dagen. Jag fyller år just 11 september och minns att jag var hos mina föräldrar i Hudiksvall för att fira lite. På dagen var jag, min pappa och bror på bio och såg Shrek och när vi kom hem, hade attackerna skett och TV-sändningarna från New York i full gång. Det blev naturligtvis det stora samtalsämnet under kvällen den dagen och det blev ett antal timmar framför TV:n för att följa nyhetsrapporteringen.
Men skulle någon fråga mig om en slumpmässig dag i övrigt, då skulle jag inte minnas vad jag gjort utan att tänka efter – eller till och med titta efter i min kalender. Så jag är glad att jag är duktig på att skriva upp saker och ting, både för att komma ihåg vad jag ska göra – men också för att komma ihåg vad jag har gjort. Jag vet, nu låter det nästan som att jag är dement – men fullt så illa är det faktiskt inte. Men med tanke på min oregelbundna arbetstider så ser veckorna aldrig likadana ut. Det blir svårt att hålla isär vad man gjort olika dagar och jag måste ofta helt enkelt gå tillbaka och titta vad jag gjort en viss dag om jag får frågan. Nu är det ju inte ofta man sitter i polisförhör, men frågan kan ju dyka upp i andra sammanhang.

Min filofax är och förblir en ständig följeslagare, som jag i princip alltid bär med mig. Det är av flera anledningar, men framförallt för att man som egenföretagare och timvikarie har ständigt jour. Jag kan när som helst bli uppringd och tillfrågad om att jobba eller åta mig ett uppdrag en viss dag – och måste kunna ge snabba svar om jag kan eller ej. Utan mobiltelefonen och filofaxen klarar jag nästan inte av min vardag, jag har hela mitt liv i dessa två ting. Jag behöver vara nåbar, kanske inte dygnet runt men nästintill – och jag behöver kunna dubbelkolla vad jag har inbokat en viss dag för att kunna tacka ja eller nej till uppdrag eller arbetspass. Varför kör jag då inte med kalendern i telefonen, undrar ni säkert? Det enkla svaret är att jag helt enkelt är för gammalmodig, jag föredrar en analog, hederlig filofax framför att lägga in saker i telefonen. Sedan tycker jag det är enklare att få en överblick över saker om jag har det uppskrivet på papper än inlagt digitalt i telefonen. Sen sparar jag en hel del annat i filofaxen också, som vissa kvitton, passerkort och andra saker – saker som inte går att lägga in i telefonen alls.
Sedan kan jag lägga in vissa larm i telefonen, som om det är en väldigt viktig tid jag måste komma ihåg och bara inte får missa. Men det är oftast sådant jag gör samma dag för att inte missa vad det nu är för tid jag måste komma ihåg. Oftast räcker det med en notering i filofaxen, så kommer jag ihåg vad jag ska ta mig för en viss dag – jag har tillräckligt bra koll i filofaxen för att inte missa saker och ting. Är jag hemma, ligger den alltid uppslagen på skrivbordet med rätt vecka öppen för att jag snabbt ska kunna kolla mitt schema när samtalen kommer. Och jag har ett visst system kring hur jag skriver upp saker och ting, med alltifrån kontaktuppgifter och arvoden till klockslag och annat som är viktigt att komma ihåg.

Sen kan jag tipsa om att försöka ha en tillvaro som min utan att skriva upp saker och ting, det är inte helt lätt! Under samma vecka ska jag ofta hinna med både jobb, filminspelningar, socialt liv och mig själv – och det allra mesta skriver jag upp för att komma ihåg och få struktur på tillvaron. Jag skriver upp allting ifrån träningspass och upphämtning/återlämning av hyrbilar till jobb och inspelningar liksom tillhörande klockslag, eventuella kontaktuppgifter och annat som kan vara viktigt att hålla koll på. Och somliga veckor är verkligen fullklottrade minst sagt med all info – medan andra veckor är desto tommare på gott och ont. Det goda är att det är skönt med lite lugnare perioder, det onda är att det inte blir några pengar när det jag inte får några uppdrag eller arbetstimmar. Men sådan är tillvaron just nu och det är bara att gilla läget rent krasst. Jag vet dock att om jag inte skriver upp saker och ting, då riskerar jag att glömma dem, det går liksom inte på något annat vis.
Det låter kanske som att jag problem med minnet när jag beskriver hur jag måste skriva upp allt, men riktigt så illa är det faktiskt inte. Jag är måhända lite disträ, det kan jag medge, men värre än så är det inte. Mycket skulle jag säkert komma ihåg utan att skriva upp, men jag vill liksom inte ta risken att glömma saker och därför skriver jag upp allt istället.

Sedan kan det bli pinsamma tabbar ibland, när jag missat att skriva upp saker. Jag minns så väl en händelse för massor med år sedan, på den tiden jag internetdejtade. Då hade jag kommit i kontakt med en tjej från en annan stad och efter några veckor av mejlande och telefonkontakt, kom vi överens om att hon skulle komma till mig i Stockholm och hälsa på över en helg. Jag var ledig fredag till söndag och skulle jobba natt på måndagen, så hon skulle komma på fredagen och åka hem på måndagen. Vi hade en trevlig helg och på söndagen bestämde vi oss för att gå ut på krogen. Det blev mycket av det goda och var inte hemma förrän framåt femtiden på morgonen för att gå och lägga oss.
Men det gick inte många timmar innan min telefon ringde – och det var från jobbet. Var är du? frågade min kollega och jag blev väldigt brydd, jag skulle ju inte börja jobba än på många timmar. Men då visade det sig att jag bytt pass med en kollega och skulle jobba dag – men helt glömt bort att skriva upp bytet. Nu stod jag istället inför problemet att jag dels hade min dejt på besök, som aldrig varit i Stockholm innan och skulle åka hem samma dag. Jag kunde inte lämna henne ensam och begära att hon skulle ta sig till tåget på egen hand. Till det kom problemet att vi kommit hem från krogen bara tre, fyra timmar tidigare och jag hade knappt hunnit nyktra till. Så det hela slutade med att jag faktiskt fick ta en dags semester och stanna hemma den dagen – men jisses vad jag skämdes! Jag tyckte det hela var så otroligt pinsamt.