På internet vet ingen att du egentligen är en hund

Inspirationen går verkligen upp och ner när det kommer till att producera blogginlägg. I perioder har jag flera inlägg på gång och flera fördaterade inlägg som ligger och väntar på att publiceras – i andra perioder får jag kämpa för att ens få ut ett inlägg per dag, trots att jag oftast har tiden till att sitta vid datorn. Just nu är jag inne i en period av hög inspiration och kreativitet och jag har en sådan period då jag har flera inlägg på gång och kunnat fördatera ett stort antal inlägg. Det känns roligt att vara inne i sådan skrivande period och att vara produktiv på bloggen. Sedan är det en skänk från ovan att kunna fördatera inlägg och därmed få inlägg publicerade trots att jag själv är upptagen och inte har tid att sitta vid datorn. När jag började blogga fanns inte den funktionen, åtminstone inte på blogg.se, där min blogg låg då. Så här några år senare, när man vant sig vid denna funktion går det liksom inte att förstå hur man klarade sig utan möjligheten till fördatering av inlägg. Men mycket har hänt under de knappa 20 år som jag trots allt faktiskt har bloggat. Tekniken går framåt och utvecklas, konstigt vore ju annars, och det gäller förstås även hur bloggplattformar fungerar.
Min blogg har legat på några olika plattformar genom åren, men nu känns det som att jag ändå har hittat rätt sedan jag hamnade på WordPress för ett par år sedan. Det är dyrt, men jag har den översikt över bloggandet som jag känner att jag vill ha. Jag har koll på kommentarer, inlägg och så vidare – och kan lägga upp inläggen på det sätt jag vill. Förr plattformen använde mig av var visserligen billigare, men jag kände inte att jag hade den översikt över kommentarer som jag vill ha. Jag fick ingen notis när det kom kommentarer, vilket gjorde det svårt att till exempel besvara eventuella kommentarer. Ville jag läsa de kommentarer jag fick, var jag tvungen att besöka respektive inlägg och hade inte mandat att till exempel plocka bort opassande/otrevliga/olämpliga kommentarer. Jag kunde helt enkelt inte plocka bort kommentarer jag inte ville ha på bloggen av olika anledningar, vilket kändes helt vrickat.

Jag är nu uppe i 296 dagar i rad på bloggen, vilket i sig är ytterligare ett personligt rekord. Jag tror inte att jag någon gång under min bloggkarriär publicerat så många dagar i rad. Det började med att jag slutade på Trafikverket i januari. Under några månader hade jag tiden att lägga upp minst inlägg per dag, men har fortsatt sedan jag började jobba i somras. Plötsligt har jag eggats av att publicera så många dagar i rad som det bara går, att se hur länge det håller innan jag faktiskt bryter detta och det blir någon dag här eller där som inga inlägg publiceras. För måste jag publicera varje dag? Nej, det är klart jag inte behöver. Jag förbinder mig inte till att publicera ett visst antal inlägg varken per dag, vecka eller månad – utan kan ha mitt konto utan att publicera några inlägg alls. Men jag försöker dock att maxa bloggandet så mycket det bara går och att få ut lagom många inlägg. Det finns trots allt gränser för hur ofta jag publicerar inlägg och brukar säga att max två inlägg per dygn ska jag publicera, annars blir det lätt att det känns som att man spammar bloggen.
Ibland kan det kännas lite motigt under de perioder besökssiffrorna går ner, för så är det trots allt i perioder. När man bara har några få besökare per inlägg, undrar man vad man håller på med. Det är som roligast att blogga när man har många besökare och får en hel del kommentarer. Besökssiffrorna går upp och ner emellanåt, det går liksom inte att komma ifrån. Men de gånger siffrorna går ner känns det lite motigt, då undrar jag om jag ska fortsätta blogga. Samtidigt bloggar jag inte för att bli någon stor influenser, utan för att jag tycker det är roligt. Så det kanske inte spelar någon roll att besökssiffrorna går upp och ner med jämna mellanrum.

I perioder har jag funderingar på en blogg till, jag har så många idéer på det där man att blogga. Jag har funderingar på en renodlad politisk blogg och ibland är tanken på en helt anonym blogg väldigt lockande. Tänk vad mycket man kanske avstår ifrån att berätta offentligt på en blogg, men som skulle funka alldeles ypperligt om man hade en helt anonym blogg, utan bild och namn på mig som författare. Sedan ska man ju förstås alltid komma ihåg, att även om jag som bloggare är anonym så kan folk känna igen saker i det jag skriver – lägga ihop ett och ett och slutligen komma fram till att det är jag som ligger bakom bloggen. Arbetsgivare, kolleger, vänner, familj kan råka hitta bloggen och faktiskt känna igen det man skriver om. Det allra mesta på internet är ju trots allt helt öppet för vem som helst att läsa – på gott och ont. Och för min del är det inte aktuellt att lösenordskydda en blogg, utan jag vill att vem som helst ska kunna läsa den.
Men jag brukar ofta komma på bättre tankar när det kommer till att skaffa en blogg till. Jag har knappt tid med den blogg jag redan har, så hur skulle jag hinna med ytterligare en blogg? Det skulle inte bli några dagliga inlägg, det skulle inte bli lika produktivt som idag. Eller jo, det skulle bli dagliga inlägg, men förmodligen inte på samma blogg utan på någon av bloggarna. Men jag lägger hellre fokus på en blogg än att jag delar upp mig mellan två bloggar. I nuläget är det faktiskt så att det ena utesluter det andra, det får bli en blogg och varken mer eller mindre. Men hade jag kunnat ägna mig åt bloggen (eller bloggarna) på heltid, då hade det förmodligen varit en helt annan sak. Nu har jag bara så pass många besökare att bloggen knappt bär sig själv ekonomiskt, jag går inte det minsta med vinst utan snarare tvärtom. Så att tro att jag skulle kunna leva på bloggen är helt uteslutet.