Resenären ser vad han ser – utflyktsdeltagaren ser vad man visar honom

För några år sedan var vi på väg att sticka iväg till Thailand i januari för att få lite sol. Det var då ett tag sedan vi rest någonstans och vi började tycka att det var dags att komma iväg lite. Men så blev jag sjuk och vi sköt upp resan. Då kom pandemin och världen stängdes ner totalt, det gick helt enkelt inte att resa någonstans överhuvudtaget på ett bra tag. Under pandemin flyttade vi och det blev dyrare än planerat, vilket grävde en del djupa hål i sparkontot. Lagom tills vi sakta började komma på fötter igen, blev jag av med jobbet och började stämpla – vilket man ju inte direkt blir fet på någonstans. Så det har blivit att fortsätta ta av besparingarna för att kunna betala räkningar, amorteringar och mat. Först nu har det sakta börjat vända i och med att jag börjat jobba litegrann och vi kanske kan börja stoppa undan en och annan slant igen. Och framförallt ser jag fram emot att kunna stoppa undan så pass mycket pengar att det går att börja resa litegrann igen – för det är något som jag saknat under de senaste åren. Mycket är jag villig att avstå ifrån, men resa är något jag gärna vill göra med jämna mellanrum – helst en eller ett par gånger per år.
Men dessa årliga resor har inte blivit av på ett tag nu, utan resandet har minst sagt legat i träda under perioder av pandemi och dålig ekonomi. Vilket varit väldigt tråkig, men samtidigt ett ont måste. Man tvingas göra avkall på vissa saker under rådande omständigheter och faktiskt avstå sådant som är roligt när ekonomin eller pandemier kommer i vägen. Men nu kan vi sakta börja titta på billigare alternativ i alla fall, vilket faktiskt är oerhört roligt. Kanske kan det bli en billigare variant av någon resa här och där trots allt, lite av en budgetvariant.

Sen har vi inte helt avstått från resor trots pandemi och haltande ekonomi, utan har rest en del inom Sverige istället. Så blev det ju en kryssning till Helsingfors över nyårshelgen, vilket var roligt – bara att få komma iväg lite och få provsmaka på känslan att vara på resande fot under några dygn. Det är alltid roligt att packa väskan och bege sig iväg till en terminal för att komma bort från vardagen under en tid. Även om det ”bara” är en kryssning någonstans, så kommer man i alla fall bort under en tid och får smaka på den där känslan att komma bort. Detsamma gäller om man reser inom Sverige och checkar in på ett hotell någonstans, vilket ger en känsla av semester och lyxtillvaro. Något som vi faktiskt gjort några gånger – och sett delar av Sverige vi inte skulle ha sett annars.
Trots allt blir man lite hemmablind och glömmer att det finns väldigt mycket vackert att se på hemmaplan också, man behöver inte vara en klimatbov och sätta sig på flyget för att komma iväg. Det räcker med en tågresa eller kortare bilresa inom Sverige för att få känslan av att vara på resande fot och unna sig lite vardagslyx.

Vi brukar till och med boka in oss på hotell i Stockholm med jämna mellanrum för att få lite lyx i vardagen. Och tro mig, man får faktiskt känslan av att komma bort, även om man är kvar i sin hemstad och inte alls åkt någonstans – mer än att man tagit tunnelbanan till hotellet. Ofta brukar hotell ha olika paket för exempelvis övernattning och middag eller övernattning och spa – vilket vi brukar utnyttja rätt flitigt när dessa dyker upp. Vi har blivit stammisar på vissa hotell och kan återkomma flera gånger per år för att övernatta, äta gott och/eller vara i spaavdelningen. Till jul brukar vi exempel ta julbord och hotellövernattning på Hasselbacken, vilket blivit lite av en jultradition under de senaste åren. Det brukar vara mysigt att åka dit med bagaget, ta en vända på Skansens julmarknad och sedan checka in på hotellet för att äta julmiddag. Sedan avslutas alltihop en fin hotellfrukost på morgonen innan det är dags att bege sig hemåt.
Så även om det varit lite si och så med ekonomin på senare tid, har vi kunnat unna oss vissa saker i alla fall, såsom hotellövernattningar och kortare resor inom Sverige. Men nu börjar det faktiskt bli dags att kunna resa utomlands igen. Om jag har klimatångest? Ja, det har jag faktiskt – men inte tillräckligt mycket för att vilja göra en och annan utlandsresa en eller ett par gånger per år. Vi klimatkompenserar genom att inte ha bil och åka kollektivt så långt det bara går bland annat. Så då känner åtminstone jag att man kan unna sig en utlandsresa eller två per år.

Det är många som helt avstår flyg numera med tanke på klimatförändringarna och det är väl sunt egentligen. Men livet blir så tråkigt om man inte reser, så egentligen borde ju krutet läggas på att försöka göra flyget så miljövänligt som möjligt istället. Under tiden är det förstås bra att flyga så lite som möjligt, men jag själv har svårt att se en tillvaro helt utan att flyga. Och det är verkligen sällan jag flyger någonstans numera, det måste ändå erkännas. Det är flera år sedan jag senast satte mig på ett flygplan och de lär ta ytterligare en tid innan det är dags att göra det. Sen kommer det förmodligen bara bli någon flygresa på år, så det är inte en fråga om att vara på resande fot en stor del av året. Det känns litegrann som en droppe i havet när det kommer till bidraget av utsläpp av växthusgaser.
Så nej, jag kommer inte helt avstå att flyga – men kommer absolut beakta alternativen när man ska ut och resa. Tåg är ju det i särklass miljövänligaste sättet att resa och ska man inte så långt, går det oftast fortare att att tåget än flyget. Framförallt om man tänker på inrikesresor, så finns det oftast ingen anledning att ta flyget – då är och förblir tåget det allra bästa alternativet. Både om man beaktar tid och utsläpp.