Din tankesmedja i etern
Jag lever alltmer efter mottot att försöka ta tillvara på den tid jag har och inte låta något gå till spillo. Sedan jag blev sjuk för elva år sedan, har det blivit allt viktigare att lägga sin energi och sin tid på rätt saker. Bara som ett exempel; tänk hur mycket tid vi lägger på …
Alla gör vi våra val i livet, val som kanske omgivningen inte alltid förstår men som är alldeles självklara för dig som gör valen ifråga. Själv har jag gjort två sådana val i livet, val där jag emellanåt blir ifrågasatt men som för mig är alldeles självklara. Det ena är det där med barn, som …
För ganska många år sedan arbetade jag under en period som civilanställd inom Polisen här i Stockholm. Vi hade så kallat önskeschema, vilket innebar att vi till stor del kunde lägga vårat egna schema, vilket var guld värt. Jag föredrog att jobba mycket kväll, vilket jag också gjorde till största delen av tiden.
En kväll var jag ut och rökte tillsammans med en kollega. Kollegan var avsevärt äldre än mig och var i 55-årsåldern. Just den här kvällen berättade han att han bestämt sig för att gå i pension vid 60 års ålder. Jag såg hur han myste när han berättade om allt han skulle göra när han plötsligt hade all tid i världen. Han var frånskild och barnen utflugna sedan många år. Efter pensionen skulle han sälja lägenheten i Stockholm och istället flytta till fritidshuset i Jämtland permanent. Han skulle passa på att fiska, jaga och resa och göra allt sådant där som är svårt att hinna med när han hade ett jobb att gå till.
Jag brukar ibland tänka på en händelse, när jag precis påbörjat min karriär som civilanställd inom Polisen. Då jobbade jag med en karl i 55-årsåldern, vi umgicks aldrig utanför men vi tyckte båda om att jobba kvällsskift så vi jobbade ofta samtidigt. En kväll när vi jobbade ihop, stod vi ute på arbetsplatsens uteplats och rökte. Han hade då precis tagit beslutet att nyttja möjligheten att gå lite tidigare i pension, berättade han. Han skulle gå vid 60 års ålder och hade med andra ord bara några få år kvar att arbeta. Jag såg verkligen hur han myste, när han berättade om allt han skulle göra. Han var frånskild och barnen utflugna, han skulle sälja lägenheten i Stockholm och flytta till sommarstugan i Jämtland på heltid. Efter pensioneringen skulle han lägga sin tid på allt sådant som han inte hunnit med när han jobbat. Han skulle fiska, jaga och resa – och det syntes på honom hur mycket han såg fram emot sin nya tillvaro som pensionär.
Även dagen efter skulle han jobba kväll, men dyker plötsligt inte upp på jobbet – och svarar inte i telefon när arbetsledningen ringer. Rutinen inom Polisen är då att man skickar en patrull till hemadressen, vilket också skedde den här gången. Patrullen når fram, men ingen öppnar när man ringer på dörren. Patrullen tar beslutet att ta sig in i lägenheten – för att hitta honom död i soffan. Obduktionen visade att hjärtat lagt av och han tycktes mer eller mindre bara ha sjunkit ihop där han suttit på sin plats i soffan.
Först när det är alldeles försent inser hur fort livet och tiden passerar. Det är nästan hissnande när man tänker tillbaka på saker och inser att vissa minnen kan vara 30-35 år bort. Själv tänker jag 90-talet inte ligger särskilt långt bort i tiden, men trots allt är det 25 år sedan jag tog studenten 1996 – och 28 år sedan jag 1993 gick ut högstadiet. Det är snart 40 år sedan jag blev storebror för första gången, vilket är ett av de allra första och riktigt tydliga minnen jag har. Var har liksom all tid tagit vägen? Det är först på senare tid jag börjat inse sanningshalten i vad de vuxna sa till en när man var liten, att tiden går fort – och dessutom allt fortare med åren. När man var liten skrattade man mest åt det hela och tyckte att man hade ett oändligt långt liv framför sig. Nu, som vuxen, inser man med besked hur kort livet faktiskt är och vilken begränsad tid man trots allt har på jorden. Krasst räknat har jag levt lite drygt halva mitt liv om man ska efter genomsnittslivlängden för män. Och med tanke på hur fort första halvan av livet gått, vågar jag bara fantisera om hur fort nästa halva kommer att gå.