Din tankesmedja i etern
För några år sedan var vi på väg att sticka iväg till Thailand i januari för att få lite sol. Det var då ett tag sedan vi rest någonstans och vi började tycka att det var dags att komma iväg lite. Men så blev jag sjuk och vi sköt upp resan. Då kom pandemin och …
Det har inte hänt många gånger genom åren att jag rest utomlands på sommaren. Snarare håller jag mig helst på hemmaplan under denna vackraste del av året. Vi har sommarstuga i familjen, längst ute i Söderhamns skärgård och där spenderar jag så mycket tid jag bara kan under somrarna. Är det någonstans jag finner ro …
Jag har rest en hel del genom åren och hunnit vara i ganska många länder runtom i världen. Länge har jag haft mottot att göra minst en utlandsresa per år och helst mer än så. Jag höll det mottot väldigt länge, men på senare år har det väl blivit lite si och så på den …
Länge hade jag inställningen att jag skulle göra minst en utlandsresa per år – och jag gjorde det också under ganska många år. Jag hann besöka ett och annat land och var tämligen berest. Men det var en inställning som bara höll några år, sedan har det litegrann runnit i sanden. Av flera olika anledningar, …
Jag har genom åren rest en hel del trots allt och har faktiskt tappat räkningen på hur många länder jag varit i. Vissa länder har jag dessutom varit i flera gånger, så antalet resor har blivit ganska många med tiden. Men det finns fortfarande många ställen jag så hemskt gärna vill åka till, så min …
Ibland får jag bita mig i handen när det gäller vissa inköp, det är så lätt att springa iväg och köpa saker jag egentligen inte har råd med. Men jag har också insett att jag lagt mig till lite exklusiva vanor när det gäller vissa saker – medan andra dyra vanor nästan blivit ett måste. Ett exempel är att jag svettas väldigt mycket, det har jag alltid gjort – med allt vad det innebär vad gäller lukt, fuktiga kläder och och så vidare. Det gör att jag tvingas tvätt mina kläder – inte minst mina skjortor – tämligen ofta. Något som gör att de snabbt slits ut och måste ersättas med nya. Men så till själva poängen: det finns bara en deodorant som funkar för mig för att jag inte ska lukta svett – och den kostar 150 kronor styck. Varje förpackning räcker cirka 14 dagar, så jag lägger 300 kronor i månaden på deodoranter – klå det om ni kan! Till det kommer det skäggvax jag använder för att hålla koll på mitt mycket yviga skägg. Jag är tvungen att använda ganska stora mängder varje dag, så en förpackning förslår inte särskilt långt. Så varje månad lägger jag ungefär 500 kronor på skäggvax.
Det tar på krafterna att vara på resande fot, även om det bara är några dagar man är bortrest. Dagarna i Göteborg har varit otroligt roliga och givande, men samtidigt lite krävande. Vi har gått otroligt mycket, gått, gått och gått. I och med att vi bott så pass centralt har vi inte brytt oss att åka kollektivt någonstans eller ta bilen, utan har tagit apostlahästarna vart än vi tänkt ta oss. Vissa gånger har vi haft promenadavstånd på kanske 20 minuter dit vi ska ta oss, vilket har givit en bra promenad tur och retur.
Det har visserligen inte blivit några jättesena övningar någon av kvällarna, men någonstans strax innan midnatt har vi kommit i säng på kvällarna. För att inte missa hotellfrukosten, har vi satt klockan på morgnarna och varit uppe runt niotiden för att hinna med morgonbestyren inklusive intagande av frukost. Och det känns att vi varit effektiva i att utnyttja dygnets alla timmar så bra som det bara går. I normala fall sover vi sedan länge vid midnatt och kan med lätthet sova till framåt tiotiden om vi inte har någon tid att passa. Så ja, det har blivit lite mindre sömn än vi är vana vid.
Medan jag pluggade i Kalmar, reste jag en hel del mellan Kalmar och Stockholm. Som fattig student tog man givetvis det färdmedel som var billigast, även om det innebar längre restid eller större miljöpåverkan, så enkelt var det. Tåget tog cirka fem timmar och man hade minst ett byte någonstans på vägen, oftast kostade tågresan runt en tusenlapp enkel väg – det vill säga ett par tusen tur och retur. Tog jag däremot flyget, kunde jag komma väsentligt mycket billigare undan – oftast fick jag en flygbiljett för bara några hundralappar. Och tjänade dessutom någon timme i restid, även om man räknade in tid för incheckning och väntan på bagage när man väl kom fram.
Billigast var det dock allt som oftast att åka buss, men det tog istället ganska många timmar eftersom bussen skulle stanna vid varenda mjölkpall på vägen. Minst sex timmar fick man räkna med om man åkte buss till Stockholm.
Det är nästan lite skrattretande att följa kökaoset som råder på Arlanda. Först är det kökaos för att man inte haft tillräckligt med personal för att bemanna säkerhetskontrollen och köerna ringlar långa genom avgångshallen. Man råder först folk att vara ute i god tid för att hinna igenom säkerhetskontrollen i tid för att hinna med sitt plan. Detta leder till att resenärerna tycks vara ute i så god tid att detta i sin tur leder till nytt kökaos. Under gårdagen stängde polisen tillfarterna till terminal fem inte mindre än två gånger och bland annat Arlanda Express’s tåg beordrades att passera terminalen eftersom det var för mycket folk i terminalen ur brandskyddshänseende. Det har nu gått så långt att Swedavia uppmanat folk att inte för ute i för god tid på flygplatsen.
I kombination med Polisens passkaos, är hela situationen smått skrattretande. Det känns som att det inte riktigt är meningen att man ska ge sig ut och resa just nu, utan helst hålla sig på hemmaplan. Till att börja med är det svårt att överhuvudtaget få tag i ett pass för att alls kunna resa någonstans. Och lyckas du faktiskt få ett pass, ja då är det inte säkert att du hinner med ditt plan på grund av Arlandas kökaos.
Det känns alltid lite konstigt, nästan vemodig att vara tillbaka hemma igen efter att ha varit bortrest några dagar. Igår eftermiddag km jag hem efter några dagars filminspelning på Åland, det har varit tre hotellnätter och middag på restaurang på kvällarna. Även om jag jobbat på dagarna, har det känts lyxigt att för några dagar befinna sig utomlands och få bo på hotell, äta ute och ändå få se sig om lite.
Det är många år sedan jag var på Åland senast, tror jag var i tioårsåldern när jag senast var där. Sedan dess är det närmsta jag kommit, när man varit kryssning och bara lagt till i hamn men aldrig varit iland. Och jag misstänker att det är ungefär den relation många svenskar har till Åland; man har varit i hamnen när finlandsbåtarna lägger till lite kort, men man har aldrig varit iland. Jag har förstått från många som sett en del av Åland, att det ska vara väldigt vacker natur på Åland och värt att åka runt lite. Den tiden hade jag tyvärr inte de här dagarna – men jag hann i alla fall se lite av Mariehamn, där själva filminspelningen ägde rum.
Och det får jag nog ändå erkänna, att Mariehamn som stad kanske inte var så hemskt mycket att se. Det jag hann se imponerade tyvärr inte så mycket på mig. Det kunde varit en småstad lite vilken som helst, även hemma i Sverige. Man hittade det viktigaste i form av butiker, men inget som inte finns någon annanstans.