Din tankesmedja i etern
Hur mycket slarvar du med sömnen? Sover du mindre än vad som egentligen är hälsosamt? Eller kanske rentav för mycket? Eller är du sådan som oroar dig för att du sover för lite per dygn? Men saken är tydligen den att det inte heller är bra att sova för mycket i långa loppet – det …
Jag vet inte vilket som är värst – att verkligen vilja sova men inte kunna, eller verkligen behöva sova men inte kunna det. Eller finns det ens någon skillnad, det kanske inte gör det? För hur man än vänder och vrider på det hela, så är sömnlöshet otroligt enerverande – inte minst om det omvandlas …
Tiden svischar förbi i en hejdundrande fart och nu är påskveckan över och vi har gått in i april månad 2024. Det känns någonstans härligt att ändå ha gått in i en riktig vårmånad, då det äntligen förmodligen kommer bli riktig vår förr eller senare. Även om det just här i Stockholm inte riktigt känts …
Vissa säger att detta är buffel och båg, att det inte finns något samband. Och det stämmer att det inte finns några vetenskapliga belägg för detta, att man genom forskning inte hittat något som helst samband. Men i åratal har jag plågats av fullmånen i någon utsträckning. Så gott som varje fullmåne sover jag sämre …
Jag trodde att jag skulle få sova bra efter mina nattpass i veckan. Efter en lång rad vaknätter har jag liksom sett fram emot att få sova en hel natt, att få vakna på morgonen och känna mig helt utvilad. Och jag har verkligen gjort vad jag har kunnat för att vända tillbaka dygnet till att sova på nätterna och vara vaken på dagarna – och inte tvärtom. Men nejdå, jag har sovit sisådär de gångna nätterna och inte alls känt mig utvilad på morgnarna. Jag har visserligen somnat bra på kvällarna, men bara sovit två till tre timmar innan jag vaknat – och sedan har det varit hopplöst att somna om igen. Som längst var jag vaken mellan tolv och fem häromnatten.
Det är verkligen ett konststycke i sig att kunna vända och vrida på dygnet fram och tillbaka, att hitta strategier för att få sömnen att någorlunda fungera. Men det är också viktigt att inte ställa för höga krav på att sömnen ska fungera och förvänta sig att man ska kunna ställa om dygnet på bara någon natt. Nu har jag varit vaken nattetid och sovit på dagarna i nio dygn i sträck, vilket man naturligtvis inte bara vänder tillbaka i en handvändning. Kroppen har hunnit ställa om sig rätt duktigt under dessa nio dygn, så det tar givetvis sin lilla tid att vrida tillbaka det hela. Gör man fyra till fem nätter i rad – som är det normala för min del – så är det oftast inga större problem att vrida tillbaka dygnet när man sedan är ledig.
Jaha, så är vi där igen. Några dagar med en skinande fullmåne – och det där med att sova kan jag bara glömma. Det finns liksom inte på världskartan att kunna sova när det är fullmåne. Somliga säger säkert att det är psykiskt – vet du att det är fullmåne, så kan du inte somna. Men nej, det är inte psykiskt, det har jag fastslagit sedan länge. Under de senaste åren har jag fått allt svårare att sova när det är fullmåne – och även när det är mulet så att man inte ser månen, så är det tji att sova när det är fullmåne ute. Många gånger förstår jag att det är fullmåne först när jag börjar vrida mig i sängen eller dagen efter kollar i kalendern.
När jag börjar skriva på det här inlägget, är det mitt i natten och jag kan inte sova. Sådant som händer oss alla någon gång ibland. För mig brukar det vara som värst vid fullmåne, då är det rent hopplöst att få sova någonting överhuvudtaget. Jag har inte kunnat kolla på himlen i natt för att se om det är fullmåne eftersom det är mulet ute, men jag hittade en ”månkalender” via Google och enligt den ska det bara vara halvmåne just nu – så att jag inte kan sova beror på något helt annat.
Men jag är rätt van vid att inte alltid kunna sova på nätterna, så har det varit till och från under många år. För sisådär 15-20 år sedan gick jag in i en period med extrema sömnsvårigheter. Under runt ett år somnade jag oftast först framåt morgonkvisten – och skulle jag upp och jobba dagen efter, blev det inte alltid mer än någon timmes sömn. Jag försökte lösa det hela med att i större utsträckning jobba kvällsskift så att jag inte hade någon tid att passa på morgonen. Det löste delvis problematiken, men den gick inte på långa vägar över.
Med tiden fick jag slutligen adekvat hjälp från sjukvården och fick bra sömntabletter utskrivna, som kunde ge mig några timmars sömn varje natt. Länge trodde jag att sömnproblemen skulle gå över mer eller mindre av sig själva om jag fick regelbundna arbetstider och gick till sängs ungefär samma tid och vaknade ungefär samma tid varje dag. Men jag kan säga att under de år jag haft kontorstider, har min sömn inte fungerat särskilt bra. Nu är jag tillbaka till någon form av skiftgång – jag jobbar enkom nätter – och vips, jag sover hur bra som helst! Åtminstone för det allra mesta.
Men jag har lärt mig mina knep för att få min skönhetssömn, sedan är sådant säkerligen väldigt individuellt; olika knep funkar säkerligen olika bra på olika personer.