Arbetslöshet är på en acceptabel nivå så länge regeringens ekonomiskt ansvarige har ett jobb

Det är nog länge sedan min telefon ringt så mycket som den har gjort på sistone. Jag har inte bara fått in uppdrag på min firma, utan även fått åtskilliga samtal från potentiella arbetsgivare som vill kalla mig till intervju. Det är tur att jag oftast är uppe i skaplig tid på morgnarna, för telefonen börjar ringa vid niotiden på morgonen och så håller det sedan på under dagens lopp. Jag har faktiskt börjat stänga av ringsignalen när jag går och lägger mig på kvällen, för att inte bli väckt av telefonen de morgnar jag har sovmorgon. Oftast är jag uppe senast vid niotiden, men det är inte alltid jag är det utan kanske vill sova lite längre. Men det är inte särskilt besvärligt, utan snarare roligt att vara så eftertraktad. Och jag försöker hålla en vettig dygnsrytm och inte vrida på dygnet för mycket, som annars är rätt lätt gjort när man inte har några tider att passa på morgonen. Jag brukar ha väldigt svårt att komma i säng på kvällarna om jag vet att jag inte har någon tid att passa nästa morgon – och det är lätt att sitta uppe lite för länge. Men det funkar inte riktigt med den tillvaro jag har för ögonblicket, utan jag måste upp i skaplig tid för att vakta telefonen. Det är trots allt tur att jag har en sambo som ska upp på morgnarna och därmed lägger sig i skaplig tid på kvällarna, det finns inte så mycket för att göra sedan hon lagt sig utan jag lägger mig också när hon gör det.
Och det är så frustrerande de gånger det händer att man har obesvarade samtal på telefonen, i synnerhet när det är någon som inte lämnar ett meddelande. Vilket ju ofta är fallet när det rekryterare som ringer, de lämnar oftast inget meddelande. Jag brukar ha för vana att googla på numret och ringa upp om det är ett nummer som inte rapporterats som ”försäljarnummer”. Hittills har jag inte gått miste om något jobbtillfälle genom att inte vara nåbar dygnets alla timmar, men den dagen kommer säkerligen då jag missar något efter att inte ha kunnat svara i telefon vid varje tillfälle det ringer.

Men jag trivs med tillvaron för ögonblicket och det känns betryggande att nästan bli nerringd av potentiella arbetsgivare. Det känns som att man inte behöver vara särskilt orolig för det där med att söka jobb, ifall man kommer få ett jobb eller ej. Förr eller senare kommer jag få ett jobb om det fortsätter i den här takten. Jag har försökt att vara en aning kräsen i mitt jobbsökande och i först hand söka jobb som jag faktiskt vill ha – och inte bara söka jobb för statistikens skull. Arbetsförmedlingen kräver ju att man ligger i och söker, man tvingas ju mer eller mindre söka jobb som man kanske egentligen inte vill ha. Men än så länge har jag hittat flertalet jobb som känns intressanta och givande och jag har egentligen inte behövt frångå att söka sådana jobb.
Jag vet inte om Arbetsförmedlingen kräver att man söker ett visst antal jobb per dag, men man måste ändå vara aktiv och faktiskt söka jobb. Jag har redan en lång lista över sökta jobb i min aktivitetsrapport och har även kunnat stoltsera med ett par genomförda intervjuer. Jag hoppas att jag kan göra dem nöjda på Arbetsförmedlingen och att man inte tycker att jag ligger på latsidan i min jakt på nytt jobb. Men det är en svår balansgång, det är det onekligen. För visst finns det jobb jag kan söka, som jag kanske inte riktigt vill ha, men som jag faktiskt är behörig till. Och i grunden tycker jag att man har en skyldighet att söka alla jobb man kan tänkas få – i alla fall om man vill uppbära A-kassa under sin arbetslöshet. Men finns det tillräckligt med intressanta jobb att söka, då räcker det ju att man håller sig till det. Anser jag själv i alla fall. Blir sedan arbetslösheten utdragen och det blir färre jobb att söka, då blir saken en helt annan. Nu tror jag dock inte att den kommer bli särskilt utdragen med tanke på hur bra jobbsökandet har gått hitintills.

Till veckan ska jag ha ett första möte med Arbetsförmedlingen och då kommer det förhoppningsvis bli tillfälle att fråga lite kring vad som gäller och hur många jobb jag eventuellt förväntas söka varje dag. Det blir också ett tillfälle att ta upp frågor kring om det finns möjlighet att få hjälp att vidareutveckla mitt företag, kanske komma med nya affärsidéer och införa nya tjänster i företaget. Kanhända kommer jag göra ett försök att leva på mitt företag framöver, om jag kommer på nya saker att göra – och som gör att företaget går att leva på. Och det är väl där Arbetsförmedlingen kommer in i bilden, de kanske kan bidra med idéer och ekonomiskt stöd för att komma igång med en expandering.
En liten idé har jag faktiskt redan som jag funderar på, men då behövs ett startkapital som jag inte har. Åtminstone förr tillbaka har det funnits starta-eget-bidrag att få om man varit arbetslös och det är den möjligheten jag tänkt kolla upp under mitt första samtal med Arbetsförmedlingen. Jag rycker i de snören jag kan hitta och hoppas på att det förr eller senare ger napp någonstans. Och de vore på ett vis en dröm att kunna leva på firman, det nekar jag inte till. Då kan jag ta de filmroller jag blir erbjuden och samtidigt ha andra inkomster på firman som gör att man kan leva på den.

Än så länge har min tillvaro som arbetssökande varit tämligen intensiv, men jag kan förstå att det med tiden kan rätt fyllt av tristess om man tvingas gå hemma länge. Jag har kunnat jobba lite extra och däremellan febrilt sökt jobb, så jag har haft rätt fullt upp dagarna i ända måste jag ändå säga. Och det har varit skönt, jag har inte haft några som helst problem att få tiden att gå om man säger så. Jag tänker ofta att jag förmodligen inte haft det fullt lika förspänt om jag bott på en mindre ort någonstans. Då hade det förmodligen inte funnits lika många jobb att söka – och möjligheten till extrajobb hade varit sämre. Nu bor jag i Stockholm, där det är lättare att hitta jobb att söka och dessutom lättare med extrajobb under tiden.
Jag har inget emot att pendla en bit, så jag har faktiskt tittat på jobb även på ställen som Uppsala, Södertälje och så vidare. En av de intervjuer jag ska på är faktiskt just i Södertälje, dit det är en bit att åka men ändå funkar med tågförbindelser. Och min tanke är att skaffa en bil om det blir alltför krångliga resor till jobbet. Jag har hittills haft det rätt väl förspänt med de jobb jag haft i Stockholm och inte haft särskilt långa resor. Men i en storstad finns inga garantier för överkomliga resor till jobbet, utan ibland blir man hänvisad till att skaffa bil helt enkelt. Runt en timmes resa med kollektiva färdmedel är inte helt ovanligt i Stockholm och jag har haft tur, som legat under timmen när jag ska ta mig till jobbet. Nu återstår att se om jag har samma tur på nästa arbetsplats, det är sådant man aldrig vet.

Jag har som sagt valt att se detta som en möjlighet att starta något nytt, att kanske till och med förverkliga någon dröm. Och det är spännande att inte veta hur tillvaron kommer att se under de kommande månaderna. Jag har ingen aning om vad jag gör till sommaren eller till hösten. Antingen har jag hittat ett stimulerande arbete, eller så har jag utvecklat mitt företag och kan leva på det. Och oavsett vad det blir, är det spännande att i nuläget inte veta vad som kommer att ske. De jobb jag kallats på intervju för, är alla spännande yrken och sådana jag vill ha. Vilket av dem jag än får – om jag får något av dem – kommer jag ha en spännande och utmanande tillvaro att se fram emot. Och det ör oerhört spännande.
Enda nackdelen med att vara arbetssökande är det ekonomiska, man blir ju inte fet av att gå på A-kassa direkt om man säger så. Det är också därför jag väljer att jobba extra så mycket jag bara kan för att få ekonomin att gå runt. Jag har ju min firma, som visserligen inte inbringar några jättesummor med de pengar som kommer in är tacksamt bidrag till ekonomin. Sedan väntar jag just nu på att pappersexercisen för mitt timarbete ska bli klart. Det är fortfarande en bit kvar, men snart kan jag förhoppningsvis börja jobba där och dra in lite mer pengar.