Det är ironiskt när det kommer till min träning. Jag hade byggt upp en bra rutin kring träning fram till för något halvår sedan, men sedan började jag slarva under sommaren och det blev inte mycket träning gjord. Så började jag sakta komma igång under hösten, men så blev jag sjuk i lunginflammation – och vips var jag borta från träningen i över en månad. Så sade jag upp mitt träningskort från årsskiftet, eftersom min plan var att utnyttja Trafikverkets frikostiga friskvårdsbidrag för att köpa ett nytt nu i januari. Men så blev det inte heller, eftersom jag slutade smått abrupt för några veckor sedan. Nu står jag för ögonblicket utan både vettiga träningsrutiner och gymkort – liksom en taskig ekonomi som inte riktigt tillåter fler utgifter för ögonblicket. Det känns väldigt trist på något vis, även om jag tycker att träning i grund och botten är ett ont måste och ingenting annat. Men jag vet att jag vet att jag behöver träningen, inte minst sett ur ett viktperspektiv.
Nu har jag ju dessutom tiden att träna, så jag borde verkligen ta tag i det hela och komma igång med mina gymbesök några gånger i veckan. Min målsättning har hela tiden varit tre träningspass i veckan, vilket är ett tips jag fått från en sjukgymnast. Enligt honom skulle man träna minst tre gånger i veckan för att få några resultat i kroppen och jag har blint gått efter hans tips om träning liksom hans råd om antalet tillfällen. Själv är jag oförskämt obildad när det kommer till träning, men har fått en del tips från folk som kan det bättre än mig.
Nu inväntar jag dock att ekonomin ska tillåta att jag köper ett gymkort, för just nu har jag helt enkelt inte råd. Och med lite tur, har jag snart ett jobb som har ett bra friskvårdsbidrag som man kan utnyttja. Så då är det bara att tuta och köra helt enkelt. Jobbar jag, har jag visserligen lite sämre med tid för att gå till gymmet, men å andra sidan finns inga ursäkter att avstå träning om man har ett frikostigt friskvårdsbidrag. Jag brukar utnyttja friskvårdsbidraget till just sådant, även om jag vet att man kan använda det till väldigt mycket annat. Jag har haft kolleger som valt att ta massage till exempel, vilket givetvis är väldigt skönt och dessutom bra för kroppen. Men jag behöver träningen och väljer därför gymkort för pengarna.
Sen kan jag inte låta bli att tycka att det är skönt med en paus från träningen för tillfället. Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att gå till gymmet – och avundas faktiskt dem som kan tycka att det är riktigt kul med träning. Tänk om man kunde vara som vissa är, att tycka att det är något fantastiskt härligt att gå till gymmet! Vad mycket enklare saker och ting skulle vara då, inte sant?! Jag har hört somliga använda uttryck som att man ska ”unna sig ett besök på gymmet” – jag vill så gärna kunna uppleva det så. Istället kommer jag med en massa svepskäl för inte gå till gymmet, jag blir nästan överlycklig när jag en ursäkt till att ställa in träningen en dag.
Så det är ett dilemma får man väl lov att säga. Som arbetssökande har jag all tid i världen att gå till gymmet, men istället kanske man inte har pengar att lägga på ett gymkort. Jobbar jag, har jag förmodligen råd med ett gymkort – inte minst om det finns det bra friskvårdsbidrag att utnyttja – men istället finns kanske inte tiden på samma vis som när man är hemma på heltid. Så det är en balansgång, men jag får hitta en lösning helt enkelt. Snart är jag förhoppningsvis igång åtminstone med mitt timvikariat och kanske kan ha den ekonomin att jag kan gå och träna.
För dyrt är det att gå och träna, det går inte att komma ifrån. Jag har vant mig vid ”mitt” gym och vill gärna fortsätta att gå där. Men man pratar runt 400 kronor i månaden om man betalar gymkortet med autogiro, vilket är ganska mycket pengar för en arbetssökande. Sen är grejen att det inte går att säga upp hur som helst om man köper ett kort mot autogiro, ofta har man en viss bindningstid. Och så fort jag får jag ett jobb vill jag kunna utnyttja friskvårdsbidraget och istället säga upp det kort jag betalar själv. Så jag måste se om det går att få till på något vis, att köpa ett kort som är lätt att säga upp.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.