Bloggen är död – länge leve strategin!

Det är inte lätt att vara bloggare av idag, det var fantastiskt mycket enklare för 15 år sedan om man frågar mig. Då fanns det fantastiska hjälpmedel för bloggare att hålla besökssiffrorna på topp och på olika sätt locka folk att läsa det man skrivit. Men idag får man förlita sig till att skriva så bra man bara kan och hoppas på att folk hittar ens sida via Google eller de ytterst få sidor som finns där man kan länka sin blogg. Mina besökssiffror har, som jag tidigare varit inne på, dock så smått exploderat i antal på sistone – och jag jublar inombords när jag ser hur många ni är som kommer in och läser det jag skriver. Men det har också fått mig att tänka mer på hur jag lägger upp mitt bloggande, vad jag skriver om, hur jag formulerar mig och så vidare. Alltifrån att välja en rubrik som fångar folks intresse till att ha någon bra inledning som gör att folk verkligen börjar läsa – och helst vill läsa hela inlägget också. Om den ny strategin på bloggen kommer att fungera har jag ingen som helst aning om, men det är värt ett försök. Jag har gjort om vissa inställningar på bloggen, som gör att till exempel WordPress (webhotellet där bloggen ligger) sköter en del CEO-inställningar för rubriker och beskrivningar av inlägget. Om det hjälper folk att hitta till bloggen återstår att se, men jag hoppas förstås att det kan vara så. Och märker jag i framtiden att det inte verkar fungera, då är det enkelt att ändra tillbaka inställningarna och sedan fortsätta som tidigare. Men när jag nu märker att besökssiffrorna sakta stiger, då vill jag fortsätta på den inslagna vägen och faktiskt hoppas på att trenden fortsätter.
Men det är inte lätt att få till blogginlägg som folk förhoppningsvis läser. Det ska inte vara för kort, det ska inte vara för långt – sedan måste man tänka på vilket språk man använder och att inte skriva för spretigt. På gymnasiet hade jag en engelskalärare som hade en egen teori kring hur lång en uppsats skulle vara. Den skulle nämligen vara som en kvinnas kjol – tillräckligt lång för att täcka det viktigaste, men kort nog för att förbli intressant. Och så ungefär tänker jag om mina blogginlägg, de ska varken vara för korta eller för långa. Jag lägger också tanke bakom vilken eller vilka bilder jag använder till ett inlägg, de ska passa in till inläggets innehåll och inte kännas för malplacerade. Med tanke på hur mycket tid jag numera lägger ner på bloggen, så vill man förstås också ha en hel del besökare – det vore lögn att säga något annat. Även om jag bloggar för att jag tycker det är roligt, så blir det ännu roligare om man har besökare som läser och kommenterar det jag skriver. Det gör mycket till för glädjen att fortsätta skriva, att se folk faktiskt läser – och kommer tillbaka för att läsa det jag skriver. Jag tänker att det är ungefär samma sak som en författare känner om ingen köper hans/hennes böcker – eller en musiker där ingen lyssnar på musiken man producera. Som bloggare vill man naturligtvis nå ut med det man skriver, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ville ha några besökare på bloggen.

Så får se om min nya strategi hjälper och gör att besökssiffrorna fortsätter att stiga! Jag kanske äntligen får lite belöning för allt slit med bloggen och de pengar det kostat genom åren att driva den. Webhotell och bildmaterial är inte billigt till en hemsida, så det blir lite pengar per år att punga ut med varje år. En snabb uträkning ger vid handen att den kostar mig knappt 14.000 om året, det vill säga nästan 1.200 i månaden. Nu kan man tycka att det är en ganska billig hobby om man jämför med väldigt mycket annat. Skulle jag hålla med motorsport, ridning eller ishockey, hade det förmodligen kostat mig mer än 1.200 i månaden – så jag fortsätter blogga, även om inkomsterna på bloggen är ganska sparsamma i nuläget. Jag tycker det är värt pengarna för att ha en någorlunda proffsig blogg att ägna mig åt. Och jag trivs i allra högsta grad när jag sitter vid datorn och skriver – och får iväg inlägg efter inlägg varje dag. På senare tid har jag haft åtta till tio fördaterade inlägg som legat och väntat på att publiceras den tid jag ställt in. Jag håller stenhårt på ett inlägg om dagen, som publiceras 17:00 på vardagar och 15:00 på helgdagar. Ibland kan det bli ytterligare ett inlägg under dagen, kanske i stil med ett recept eller liknande, men det är numera ganska så ovanligt. Jag brukar tänka på vad jag själv tittar efter när jag följer en blogg – och kommer det för många och långa inlägg, då orkar jag liksom inte riktigt läsa allt. Då är det bättre med ett inlägg om dagen som de flesta orkar läsa – och förhoppningsvis också med ett innehåll som intresserar så många som möjligt. Jag vet att jag inte kan tillgodose alla varje dag, att vissa ämnen säkerligen tråkar ut somliga – men så är det ju med en blogg. Det är samma sak när jag läser morgontidningarna om morgnarna – ibland bläddrar jag igenom dem på några minuter, andra gånger tar det hela förmiddagen att läsa dem, allt beroende på vad det står i tidningen.
Jag lägger nästan en heltidstjänst på bloggen numera, jag sitter många timmar varje dag framför datorn för att få ut de inlägg jag vill få ut. Och numera sätter jag mig ofta på ett café eller en bar och jobbar med bloggen, bara för att få lite miljöombyte. Jag stortrivs i mitt lilla hemmakontor i trerummaren i Bagarmossen, men det blir lite trist i längden att bara sitta sitta där dag ut och dag in. Så vissa lediga dagar, börjar jag dagen hemma för att vid lunch sätta mig på ett fick så att jag går något att äta till lunch. Sedan sitter jag några timmar med det inlägg jag för ögonblicket jobbar med – och framåt rusningstid beger jag mig hemåt i trängseln för att sitta en stund till hemma innan det är dags för middag. Så kan en ”arbetsdag” för en bloggare se ut – och det är väldigt rogivande och stimulerande att själv lägga upp hur man vill att dagen ska se ut. Jag kan ju drömma om en sådan tillvaro på heltid, även om jag aldrig kommer att hamna där, ekonomin kommer aldrig att tillåta att jag lever på bloggen – även om jag skulle kunna ha långt mycket högre intäkter än vad jag har idag. Och jag kan säga att jag är långt ifrån ensam om att sitta med en dator på diverse olika fik numera, snarare är det tvärtom var och varannan person som sitter där med sin laptop och jobbar eller pluggar. Vissa sitter till och med i olika möten via Skype på olika caféer, vilket kan bli lite komiskt ibland när någon suttit tyst jättelänge plötsligt börjar prata till synes med sig själv – tills man som bordsgranne kastar en snabb blick på vederbörandes skärm och inser att hen har ett Skypemöte.

När jag började blogga för sisådär 20 år sedan, då var läget ett helt annat än idag. Då var det inte bara de bra hjälpmedlen att synas som gjorde tillvaron ganska enkel, utan folk följde verkligen bloggar på den tiden. Numera är det annat som gäller, saker Youtube, TikTok och andra sociala medier – jag tror att vi bloggare är ett mer eller mindre utdöende släkte. Så att tro att man idag ska ”slå igenom” som bloggare är milt uttryckt ganska naivt skulle jag nog säga. Men jag tycker om att skriva och har faktiskt inga större planer på att sluta blogga – i alla fall inte på ett bra tag. Jag trivs med att sitta och skriva, jag trivs med att slå mig ner på ett café eller en bar och fortsätta skriva där. Sitter jag hemma, går det omåttliga mängder kaffe – och sitter jag vid datorn en fredagskväll kan det gå en del vin eller en och annan öl också. Sitter jag i en bar och skriver, behöver jag knappast nämna vad jag dricker, misstänker jag – för självklart blir det något alkoholhaltigt i de sammanhangen. Och är det någon gång jag får inspiration, så är det på caféer och barer – det är ytterst sällan mina fingrar är stilla i de miljöerna. När jag var i Halmstad för en tid sedan, satte jag mig om kvällarna i hotellets takbar och skrev med en drink i handen. Därifrån hade jag utsikt över hela Halmstad och kunde skriva hur mycket som helst, jag fick liksom sätta stopp för mig själv så att jag kom i säng tid på kvällarna. Trots allt skulle jag ju köra bil tidigt på morgonen, så jag kunde ju inte pimpla i mig drinkar till långt in på natten. Men ett par drinkar fick det bli om kvällarna med datorn i högsta hugg för att producera ett och annat inlägg.
Det lustiga som bloggare dock, är att inspirationen många gånger när man helst inte vill att den ska komma – som när man ligger i sängen på kvällen och ska försöka somna. Oftast får jag de allra bästa idéerna på inlägg när jag ligger där i sängen och ska sova – så bra idéer att jag vissa gånger helt enkelt måste gå upp för att slå på datorn och åtminstone förbereda ett inlägg med lite stödord kring vad jag anser att jag ska skriva om i framtida inlägg. Här har jag dock i normala fall en annan strategi när det kommer till dessa idéstormar som drabbar mig när jag ska sova – nämligen en liten anteckningsbok som ligger bredvid sängen. Där skriver jag upp stolpar kring vad idéerna handlat om – och kan dagen efter lägga upp inlägg i ämnet. På samma sätt som jag hört att många författare gör när de är mitt uppe i olika skrivprojekt. För – som sagt – det är ofta bra idéer som ploppar upp i huvudet när jag ska sova, idéer som sedan är glömda när jag vaknar på morgonen. Och många gånger har jag helt enkelt inte tid att gå upp för slå på datorn och åtminstone påbörja ett inlägg eftersom jag kanske ska upp tidigt nästa morgon. Så då blir anteckningsboken min allra bästa vän där på nattduksbordet – så stryker jag de stolpar jag tagit upp i bloggen och låter andra stå kvar tills det är dags att använda dem.