Brist på mat och dryck skapar inga hjältar

Ibland hatar jag verkligen vår badrumsvåg – just nu står den i garderoben, där den får stanna tills den har bett om ursäkt. För visar den rätt – vilket jag utgår ifrån att den gör – har jag gått upp alldeles för mycket i vikt på sistone och väger nu mer än jag någonsin har gjort. Det känns visserligen inte så värst mycket på kläderna, men jag får utgå ifrån att vågen ändå visar rätt trots allt. Jag har förstått att jag inte gått ner i vikt på sistone, men trodde nog inte att jag gått upp så mycket som jag faktiskt har gjort. Så nu ska jag (återigen) försöka ta tag i det där med vikten, nu ska jag försöka tänka på vad jag äter, dricker och i övrigt stoppar i mig för att komma tillrätta med det där med vikten. Jag har gjort några tappra försök under hösten och vintern, men det har inte hållit mer än några dagar och sedan har jag glidit tillbaka till gamla vanor igen. Men nu ska jag försöka hålla ut ett tag, så att jag åtminstone får bort några överflödiga kilon från midjan. Jag vet så väl vari problemet egentligen ligger, men det är otroligt svårt att få till att komma tillrätta med det hela. Det stora problemet är min omåttlighet, att jag inte kan hålla mig till mindre mängder mat, mindre mängder sötsaker, mindre mängder alkohol. Det funkar inte min del att försöka äta mindre, utan jag måste helt enkelt avstå ifrån vissa saker medan jag går ner i vikt. Sedan får jag hitta någon form av strategi för att behålla min vikt, för det spelar ingen roll hur mycket jag går ner i vikt om jag inte kan behålla den sen.
Med all säkerhet måste jag ha en tillvaro där jag är långt mer restriktiv med saker och ting än vad jag varit tidigare – även sedan jag gått ner i vikt så mycket som jag vill göra. Ibland tänker jag att jag kanske helt enkelt får ha en tillvaro där jag helt avstår från vissa saker, som socker, fett och alkohol. Men jag hoppas naturligtvis att det inte behöver gå så långt, utan att jag kan hitta en tillvaro där jag kan unna mig saker ibland och ändå ha en vettig vikt och ett midjemått jag trivs med. Det känns jobbigt att behöva ha en tillvaro av ständigt bantande, där man ständigt måste tänka på vad man äter och dricker – men lite så är ju livet trots allt, det går kanske inte alltid att komma ifrån. Inte minst med tanke på stigande ålder, för min del har det i alla fall varit så. För 25 år sedan behövde jag knappt bry mig om vad jag stoppade i mig, men numera måste jag verkligen ta hänsyn till varenda kalori jag stoppar i mig.

Den här gången blir det en lite annan strategi än tidigare och jag sätter inget datum som jag minst ska hålla mig till. Tidigare har jag sagt att jag ska hålla mig ”till jul” eller ett annat datum, men nu sätter jag inget sådant. Istället kör jag på så länge jag orkar och ser hur det går. Sen kanske jag tar en paus för att gå på det hela igen efter ett tag. Men det funkar helt enkelt inte att släpa runt på alla de överflödiga kilon jag just nu har kring midjan. Sen ser jag fram emot att komma i alla de kläder jag inte kommit i på så länge, som blivit alldeles för små kring midjan. Så har det ju givetvis varit ett tag nu och jag börjar känna mig tämligen less på hela situationen med vikten. Nu ska jag lägga manken till under ett antal veckor – eller månader blir det väl med största sannolikhet – och hoppas på att åtminstone en del av dessa kilon försvinner. Kanske kan jag med tiden plocka fram vågen ur garderoben igen, kanske behöver den inte stå kvar i garderoben och skämmas så särskilt länge till. Men det är inte så hemskt kul att se hur sifforna sakta men säkert blir allt högre och högre för varje gång man ställer sig på vågen. Det är säkerligen många som känner igen sig i den känslan och håller med om frustrationen kring en ökande vikt.
Som ett komplement till att jag har svårt att vara måttlig med sådant jag tycker om, är att jag dessutom har en enorm svaghet för mat, dryck och sötsaker. Jag tycker alldeles för mycket om mat, helst ska det förstås vara god dryck till och gärna en efterrätt. Finns det godsaker hemma, har jag svårt att låta bli det – och det ska gärna vara röror, såser och annat gott till maten, annars har den en tendens att bli tråkig. Min allra största svaghet är dessutom – dumt nog – snabbmat som pizza och hamburgare. Det är mat jag skulle kunna leva enkom på om det inte vore så dåligt för midjemåttet. Som tur är, har jag lyckats hålla mig ifrån att äta sådan mat alldeles för ofta, men fortfarande blir det ändå lite väl ofta. Åtminstone om man ska tro badrumsvågen.

Sen avskyr jag att banta, jag tycker att det är exceptionellt tråkigt att avstå ifrån allt sådant som jag tycker är gott. Mat och dryck är en så viktig del av tillvaron för min del att det blir en extrem omställning när jag försöker avstå från sådant som är gott. För min del är mat så otroligt mycket mer än bara bukfylla, det är så otroligt mycket njutning kring att äta gott att jag har svårt för att avstå från saker jag annars är van vid att stoppa i mig. Med åren har jag liksom byggt upp vissa vanor kring det där med mat och dryck och det ligger minst sagt något i talesättet att man inte kan lära gamla hundar att sitta. Det är minst sagt svårt att ändra på vissa vanor, framförallt när det är saker man tycker om att göra. Men jag har lyckats ta steget att till exempel sluta röka, en annan sak som jag tyckte väldigt mycket om att göra – så jag borde klara av att ändra även på andra hårt sittande vanor. Åtminstone borde jag klara av att faktiskt håller nere på mängderna, det borde inte vara en omöjlighet att delvis lägga om sina vanor. I långa loppet är trots allt målsättningen att inte behöva bli helnykterist och att helt avstå från socker, utan att jag faktiskt kan unna mig sådant med jämna mellanrum men i mycket mindre mängder.
Men jag kände samma sak när jag bestämde mig för att sluta röka för sisådär 15 år sedan. Då kändes det som att livet var på väg att ta slut, som att jag aldrig mer skulle kunna ha roligt. Någonstans visste jag naturligtvis att det var ett bra beslut för hälsan, att det inte var bra för kroppen att fortsätta röka – men lik förbaskat var det ett väldigt tufft beslut och en tuff period de första månaderna utan cigaretter. På samma vis kommer det nu vara en tuff period när jag försöker hålla nere på sådant jag tycker om. Jag vet att jag behöver ta det här steget för min hälsas skull, men jag vet också att det inte kommer bli helt enkelt – att det kommer bli tufft inte minst under den första tiden.

Jag har försökt gå ner i vikt med olika läkemedel, men det har inte gått något vidare. Ett läkemedel gav väldigt extrema biverkningar, ett annat var väldigt dyrt och skulle kosta mig flera tusen kronor i månaden – vilket är helt uteslutet, hur mycket jag än behöver gå ner i vikt. Däremot är det helt gratis att själv försöka gå ner i vikt, att själv försöka lägga om sin kost – det går ju till och med spara pengar på att försöka äta och dricka mindre och/eller annorlunda. Så jag kommer hålla mig till att försöka lägga om min kost på egen hand och på så vis gå ner i vikt. Jag har även försökt gå till en dietist, men där fick jag enbart väldigt generella råd kring hur man går ner i vikt och hur man ska tänka kring sin kost. Bland annat fick hon det att låta som att jag skulle börja äta mer och oftare för att gå ner i vikt, något jag inte riktigt får att gå ihop. Jag vet att man ofta pratar om att lite och ofta för att hålla en god vikt, men jag hade då försökt att äta lite liksom lite mer sällan utan att gå ner i vikt så mycket som jag hoppats på – så helt plötsligt skulle jag äta mer för att gå ner.
Nu ska jag försöka anamma någon slags mellanting mellan dietisten råd och vad jag själv tror på. För jag går absolut ner i vikt genom min egen metod – att äta lite mer sällan och inte så stora portioner. Dessutom tar jag bort vissa onyttigheter, såsom socker och alkohol – och så försöker jag hålla nere på mängden fett. Med tiden kommer jag försöka att unna mig vissa saker, men i små mängder. Jag tänker att man naturligtvis ska kunna ta en öl eller ett glas vin ibland, men att det inte behöver bli så stora mängder – utan faktiskt just ett eller ett par glas per gång.