De senaste dagarna har det diskuterats rätt flitigt hur ett antal ministrar varit i farten under julhandeln och de har fått utstå en hel del kritik. Det må möjligen vara olämpligt beteende, men står inte i strid med rådande rekommendationer (vi ska undvika trängsel, men inte specifikt shopping). Däremot har det sagts att man ska avstå alla resor som inte anses vara nödvändiga. I synnerhet utlandsresor ska man avstå ifrån enligt rekommendationerna.
Då sätter sig MSB:s generaldirektör Dan Eliasson på ett plan till Kanarieöarna för att fira jul med sin dotter. Och har mage att kalla det för “en nödvändig resa”. Och här någonstans går gränsen för vad jag tycker är okej för en person som har den position som Eliasson har. Jag har verkligen all förståelse för att man helst vill fira jul med sin familj, vem vill inte det?! Men det är många i Sverige som suttit helt ensamma denna jul med anledning av den rådande situationen. Varför kan inte generaldirektören för MSB göra detsamma och dra sitt strå till stacken?
Det kan hända att det finns omständigheter allmänheten inte känner till kring resan, omständigheter som gör att resan var försvarbar. Men då vore det ju angenämt om man kunde nämna det – och inte bara säga att Eliasson ville fira jul med sin familj.

På MSB:s facebooksida har rasar många i kommentarsfälten mot Eliassons resa. Och det är ju inte första gången Eliasson hamnar i blåsväder. Han blev kritiserad som generaldirektör för Försäkringskassan, som rikspolischef – och nu gör han bort sig som generaldirektör för MSB. Hur många toppositioner ska han hinna få innan han blir utkickad från samhällets toppskikt för allt han bara ställer till med?