allkonstnarenFör väldigt många år sedan lärde jag känna en person, låt kalla henne C, och vi började umgås ganska intensivt, om än på en vänskaplig nivå. Vi bodde båda i Stockholmsområdet och inte särskilt långt ifrån varandra. En vänskap tog sin början och vi byggde snart upp en gedigen sådan. Vi grät på varandras axlar, lånade pengar av varandra när ekonomin kärvade, diskuterade trilskande pojk- respektive flickvänner – ja, ni vet, allt sådant som vänner gör. Vi växte på något vis ihop och blev ett par riktigt bra vänner. Men så träffar C en kille som hon flyttar ihop med i en stockholmsförort. Han är dock från västkusten och med tiden faller sig förhållandet så att C flyttar med honom dit. Och jag säger ingenting om det – kärleken är en stark kraft som man gör väldigt mycket för.
Vi höll kontakten och fortsatte att ses, även om avståndet gjorde att det inte blev fullt lika ofta som tidigare. Jag åkt ner till västkusten ett par gånger för att hälsa på och C hörde av sig när hon var i Stockholm. Men så var det som att något plötsligt hände och jag började märka att C blev aningen avståndstagande, dock utan att säga varför. När jag för ett antal år sedan fick cancer, lade jag ut ett offentliggörande på Facebook istället för att ringa runt till alla som jag tyckte borde få veta. Plötsligt började folk höra av sig, som jag inte alls trodde skulle höra av sig. Det var exflickvänner, gamla klasskompisar oh avlägsna släktingar som ringde, skickade sms och meddelanden för att stötta i vad som blev en väldigt tuff situation. Men inte C. Hon skrev en kort kommentar till min statusuppdatering om att jag blivit sjuk: “Hoppas allt blir bra”. Sen hör hon inte av sig alls under hela min sjukdomstid, som sträckte sig över flera månader.
Inte heller sedan jag slutligen blev frisk hörde hon av sig. Jag skickade något enstaka sms och kollade läget, men fick bara ytterst kortfattade svar. Och inte särskilt långt senare, noterar jag att C helt sonika blockerat mig på Facebook. Då gav jag upp och slutade höra av mig, jag fattade helt enkelt vinken att hon inte längre ville ha med mig att göra. Även om jag fortfarande inte förstått varför. Vi har inte haft någon konflikt, inte blivit det minsta osams eller haft några som helst dispyter. Utan helt plötsligt, som en blixt från en klar himmel tar C avstånd från mig och blockerar mig på Facebook. Och jag känner mig fortfarande som ett levande frågetecken, jag förstår överhuvudtaget inte vad som har skett – bara att det plötsligt skett utan någon som helst förvarning.
Jag kan ju tycka att när man haft en så nära vänskapsrelation, kan man ha stake nog att säga till om man irriterar sig på något hos den andre. Framförallt om det är så illa att man är villig att bryta kontakten för det. Jag känner mig inte kränkt på något vis, men har svårt att inte tänka på det hela ibland. Har jag gjort eller sagt något som lett till att C inte vill ha någon mer kontakt? Är det något om skulle ha gått att reda ut istället för att gå skilda vägar? Det är ju trots allt ett ganska drastiskt beslut när man är goda vänner – åtminstone i min värld. Hade C – eller någon annan av mina vänner – gjort något, hade jag nog börjat med att ta upp det med vederbörande. Och först efter det tagit beslutet att bryta kontakten om det blev en infekterad konflikt som inte gick att lösa.
Sen är det svårt att inte tänka på en person som varit en god vän under många år. Jag undrar förstås hur C mår, bor hon fortfarande kvar på västkusten eller har hon flyttat någon annanstans? Ja, ni förstår säkert – det är inte så bara när en nära vän plötsligt bryter kontakten utan att säga något.
Men C är tyvärr inte ensam om att bryta kontakten på de mesta konstiga vis. Jag minns till exempel M, som jag lärde känna precis när jag flyttat till Stockholm för närmare 25 år sedan. Vi stod inte varandra fullt lika nära som jag och C gjorde, men umgicks ändå ganska frekvent under flera års tid. Så träffar M en tjej – och då börjar de komma lite konstiga gliringar om att vi inte kunde umgås så länge jag var singel. Det verkade på något konstigt vis som att han inte tyckte de fanns plats för singlar i hans nya tillvaro. Men han sa inget rätt ut, utan det började mest komma lite konstiga undanflykter när jag föreslog att vi skulle ses. Månaderna gick och vi gled isär alltmer. Så började det ploppa upp bilder och statusuppdateringar på Facebook som gjorde klart att han plötsligt blivit pappa. Och även om vi inte stått varandra jättenära kändes det om att en så pass stor grej borde han ändå ha berättat. I alla fall innan det offentliggjordes på Facebook, jag menar – han hade ju liksom nio månader på sig att säga något.
Nåja, jag svalde min stolthet litegrann och valde att höra av mig via sms för att gratulera till faderskapet. Det kom ett kortfattat svar tillbaka där han tackade – men inte så mycket mer än så. Slutligen bestämde jag mig för att inte vara alltför efterhängsen, utan låta M höra av sig om han ville ha någon kontakt. Men kontakten uteblev, det kom inga samtal, det kom inga sms. Till sist valde jag att acceptera att det inte fanns någon plats för mig i M:s tillvaro sedan han bildat familj.
Dock gick tiden och tiden blev till år – och plötsligt hör M av sig igen. Då har förhållandet tagit slut och han vill återuppta kontakten. Jag gör då klart att jag inte är intresserad av en ytterligare kontakt då jag uppenbarligen blir dumpad så fort ett kjolstyg kommer i närheten.
Ibland frågar jag mig själv om jag helt enkelt dras till fel personer. Det här är inte de enda gångerna jag blivit dumpad av personer som jag trodde var en vän. Gångerna har varit många då så kallade vänner betett sig illa på flera sätt. Man börjar helt enkelt bli luttrad när det kommer till personer som inte tycks veta vad det där med vänskap faktiskt är och betyder. Jag tänker att en person som M måste bli oerhört ensam i slutändan, när man tycks resonera att vänner är någon slags slit och slängprodukt, som man kan slänga på tippen när det inte passar, för att sedan plocka upp det hela igen.
Men då finns det inget att bygga på när det kommer till mig i alla fall, utan man får helt enkelt söka sig nya vänner någon annanstans.
