Få saker är så uppmuntrande som en olycklig lottovinnare

Jag har några stående lottorader hos Svenska spel, varje månad dras strax över 400 kronor från mitt konto för att finansiera mitt väldigt begränsande spelande. Och två gånger i veckan får jag mejl med resultatet av mitt spel, det vill säga om jag vunnit något i dagens dragning. Det sker onsdag och lördag. Men så någon gång ibland – kanske ett par gånger per kvartal – lägger jag pengar på några extra lottorader. Det kan vara alltifrån ett par hundra till lite mer som tickar iväg per gång som jag köper dessa extra lottorader. Men det är inte många gånger jag vunnit något på mina rader, det är snarare tvärtom varit något av en förlustaffär att spela på lotto. Åtminstone hittills, självklart hoppas man innerst inne på ett en dag vinna en bättre summa pengar. Det behöver inte vara drömvinsten – som ju kan vara på bortåt 200 miljoner ibland – utan det räcker med några hundra tusen så att man kan göra sig skuldfri och kanske stoppa undan en slant på banken. Men den turen har man ännu inte haft, utan hittills har mitt ganska begränsade spelande bara kostat pengar.
Ibland funderar jag på att säga upp mina lottorader, eftersom jag bara vinner lite småsummor här och där. Och då menar jag verkligen småsummor på några tior lite då och då. Så vinsterna har inte ens täckt kostnaden för mitt spelande, utan mest skapat irritation på något vis. Irritation när man rättar raderna och det ploppar upp ett pop up-fönster om man vunnit – och sedan visar det sig att man vunnit 19 kronor. Varje onsdag och söndag kommer ett mejl med en länk för att man ska kunna rätta sina lottorader – och varje gång blir man barnsligt förväntansfull över att man kanske snart kan säga upp sig. Men det kommer förmodligen aldrig att inträffa, utan man får finna sig i att streta vidare på sitt jobb ett tag till innan det är dags för vanlig pension.

Jag kan ibland haka upp mig på folks reaktioner när man ser olika lottodragningar på TV. Folk blir så oerhört besvikna om de ”bara” vinner 500.000 och inte flera miljoner. Istället för att glädjas åt en bra summa pengar som man inte hade tidigare, så vill man istället bara ha mer än det man faktiskt vunnit. Jag kan visserligen förstå att man förmodligen hoppas på storvinsten, att man hoppas på någon av de högre vinsterna. Och då blir man förstås besviken över några hundra tusen – eller ännu mindre. Men vissa blir så exceptionellt besvikna och tycks inte kunna hålla tillbaka på känslorna överhuvudtaget. Och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite störande på något vis. Jag skulle bli jätteglad om jag vann 100.000 kronor, även om jag hade chans på väsentligt mycket mer än så. Visst, det skulle inte göra mig skuldfri och jag skulle inte kunna sluta jobba – men det skulle vara ett bra tillskott i kassan. Och det är definitivt mer pengar på banken än jag hade tidigare.
Och i ärlighetens namn, jag vet faktiskt inte om jag vill vinna sådär groteskt mycket pengar, om jag skulle vilja finna 200 miljoner eller mer – som ju vissa lotterier lottar ut. Några miljoner skulle inte sitta fel, absolut inte – men jag vet inte om jag vill bli ekonomiskt oberoende. För frågan är om man blir så hemskt mycket lyckligare av så fruktansvärt mycket pengar. Det är klart det skulle vara skönt att kunna betala tillbaka sina skulder på ett bräde och får en stadigare ekonomi, men jag har faktiskt ingen större längtan efter att ha hundratals miljoner på banken. Jag har en vag känsla av att jag skulle skänka bort ganska mycket pengar om jag vann så mycket. Inte allt naturligtvis, men ganska mycket.

Sen är det klart att man hoppas på att vinna en slant, annars skulle man ju inte spela överhuvudtaget. Jag kan verkligen förstå kicken och spänningen många spelmissbrukare känner av att spela. Det är inte särskilt svårt att förstå att man kan hamna i ett missbruk när det kommer till spel. Och det är därför jag är försiktig med mitt spelande, för jag är lite rädd att hamna i ett missbruk av något slag. Så jag håller allt spelande på en låg nivå och låter spelandet mer eller mindre sköta sig självt genom de stående lottoraderna. Att sedan lägga till några rader här och där är givetvis ingen fara om man är rädd för missbruk, men jag håller spelandet på den nivån – det får helt enkelt räcka. Men hoppet finns där att man kanske vinner mer en några tior någon gång, för visst vore det härligt att få göra det?! Även om oddsen är dåliga för att man vinner en bättre slant, så finns ändå chansen att man faktiskt gör det. Och utan några lottorader alls, då har man ingen chans överhuvudtaget. Även om chansen är liten att man vinner på en stående lottorad, så finns ingen chans alls att någon plötsligt ringer på dörren och vill donera ett antal miljoner.
Även om jag inte står efter de riktigt stora vinsterna, så vill man förstås vinna en summa pengar – annars skulle man aldrig spela överhuvudtaget. Men chanserna är så försvinnande små att man ska vinna något, att faktiskt vinna lite mer en dessa småvinster på några tior. Jag har haft mina stående lottorader i flera år, men aldrig vunnit mer än några hundralappar per gång. Samtidigt vågar man inte säga upp eller byta rad heller – för tänk om just min gamla rad är den som drar hem storvinsten precis när jag sagt upp den? Då står man där med skägget i brevlådan. Så jag har behållit mina rader, även i tider av svårt ekonomiskt läge. Någonstans har jag trots allt hoppats på en vinst förr eller senare som kanske påverkar min ekonomi till det bättre. Och trots allt är det så pass lite jag betalar varje månad för mina lottorader, att det varken gör till eller ifrån ekonomiskt om man säger upp dem eller ej.

Sen låter jag faktiskt bli att spela mer än vad jag gör, jag är inte med i postkodlotteriet och prenumererar inte på några andra lotter heller för den delen. Man skulle kunna lägga stora summor per månad på spel och lotter om man så vill, men jag låter faktiskt bli. Jag håller mig till mina lottorader, jag lägger till några extra rader här och där och köper någon enstaka trisslott. Och det känns ganska lagom. Jag är aldrig in på nätcasinon och spelar, för jag vet hur jag fungerar när det kommer till vissa saker – tycker jag att något är roligt, då blir jag sittande timme ut och timme in. Och vips kan jag ha spelat bort tusentals kronor. Så nej, jag låter faktiskt bli att spela på casino för att undvika att spela bort alltför mycket pengar. Det känns liksom tryggare att hålla sig till lotto, där man inte kan bli sittande timme efter timme och spela. Självklart kan man bli speltorsk även på lotto, men jag inbillar mig att riskerna är mindre.
Jag känner folk som vunnit lite större summor på både trisslotter och lotto, vilket förstås gör att man inser att chansen ändå finns där. Många som vinner stora summor spelar säkerligen mer än vad jag gör, vilket bättrar på oddsen till en storvinst. Men sen hör man enstaka gånger om folk som köpt enstaka lotter och har turen att just det råkar vara en vinstlott. Fast självklart – ju mer du spelar ju större är chansen att du vinner något. Precis som att du inte vinner alls om du inte spelar överhuvudtaget.