Jag vill inte komma någonstans, jag vill bara ta mig lite längre än hit

Tiden svischar verkligen iväg när man har fullt upp under veckorna. Jag brukar inte ha några problem med att hålla mig sysselsatt, oavsett om jag har ett jobb att gå till eller ej. Men veckorna blir desto intensivare om man jobbar, det är en sak som är säker. Nu under min utbildning jobbar jag mer eller mindre heltid och det känns både i kroppen och på tidskontot. Tid och ork räcker inte till på samma sätt som i normala fall – eller rättare sagt som när man inte jobbar. Nu har jag jobbat i närmaste heltid under ett antal veckor och det känns i kroppen och psyket. Inte så att jag mår dåligt, men jag börjar inse hur utvilad jag var efter att ha gått hemma några månader efter januari när jag slutade på Trafikverket. Nu har det varit tidiga morgnar och sena kvällar på jobbet och det har varit ett gediget pendlande mellan Bagarmossen och Södertälje. Det har dock varit otroligt skönt att ha bil med tanke på mina arbetstider, med tanke på vilka tider jag börjat och slutat somliga dagar. Vissa tider har tågen inte ens gått och jag hade varit tvungen att övernatta i Södertälje innan jag börjat jobba eller kunnat ta mig hem.
Men jag kan inte fatta att jag varit på mitt nya jobb i ganska exakt två veckor vid det här laget. De senaste två veckorna har gått otroligt fort och jag har haft extremt roligt på mitt nya jobb. Även om det är mycket nytt att ta in, så är det samtidigt roligt att vara tillbaka i sjönäringen och få lite nytta av mina kunskaper inom branschen.

Nu börjar jag dessutom känna igen min vardag litegrann i form av hur den brukar se ut i normala fall. Sakta har det börjat droppa in uppdrag på firman igen och sakta börjar jag återigen ha en kalender som är skapligt välfylld med olika aktiviteter. Produktionsbolagen har börjat höra av sig igen och jag har redan några filminspelningar inplanerade de kommande veckorna. Det ska bli kul att komma igång igen och det känns skönt med lite inkomster på firman igen. Även om man inte blir rik på att vara statist, så ger det i alla fall en skaplig inkomst varje månad. Inte så att det går att leva på, men några tusenlappar ger det trots allt – och det drygar ut inkomsten från min ordinarie anställning. En riktigt bra månad kan jag dra in runt 12.000 på att vara statist, så nej – det går går inte att leva på, men det ger en bra extrainkomst.
I normala fall brukar filmuppdrag dyka upp med ganska kort varsel, men nu har vissa produktionsbolag börjat höra av sig om inspelningar så långt fram som slutet av oktober. Många gånger får man uppdrag från en dag till en annan, eller åtminstone samma vecka, men nu har somliga bolag alltså varit ute i väldigt god tid och börjat boka in statister flera månade framåt. Och det gör inte mig någonting – ju bättre varsel man får, ju bättre är det trots allt och det blir lättare att planera sin tid. Annars bruka det ofta vara så att en vecka kan se lugn ut när man går och lägger sig söndag kväll, sen har man flängt runt halva Stockholms län på olika filminspelningar och andra uppdrag innan fredagskvällen kommer.

Så nu kan jag återigen börja bli aktivare med firman igen när det kommer till flera aspekter. Det börjar komma uppdrag att söka igen och jag kan hålla mig uppdaterad på de olika sidor som finns för att söka olika filmuppdrag. Till det kommer förstås att det blir mer att göra av sådant som inte är fullt lika kul, men som ändå måste göras – som att sköta bokföringen för firman. Det gör mig inte så jättemycket att sköta den biten, men det är inte fullt lika roligt som att utföra de uppdrag som inkommer. Jag har liksom en tendens att skjuta på det där med att redovisa kvitton och andra underlag som kommer med att vara egenföretagare. Sen sitter jag där i sista stund och har massor med kvitton som ska in i systemet för att bokföringen ska stämma i slutändan. Även om det inte gör mig så mycket att fixa med bokföringen, så är vissa saker tråkigare än andra – och dit hör kvittona. Att få iväg fakturor är en helt annan sak, men det är å andra sidan också fakturorna som gör att jag får in pengar i slutändan. Kvittona är liksom till stor del gratis arbete som ska utföras, arbete som måste göras men egentligen inte arrenderar några större summor pengar. Det är möjligen momsen som man kan dra av på sin utgifter och som betalas retroaktivt en gång om året.
Det är lätt att tänka att det är så mycket redovisning när man har en liten firma med några få uppdrag i månaden, men det är faktiskt en hel del att göra – även om det är långt ifrån en heltidssysselsättning. Jag kan bara fantisera om hur mycket det är att göra på stora företag med tusentals anställda. Men där har man å andra sidan ekonomiavdelningar som sköter biten med redovisning – och dessutom folk som är utbildade inom området och som kan det hela. Och jag tycker det är utomordentligt skönt att jag anlitar en redovisningsbyrå, som sköter det tyngsta arbetet när det kommer till bokföringen. Jag slipper momsredovisning, deklaration och bokslut – liksom en stor del av den löpande redovisningen. Det enda jag gör själv är att fakturera liksom att ladda upp de kvitton och leverantörsfakturor jag får in. Och det kan jag trots allt leva med.

Jag inser nu att jag vant mig vid en tillvaro utan arbete och det är inte helt lätt att återanpassa sig till en tillvaro med mer eller mindre heltidsarbete igen. Det är inte konstigt att man måste arbetsträna efter en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden, utan att man sakta får trappa upp arbetet efter att inte ha arbetat heltid. Jag har liksom vant mig vid att lägga upp min vardag efter eget huvud, att kunna göra lite det jag vill med min tid. Jag har vant mig vid att kunna sova på morgnarna, att kunna sitta uppe på kvällarna om jag så vill och i stor utsträckning kunna ägna mig åt firman, bloggen och annat som jag tycker är roligt. Nu kan jag inte det på samma vis, utan måste finna mig i att jobbet tar en hel del tid istället. Men det är ju så vardagen ser ut, jobbet tar tid och energi – hur ska man annars få saker som ekonomi och annat att gå runt? Det är en matematisk omöjlighet helt enkelt, åtminstone för de allra flesta av oss – det är får som har råd att inte jobba och bara ägna sig åt sådant man tycker är roligt.
Men på det stora hela är det förstås roligt att vara tillbaka på arbetsmarknaden och att faktiskt känna att man har en meningsfull sysselsättning att gå till. Även om jag för tillfället bara har ett timvikariat, så är det bättre än att inte jobba alls. Och även om det känns ovant att börja jobba igen efter några månader på hemmaplan, så är det roligt att vara tillbaka i arbetslivet. Jag ska verkligen inte påstå något annat. Och när nu höstsäsongen rullar igång igen, hoppas jag som sagt på att även få lite inkomster även på firman igen och kunna ha några uppdrag här och där även på den fronten.