Jämställdhetsmyndigheten kommer inte längre att använda bilder på flickor i slöja i sin kommunikation. Myndighetens generaldirektör Lise Tamm säger att man vill undvika att normalisera situationer där flickor förtrycks. ”Slöjan står för olika saker för olika människor, till exempel tro eller identitet, men i grunden handlar den också om synen på kvinnors sexualitet och underordning. Det är bara flickor som bär hijab. Pojkar behöver inte göra det. Det går inte ihop med den svenska jämställdhetspolitiken”, säger hon.
Jag kan inte låta bli att vara lite kluven till hela grejen med slöja och hijab. I grunden måste jag ändå tillstå att jag är emot grejen med slöja, mycket på grund av att det är en symbol för kvinnoförtryck. Hade det i alla lägen varit frivilligt med slöja som en religiös symbol – då hade jag inte haft några större problem med det överhuvudtaget. Men i många länder har vi strikta lagar kring bärande av slöja. Ta exempelvis Iran, där alla flickor över nio år enligt lag tvingas att bära slöja. I samma land riskerar kvinnor som bryter mot hijablagen – det vill säga inte bär huvudduk – straff som varierar från böter och piskrapp till fängelse. Något som känns fantastiskt medeltida och inte minst oerhört diskriminerande. Det finns absolut muslimska länder där lagarna är liberalare och mer bygger på frivillighet kring slöja och hijab. Men det som gör att jag inte helhjärtat förespråkar rätten att få bära slöja, är att jag i grunden anser att det är en symbol för kvinnoförtryck och något fantastiskt medeltida.
Som sagt – hade slöjan enbart byggt på frivillighet, då hade jag inte haft några som helst problem med att kvinnor bär detta plagg. Men med tanke på de strikta lagar som gäller i många muslimska länder kring slöja, kan jag inte låta bli att känna någon form av avsky (om man ska använda hårda ord) kring denna sedvänja, kring detta plagg. Ser jag en kvinna i slöja, hijab eller eller burka, då ser jag någon som är förtryckt, någon som inte fått leva sitt liv på sitt eget sätt och efter sin egen vilja. För självklart ska man – oavsett kön – få klä sig hur man vill oavsett vilka sammanhang man rör sig i. Vill man klä sig så att mycket hud syns, ska man naturligtvis kunna göra det utan bli gripen av någon moralpolis. Och – självklart – vill man gå i slöja ska man naturligtvis kunna göra det, men det är knappast någon nyhet att mycket tvång förekommer kring just detta plagg. Så jag tror inte på att det alltid är frivillighet som gör att kvinnor bär slöja, hijab eller burka.
Sen kommer man till dilemmat med religiösa symboler på en arbetsplats – och då talar jag inte bara slöja, utan alla religiösa symboler. Är du på din arbetsplats, representerar du arbetsgivaren och inte dig själv och då kan jag tycka att att det är helt rimligt att arbetsgivaren har ett ord med när det gäller klädstil och liknande. Du kanske inte bara kan förbjuda vissa religiösa symboler, utan att det blir liksom antingen eller på något vis. Men i vissa yrken är det helt enkelt av olika anledningar inte lämpligt med religiösa eller politiska symboler i klädseln. Det kanske är extra viktigt att visa att man är opartisk eller neutral i vissa bemärkelser och då passar inte dessa symboler in. Jag håller absolut med om att man som arbetsgivare inte kan säga att ”vi anställer inga muslimer, vänsterpartister eller moderater” – men dina religiösa eller politiska åsikter får du i första hand yttra och vårda på fritiden, då du representerar dig själv. Det är helt okej med slöja om du tar av den när du kommer till jobbet och sätter på den när du ska gå hem.
Självklart finns det yrken då du inte behöver förhålla dig neutral eller opartisk – ska du anställa en brevbärare, städare eller kock kanske det inte är lika viktigt som om du ska anställa en lärare, polis, åklagare eller domare. Men jag tycker absolut att det är i sin ordning att arbetsgivare har klädkoder, åtminstone inom vissa branscher och yrkeskategorier. Och det är i min värld inte diskriminering att du inte får ha vissa symboler i klädseln när du är i tjänst. Däremot är det diskriminering att säga att man inte anställer någon på grund av dennes religiösa uppfattning – det är en helt annan sak.
Jämställdhetsmyndighetens beslut har möts av en del kritik, kritik som jag både delar och inte delar. Slöja är i grunden en symbol för förtryck, det håller jag faktiskt med om – och där har myndigheten en poäng. Samtidigt kanske en sådan myndighet ska jobba med inkludering och inte bara exkludera vissa bilder för att du har en kvinna med slöja på den. Som sagt, jag är kluven i hela debatten kring slöjans vara eller icke vara – för det finns säkerligen kvinnor som bär slöja av egen fri vilja. Samtidigt som slöjan också – återigen – symboliserar ett förtryck. Det gör att det inte är lika självklart att förhålla sig till det där med slöja som till att ha ett kors i en kedja runt halsen eller kippa på huvudet.
Men ska jag rent krasst förhålla mig till Jämställdhetsmyndighetens beslut, så kan jag nog tycka att det ändå är korrekt på det stora hela. Just på grund av det förtryck som slöjan i grunden symboliserar. Det hade varit något helt annat om man sagt att man inte ville muslimer generellt på sina bilder – eller judar, kristna eller buddister. Då hade man verkligen varit ute på hal is.
Relaterade artiklar
Svenska Dagbladet 1
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.