Det där med koranbränningar tycks liksom ha blivit en modefluga sedan Paludan började göra det förra våren runtom i Sverige. Och jag är fruktansvärt kluven till hela situationen kring dessa bränningar. Till att börja med tycker jag det är befängt att hålla på att bränna heliga böcker, inte minst när man ser vilka reaktioner det väcker. Det är uppenbart att man vill provocera och ingenting annat. Sen menar jag inte att man ska börja förbjuda saker som faller under yttrandefriheten. Börjar man gå in och tafsa på på vissa saker, är det inte långt till att börja förbjuda andra saker. Man får tycka att vissa saker är smaklösa, absurda och helt idiotiska – men så är det ju i en fungerande demokrati. Jag försvarar inte koranbränningarna, utan tycker de är osmakliga – men försvarar allas rätt att uttrycka sin åsikt, hur befängd den än är.
Den andra sidan i min kluvenhet ligger i att jag har ytterst svårt att förstå omvärldens reaktioner, liksom de personer som förra året startade kravaller och attackerade blåsljuspersonal för att något rötägg bränner en bok. Reaktionerna internationellt har ju i första hand kommit från länder där yttrandefriheten redan är rejält begränsade, det är ju länder som Irak och Turkiet som protesterat – länder som knappast har en fungerande demokrati eller yttrandefrihet. Varför väljer man inte bara att titta bort istället för att döma ett helt land för vad någon enstaka virrpanna ställer till med. Skulle en islamist bränna en Bibel, skulle det knappast bli några större reaktioner i den kristna delen av världen. Mer än möjligen bland folk på den yttersta högerkanten, som inte tycker att folk som bekänner sig islam inte ska ha någon talan.

Var och en måste givetvis kunna utstå att bli kritiserad, det gäller även islam – självklart måste man kunna kritisera islam utan att det blir storpolitik av det. Sen kan man ha åsikter om att kritisera genom att bränna koranen – och det hör till yttrandefriheten att kunna ha åsikter om det, jag säger trots allt inte att det ska förbjudas, jag tycker bara det är onödigt. Vill man nu absolut bränna böcker, går det alldeles utmärkt att göra det hemma. Sen kan man som muslim välja att vända bort blicken och försöka förstå att det är enskilda virrpannors verk att Koranen bränns, det är inget hela Sveriges befolkning och politiker ställer sig bakom. Du får absolut göra det i Sverige, det faller under svensk yttrandefrihet – och det måste man acceptera oavsett religionstillhörighet.
Sen får man också inse att det inte är alla muslimer som startar kravaller eller gör storpolitik av att det eldas böcker. Vissa protesterar i det tysta, andra accepterar att det är enstaka virrpannor som gör detta och gör ingen större grej av det hela. Så man ska heller inte dra alla muslimer över en kam i detta, utan inse att många faktiskt inte alls skapar kravaller, uppror och annat elände för att en bok eldas upp.

Så ja, jag är faktiskt kluven i det hela och försvarar inte någon av sidorna i det hela, även om det bara är ena sidan som rent juridiskt begår ett brott. Det är kravaller och blåljussabotage som är olagligt, bränna Koranen är trots allt helt lagligt – hur tokigt man än tycker att tilltaget är. Vi bör verkligen inte börja pilla på vår unika yttrandefrihet, utan istället acceptera att den innefattar även obekväma åsiktsyttringar. Oavsett om någon från högerkanten bränner Koranen eller om en muslim bränner Bibeln eller svenska flaggan.
Att sedan Irak väljer att sparka ut den svenska ambassadören och bryter samarbetet med företaget Ericsson är ju i sammanhanget bara skrattretande. Man dömer liksom ett helt land för vad någon enstaka virrpanna gör, vilket är både skrattretande och absurt. Men det är väl så man reagerar i ett land där man inte har en välfungerande demokrati eller yttrandefrihet. Ingen i väst har reagerat likadant på de protester som förekommit i till exempel Irak, där man bränt svenska flaggan och andra tokigheter.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1 2 3
Dagens Nyheter 1 2 3 4 5 6
Svenska Dagbladet 1 2

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: