allkonstnarenGår man tillbaka 20-30 år i tiden, var det mer eller mindre töntigt att tänka miljövänligt. Det var nördar i Helly Hansen-kläder och Fjällräven-ryggsäckar på ryggen som kallade sig miljövänner. Vi andra brydde oss nog inte så mycket.
Nu har det – något försent – blivit något av en innegrej att vara miljövänlig. Nu är det trendigt att handla närproducerat och ekologiskt, att cykla istället för att ta bilen och att återanvända kläder.
Jag har själv börjat tänka mer och mer på hur jag väljer varor, kläder och hur jag reser. Jag har aldrig ägt en bil, tidigare mestadels av ekonomiska skäl och att jag inte tyckt att jag behöver en bil. Men numera är det minst lika mycket för att jag tänker på miljön. Visst händer det att jag hyr bil ibland, men det är inte så jätteofta – vi pratar några få tillfällen per år.
När jag reser försöker jag ta tåget i den utsträckning det bara går istället för flyget. Det har faktiskt hänt att jag till och med fått försvara en extra hotellövernattning på jobbresan för att jag tagit tåget inte flugit över dagen dit jag ska på möte eller utbildning.
Soporna sorteras grundligt och jag försöker att tänka på att inte slänga mat i onödan. Jag betalar några tior extra per månad för att få miljövänlig el från vind och sol i vägguttagen (nej, jag vet givetvis inte att jag får exakt den miljövänliga elen just till mina vägguttag, men det är ändå ett viktigt ställningstagande). Sen kan jag säkert bli duktigare i många avseenden, men ingen är väl felfri.
Det positiva nuförtiden, är att man inte längre anses vara någon udda mupp när man försöker tänka miljövänligt. Men för första gången börjar jag bli riktigt, riktigt orolig för miljön och klimatförändringarna.
Tänk vad mycket vi skulle kunna lära av människorna som levde i Sverige för 100-150 år sedan! Då tog man verkligen reda på allt. Inte för att man kanske tänkte så mycket på miljön, utan för att man inte hade råd att slänga saker i onödan. Slaktade man julgrisen, tog man reda på allt från skinnet till tarmarna och blodet. Titta på många av de traditionella rätterna inom svenska husmanskost, många av dessa grundar sig i att man tog reda på allt. Man dock torrt bröd (som kanske inte var så gott som det var) och doppade i spadet från julskinkan för att göra det lite godare att äta – och vips hade man uppfunnit Dopp i grytan, som idag är något av en delikatess. Åtminstone för oss som älskar denna rätt. Eller Pytt i panna, där man blandade lite rester och stekte för att inte behöva slänga något. Och jag är nog inte ensam om att idag tycka att en vällagad Pytt i panna med stekt ägg, rödbetor och en kall öl är något av det bästa man kan äta.
Man behöver heller inte gå längre än till sin kvarterspizzeria för att hitta nästa rätt som från början var ett sätt att reda på rester, men som idag lagas för att vi tycker det är gott.
Och inte 17 slängde våra förfäder kläder eller möbler bara för att man tröttnat på dem. Man fick tacksamt bära samma klädesplagg tills de inte höll ihop längre.
Och det är sådant vi mer måste ta efter för att ha en rimlig chans att rädda vår planet. Vi kan inte längre hålla på att resa i onödan, slänga mat och byta ut kläder bara för att vi tröttnat på dem. Vi måste börja återanvända, äta och klä oss närproducerat och radikalt ändra vår slit-och-släng-levnadsstil för att det ska hända något.
