Semester är till för att påminna den anställde om att företaget klarar sig utan honom

Så är vi en bit inne i vecka 11 och tempot är aningen högre än förra veckan. Måndag och tisdag försvann i ett huj tack vare läkarbesök, filminspelningar och anställningsintervju. Det har varit tidiga morgnar för att hinna med, så tidigt i säng på kvällarna för orka upp nästkommande dag. Varje dag har det varit något inplanerat och det är ju så jag trivs med att ha tillvaron. Jag brukar vara uppe i skaplig tid även i normala fall, men i tisdags klev jag upp vid femtiden för att hinna iväg till en filminspelning – och den tiden är jag inte riktigt van vid att vara uppe numera. Det är ju inte ovanligt att stiga upp runt fem om man börjar jobba vid sjutiden, men när man inte jobbar känns det bara onödigt att stiga upp så tidigt. Däremot är jag oftast uppe innan nio i princip varje morgon, vilket är olikt mig får jag erkänna. Jag har ledigt kunnat sova till framåt 11-snåret, även om jag lagt mig i skaplig tid kvällen innan.
Än så länge har jag mest känt det som en förlängd ledighet att för ögonblicket inte ha ett jobb att gå till. Jag kan för ett tag lägga upp min tid själv, göra det jag vill och själv styra över min tid. Och långtråkigt får jag faktiskt inte, utan än så länge har jag haft fullt upp de allra flesta veckor. Enstaka veckor har varit lite lugnare, men det är istället känts skönt snarare än långtråkigt. Sedan förstår jag att alla arbetssökande inte har det lika förspänt som jag har det. Jag kan ägna mig åt min firma, som arrenderar i enstaka uppdrag och extrainkomster som drygar ut A-kassan litegrann.

Sen börjar jag verkligen se ett mönster i vilken typ av roller jag får när jag blir erbjuden statistroller. Det är roller byggnadsarbetare, mc-knutte, fängelsekund och liknande. Ett av det roligaste samtalen jag fått i sammanhanget kom för ett antal år sedan. En ung kille skulle göra en examensfilm som bland annat skulle handla om kvinnomisshandel. Han inledde samtalet med att han gillade min stil och att jag skulle passa perfekt i en av rollerna – nämligen just som kvinnomisshandlare. Jag skrattade lite åt situationen och visst väl inte riktigt om jag skulle känna mig smickrad eller ta illa upp. Och det hela slutade faktiskt med att jag tackade ja till rollen, det var en trots allt en rolig inspelning även om det var ett tungt ämne. Men det var ett intressant sätt att lägga fram erbjudandet på – ”du passar perfekt för en av våra roller – vill du spela kvinnomisshandlare?”. 😂 Vad är det lämpligaste svaret på en sådan fråga? Och hur ser en kvinnomisshandlare ut? Går det att se vem som slår sin partner?
Jaja, den här veckan har jag fått göra ett annat av mina ”paradnummer” – men den här gången var det inte som kvinnomisshandlare, utan som mc-knutte. Det måste vara något med mitt skägg, rakade skalle och tatueringar som gör att jag passar för just sådana roller. Eller åtminstone tycker de som sköter castingen för oss statister att jag gör det tydligen. Men jag tar oftast de roller jag får, bara det passar in i mitt schema att vara med – sedan agerar jag så som regissören säger jag att jag ska göra.

Den stora charmen med min nuvarande tillvaro är dock att en vecka aldrig är en annan lik. Jag blandar jobb med jobbsökande, nöjen och allt sådant som faller mig in. Vissa veckor är det tidiga morgnar, andra veckor sena kvällar och övningar till långt in på natten. Vissa veckor är det gott om filminspelningar, andra veckor är det väldigt lugnt på den fronten. Vissa veckor har jag flera anställningsintervjuer eller informationsmöten för sökta tjänster inplanerad, andra veckor är det väldigt lugnt även på den punkten. Så ja, ni märker att det är viss variation på aktiviteterna och vad jag har för mig från vecka till vecka. Jag kör stenhårt på att försöka söka några jobb per vecka – att det ändå ska vara min huvudsyssla till vardags – men att jag är lite mer ”ledig” under helgerna. Trots allt ska firman och jobbsökandet vara min huvudsyssla just nu och det jag ska ägna mig åt på heltid. Så jag kör tämligen hårt på att försöka lägga minst åtta timmar per vardag på detta, för att sedan kunna unna mig lite ledighet under helgerna.
Och det har funkat tämligen bra hittills, jag har fullt upp måndag till fredag i princip varje vecka medan jag med tämligen gott samvete kan ta lite ledigt när helgen kommer. Och jag behöver verkligen ta mig upp i skaplig tid på morgnarna, det funkar inte riktigt att sova bort halva dagarna och tro att man ska hinna med allt som ska hinnas med. Jag sover mina åtta till nio timmar per natt, men lägger mig i skaplig tid på kvällarna å andra sidan – och somnar oftast någon gång mellan tio och elva. Sen kan ni själva räkna ut ungefär när jag kommer upp på morgnarna. Jag kommer upp alltifrån sextiden fram till nio ungefär, allt beroende på när jag somnat och hur jag sovit under natten.

Den gångna helgen har förflutit i ett behagligt lugn, då jag visserligen gjort en hel del men mestadels roliga saker. Jag har hunnit träffa mina syskonbarn i lördags – och på kvällen kunde jag förstås inte låta bli att se Melodifestivalen. Oftast brukar jag bara se den svenska finalen och sedan själva Eurovision, men i år har jag faktiskt sett samtliga deltävlingar – vilket hör till ovanligheterna. Deltävlingarna brukar jag bara se om jag inte har något annat för mig och det inte är något annat på TV. Men vet inte vad som tagit åt mig i år. Om det sen var rätt låt som vann, ja det överlåter jag till någon annan att tycka kring. Själv tyckte jag att vinnarlåten var ganska tråkig, men det är ju majoriteten som bestämmer. Och jag röstade aldrig på någon av mina favoriter, så jag har liksom frånsagt mig rätten att klaga.
I söndags blev det lite sovmorgon och på kvällen var vi och åt middag på The Old Brewer, en engelsk pub jag blev tipsad om för ett tag sedan. Jag har hunnit vara där en gång tidigare och testat deras fish and chips, som de tydligen ska vara kända för. Och de har verkligen bra mat, det måste jag säga. Inte minst för mig – som bott i London – är det förenat med ett visst mått av nostalgi att äta typisk engelsk mat. Och när man blir tipsad om en engelsk pub av en engelsman – då måste man ju bara testa den!

Nu har vardagen tagit över och en ny vecka påbörjats. För en gångs skulle har jag numera ingen söndagsångest, utan tycker det är roligt när en ny vecka tar vid. Och det har mycket med att göra att jag har en så varierande vardag, en sådan tillvaro som man egentligen bara kan drömma om. Jag kan lägga upp mina tider i princip som jag vill – och vet inte alltid söndag kväll hur den kommande veckan kommer att se ut. Filmuppdragen kommer ofta med ganska kort varsel, ofta bara med en eller ett par dagars varsel. Detta gör att en vecka kan se tämligen tom ut när jag vaknar måndag morgon, men sluta med att jag jobbat i princip heltid med olika uppdrag när fredag kväll kommer.
Dock har jag börjat märka av lite av ett trendbrott när det kommer till filmuppdragen. Allt oftare har man börjat höra av sig i vettig tid innan – ibland flera veckor innan det är dags för inspelning. Jag har till exempel fått inspelningar som ska vara först i mitten av april – och somliga av de inspelningar jag varit på på sistone, har jag fått veta om för flera veckor sedan. Fortfarande kommer de allra flesta uppdrag med några dagars varsel, men långt ifrån alla.